Annalkande klimatmöte och ett svinigt influensavirus som sveper med sig offer runt vårt klot. Hur ser framtiden ut när dagens människa leker Gud och låter naturen blöda ihjäl? Domedagsprofetior är hetare än någonsin. Medan politikerna snackar går filmskaparna till handling.

– Årets apokalypsfilmer är mörkare och mer hopplösa än tidigare, säger George Ivanov, programchef för Stockholms Filmfestival.

Apokalypsen har rötter i tusentals år gamla skrifter men har nu dammats av rejält. Efter år av diskussioner om klimatförstöringar och ett parasitartat sätt att exploatera jorden, blir 2009 ett år av aktion. Klimat och miljö är på allas läppar och filmfestivalen är inte sen att snappa upp trenden. Temat för i år är just apokalypsen, uppenbarelsen om jordens undergång.

Om bara några veckor sluts en nytt Kyotoavtal i Köpenhamn. Representanter från 192 länder ska samsas om nya regler för koldioxidutsläpp och annat miljöfarligt som människan släpper ut i luft och över mark. Miljöminister Andreas Carlgren (C) är hoppfull. Mycket hoppfull: ”Lösningen är inte att sprida mer pessimism utan att tvärtom – som EU gör – visa ledarskap som sätter press på alla andra aktörer. I Köpenhamn har vi nu och i december chans till en överenskommelse som öppnar för de snabba åtgärder som världens klimat behöver”, skrev han på DN Debatt i måndags.

Men det finns de som inte har en riktigt lika optimistisk syn på jordens framtid. Regissören John Hillcot skildrar i filmen The road ett USA som fördärvats av naturkatastrofer. För de få överlevande trappas jakten efter mat och trygghet upp. Våra civiliserade värderingar ifrågasätts när reptilhjärnans kamp för överlevnad åsidosätter allt vad medmänsklighet står för. Hoppet är en svag ljusstråle från en gläntande dörr – på vippen att smälla igen för gott.

Hillcot är inte ensam i att gotta sig i tanken på en rutten framtid.

– Domedagsfilmer är som att åka berg-och-dalbana. Det är både kul och läskigt, säger George Ivanov.

Det är onsdag kväll och om bara någon timme öppnas festivalen med filmen Precious av Lee Daniels. Till loungen på Nordic Light Hotel på Vasagatan har George Ivanov nyss flytt mörkret och höstregnet utanför. I välskräddad kostym och kraftigt markerade bågar känns han märkligt rätt som programchef för en kulturfestival.

Varje år ser han runt 500 filmer, det blir i genomsnitt ett par filmer varje dag. När de 180 filmerna skulle utses var det Ivanov som hade vetorätt. Urvalet grundar sig delvis på utbudet under internationella filmfestivaler i Sundance, Berlin, Rom, Tribeca i New York och Toronto. Men alla filmer har inte krävt en resa långt bort. Många distributörer skickar sina verk direkt till kontoret på Skeppsholmen. Det är mycket film att se för en programansvarig. Till sin hjälp har han festivalchef Git Scheynius som var med och startade kalaset för 20 år sedan.

Tillsammans med programrådet, som består av fyra framstående personer från filmbranschen, beslutar Scheynius och Ivanov om årets tema. Varje år är det ett nytt fenomen som hamnar under strålkastarna. Temat speglar den rådande trenden inom filmvärlden. Förra året var det Ryssland för att landet producerade mycket film just då. För tio år sedan hette det ”Sinema”, ett tema som väckte debatt om porrindistrin och sex på film. Roman Polanski var hedersgäst tillsammans med Kimberly Peirce, regissören till Boys don’t cry, om hermafroditen Teena Brandon i den homofoba staten Texas.

George Ivanov säger att apokalypsen, precis som ”Sinema” för tio år sedan, är ett provocerande tema. I december kokar en sjudande klimatdebatt upp i Danmark. Särskilt aktuell känns därför filmfestivalens dokumentära bidrag Earth days av Robert Stone. Filmen har nu nordisk premiär och skildrar, med hjälp av arkivmaterial och skarpa intervjuer, miljörevolutionens uteckling, 50 år bakåt i tiden. George Ivanov är noga med att påpeka att festivalen inte tar politisk ställning i miljödebatten.

– Vi presenterar filmkonst, inte ett politiskt budskap, säger han och drar en hand genom sin långa svarta sidlugg.

Ivanov börjar skruva på sig sig lite när frågor om festivalens egen miljömedvetenhet kommer på tal. Från Torneå älv har ett tio ton tungt isblock transporterats till Stockholm och helgens bioprojicering på is. Visningen presenteras av årets hedersgäst, Susan Sarandon, som dessutom är miljöpolitiskt aktiv. Kanske är nedkylning och transport av ett stort isblock inte det mest miljövänliga och blir ett ironiskt inslag på en festival med apokalypstema?

– Det är inte vårt jobb att rädda världen, säger George Ivanov och går i försvarsställning.

Han berättar att problematiken har varit uppe som diskussion i festivalledningen. De har varit kritiska mot varandras förslag av filmer.

– Ibland ser man en film som man verkligen gillar och då är det viktigt att fråga sig: ”Är det här verkligen en bra film eller bara ett jävligt angeläget ämne?” fortsätter George Ivanov.

Det är förstås inte bara miljöproblem som uppmärksammas i årets utbud av apokalypsfilmer. Programmet omfattar sju titlar, däribland den animerade filmen 9, om nio trasdockor med uppdraget att rädda resterna av en ödelagd värld. Förödelsen är inte orsakad av ett överdrivet utsläpp av växthusgaser utan av tekniska maskiner, utvecklade i ädelt syfte, men som i fel händer fått fasansfulla konsekvenser. Regissören Shane Acker utmanar tanken på maskinen som övervinner människan.

De sju filmerna fångar begreppet apokalyps med bred variation. Trots det är utbudet i Spotlight hälften så stort som i de flesta andra kategorier. Men George Ivanov tycker att sju filmer är tillräckligt för att belysa ett tema. Av de drygt 100 regissörer som gästar festivalen har i skrivande stund endast en representant från Apokalyps-kategorin tackat ja: den brasilianske regissören David Pretto som gjort kortfilmen Waiting room.

George Ivanovs mörka ögon lyser upp när vi pratar om hur viktiga gästerna är för festivalen. I en global värld där den största delen av kommunikation mellan människor sker genom cyberrymben är det personliga mötet mellan regissör och publik ovärderlig.

Varför har ni inte fått hit fler regissörer i temat?

– Vi har bjudit in alla men många tackar nej. The road har USA-premiär just nu och därför kan deras representanter inte komma. Sedan är det faktiskt många regssörer som är flygrädda. Lars von Trier besökte Stockholms filmfestival 1991, men sedan dess tar han med sig husvagnen överallt, säger George Ivanov och ler lurigt innan han skyndar iväg till nästa möte.

Vad resultatet av klimatmötet i Köpenhamn blir vet ingen. Klart är i alla fall att filmfestivalens domedagstema knappast lämnar publiken oberörd.