Bromander låter tuschen styra intensiteten | Fria.Nu
Fria Tidningen

Bromander låter tuschen styra intensiteten

Henrik Bromander, som för Fria Tidningars räkning nu tecknar serien Kidnappningen, har gjort skönlitterär debut. Och med risk för att låta viktig – något man kanske undantagsvis kan tillåta sig då man följt en upphovsmans produktion (nästan) från början – är Det händer här i stort sett exakt vad jag väntat mig.

Längre noveller skrivna i första person. Check.

Om unga människor som är ensamma bland andra. Check.

Vars egna berättelser är överordnade kronologin. Check.

Och kretsar kring smärta, våld och sexualitet. Check.

Givetvis är det väl genomfört. Liksom när Bromander tecknar sina berättelser kryper karaktärerna snabbt oroande nära inpå. Läsningen blir, vilket jag gissar är avsikten, när den är som bäst en i det närmaste fysisk upplevelse. Det är ofta mycket intelligent, något annat hade jag inte väntat mig, och skarpa iakttagelser kastar ljus över texternas mörker.

Mest imponerande är det dock då Bromander lyckas skapa karaktärer som på samma gång tycks allmängiltiga och knivskarpa i konturerna.

Men det är en högstanivå. Som författaren ofta lyckas nå upp till, men mer sällan klamra sig fast vid. Och det är vad som får mig att tänka att det nya mediet alltjämt är en smula ovant. Att han har lättare att kontrollera berättelsernas intensitet när tillräckligt mycket tusch plötsligt kan skapa en mer omedelbart drabbande dramatik.

Samtidigt inser jag att det är lite orättvist att jämföra novellerna med de serier jag tidigare läst och vars mod jag överväldigats av. Om jag istället skulle bedöma Bromander utifrån vad han i det här sammanhanget är, en skönlitterär debutant, skulle resultatet bli ett annat.

När jag läser inledande Hålkärret känner jag mig avklädd och smutsig. Det är givetvis ett mycket gott betyg.

Fakta: 

Litteratur

Det händer här Författare Henrik Bromander Förlag Ordfront

Annons

Rekommenderade artiklar

Suverän Pirinensamling

När Kvarteret Kniven, en samlingsvolym över Joakim Pirinens 1980-tal, kom 1989 utnämndes den av Expressens kulturredaktion till årtiondets bästa svenska bok. När Galago nu, 20 år senare, ger ut en nyutgåva har originalets redan imponerande 256 sidor utökats till 416 för att kunna härbärgera även delar av Pirinens 1990-talsproduktion.

Fria Tidningen

Världspolitiken som tragedi och fars

På världssamfundets politiska arena utspelas en maktkamp mellan hökar och fredsduvor. USA:s president och Storbritanniens premiärminister vill kriga, men måste först besegra motståndet inom de egna administrationerna. Och mitt i denna konflikt hamnar Simon Foster (Tom Hollander), en brittisk biståndsminister som har mycket att lära om mediehantering.

Fria Tidningen

Med litteraturen som livlina och försoning

”En av de verkligt stora grafiska romanerna, jämförbar med Marjane Satrapis Persepolis eller Art Spiegelmans Maus”, skriver förlaget om Alison Bechdels Husfrid, som tre år efter utgivningen i USA nu iklätts svensk språkdräkt. Det är ett minst sagt anspråksfullt påstående, och det gjorde mig redan från början skeptisk.

Uppsala Fria

Handboken – politisk folkbildning i serieform

Handboken är onekligen en passande titel på Karolina Bångs debut. Hon har såväl journalistiska som folkbildande ambitioner. Tecknade berättelser om politiska rörelser som Riot grrls och Queer nation, baserade på dokumentärt material, blandas med rena instruktionsmanualer om polyamori och ickenormativa relationer.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu