Magisk lektion i demokrati

Vad sedan regissören Mattias Andersson gör med rollfigurernas innehåll och status är något närmast magiskt. När Kung Mattias avskedar sina ministrar efter att ha förts bakom ljuset om landets eländiga tillstånd, med finanskris, hög arbetslöshet och fattigdom, utser han nya, bland entusiastiskt uppräckta händer i pjäsens unga publik. Ulf Rönnerstrand låter sin kung Mattias med fysisk komik och rörande naivitet söka sanningen bakom ministrarnas ordslöjor.Villigt ger han så också kronan vidare till ytterligare ett utvalt barn.

I andra aktens veritabla palatsrevolution, rasar första aktens guldinramade slottsscen till golvet med lika ljudlös som åskådlig häftighet. Scengolvet lämnas plötsligt fritt för vem som helst att beträda.  I samma ögonblick upplöses också såväl teaterns som verklighetens status quo, ända tills slutet då det återställs igen, men på ett helt nytt sätt. Rollfigurer, skådespelare och publik förlänas helt nya definitioner. Gränserna för vem som sätter teaterrummets och verklighetens agenda är, lika hastigt som lustigt, under en överväldigande stund, upplösta. Backa Teaters vittberömda, vackra ensemblespel firar triumfer.  

Teatermagi av det här slaget låter sig nog inte varken beskrivas eller förklaras på annat sätt än genom barnpublikens glada, högljutt sorlande, stolthet på sin väg ut genom teaterdörrarna till Lindholmens gråmulna verklighet. Tillsammans har de ju nyss skickat iväg sina samlade och förbättrande beslut på alla viktiga områden till Sveriges högsta beslutande organ av vuxna, regeringen!

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration