Klimattoppmöte med eller utan avtal?

Närmare 20 000 delegater från 192 länder, 100 stats- och regeringschefer och 5 000 journalister beräknas närvara vid klimattoppmötet i Köpenhamn. Det är här som framtidens klimatpolitik ska utformas. Den ena nyckelfrågan under toppmötet är vilka summor de rika länderna ska lägga ut i klimatbistånd till utvecklingsländerna. Den andra är att fastställa och utforma mål för hur mycket koldioxidutsläppen ska minska.

Stefan Henningsson, klimatchef på Världsnaturfonden (WWF), är på plats i Köpenhamn. Han tycker inte att de stora frågorna fått tillräckligt med utrymme under veckan, och att förhandlingarna på de punkterna går för långsamt.

– Det känns som att går framåt när det gäller att konsolidera avtalstexterna. Men vi måste öka ambitionerna för utsläppsminskningarna och samtidigt öka takten för att hinna ta fram en långsiktig plan för hur vi ska finansiera utvecklingsländerna i framtiden. Vi får inte se klimatbistånden som en kort sprintsträcka utan snarare föreställa oss finansieringen som ett långt maraton, säger han.

Stefan Henningsson hoppas att temperaturen och ambitionerna på arrangemanget skruvas upp under nästa vecka. Det är då politiker och stats- och regeringscheferna kommer att närvara vid förhandlingarna.

– Vi får inte spilla en endaste sekund av de här förhandlingarna. Jag tror att ett nytt klimatavtal kommer att slutas i samband med det här toppmötet, säger han.

Rolf Annerberg, generaldirektör på forskningsrådet Formas och utredare för hur de svenska miljömålen ska utvecklas på uppdrag av regeringen, är skeptisk till att förhandlingarna kommer att mynna ut i ett klimatavtal.

– Jag tror att jag direkt kan ställa prognosen att det inte kommer att slutas något avtal den här gången. Vill vi komma fram till något meningsfullt måste vi få med oss USA som står för en fjärdedel av världens utsläpp. Och det känns osannolikt i nuläget eftersom president Obama inte har mandat från kongressen att ta något beslut. Men jag hoppas att jag är för pessimistisk och har fel, säger han.

För att komma någonstans i klimatarbetet menar Rolf Annerberg och Stefan Henningsson att västvärlden måste vara generös med klimatbistånden till utvecklingsländerna och ta ett eget stort ansvar för att reducera halterna av utsläpp.

– Vi måste hitta en modell för hur de rika länderna ska hjälpa den fattiga delen av världen med ny miljöteknik och bättre livsvillkor. För att klara miljömålet måste vi minska våra utsläpp rejält och ge mycket pengar i bistånd så att utvecklingsländerna kan utvecklas. Det handlar om balans, vilka som kan få släppa ut lite mer och vilka som måste släppa ut mindre, säger Rolf Annerberg.

– Det finns massor av konkreta åtgärder här och i tredje världen som vi kan göra nu eller som vi redan kunde ha genomfört i går. Vi kan öka effektiviteten i kolkraftverken och byta ut gamla och bränsleslukande bilar mot nya och miljövänliga. Vi kan också byta ut fossila bränslen som olja och kol mot biobaserade. Det skulle göra stor skillnad på direkten.

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration