Recension


Uppsala Fria

Mullrande, spöklikt och drömskt

Marcus Mohalls musik är stämningsfull, otäck och mörk. Det är ett evigt mullrande som ibland riktigt skär i öronen såsom bara elektronisk musik kan göra. Mokira, Andreas Tillianders mörkare jag, och hans introverta, komplexa electro står som en uppenbar inspirationskälla. Med Mohall som reseguide tas vi med på en mardrömslik resa in i det svartaste svarta.

Mörk och stämningsfull är också Pär Fredins hotfulla och kyliga elektronika, som även visualiseras på film. På storskärm ser vi en kamera, som likt ett spöke smyger runt bland Uppsalas gator och kvarter och iakttar alla de stressade människorna.  Ett genidrag från Fredin. Filmen förstärker musikens mystiska framtoning och obehag. Synd bara att den är så kort. Fredin hade tjänat på att lyfta fram det visuella ytterligare.

Med tredje akten kommer slutligen de svarta fåren för kvällen: duetten Johan Redin och David Linnros. Med Redin på slagverk och Linnros på saxofon framförs ett musikaliskt stycke med syftet att upplösa gränserna för vad som får kallas för musik. Något som kunde blivit intressant och spännande blir bara rörigt och osammanhängande. Redin och Linnros kan inte samarbeta. Separat sköter de sig utmärkt. De är båda skickliga musiker som kan sina instrument. Redin är en duktig slagverkare som verkligen älskar att frenetiskt få slå på trumlocken tills han inte orkar mera. Men utan ett bra samspel kommer man ingen vart som duett. Framträdandet känns mer som två separata konserter än en enhetlig.

Som helhet känns kvällen, BRUS femte och sista för året, ganska ojämn. Det är långt ifrån deras bästa, men också långt ifrån deras sämsta. Mohall och Fredin är spännande akter som jag hoppas vi får se snart igen.

Fakta: 

<h2><strong>MUSIK</strong><br><br><strong>VAD</strong> BRUS: Pär Fredin, Marcus Mohall, Johan Redin och David Linnros <strong>VAR</strong> Uppsala konsert och kongress <strong>NÄR</strong> 2 december</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu