Saddam borde ställas inför internationell tribunal | Fria.Nu
Fria.Nu

Saddam borde ställas inför internationell tribunal

Dödsdomen mot Saddam Hussein har tagits emot med blandade känslor världen över. Från jubel till djup kritik. Motståndare till dödsstraffet har uttryckt förhoppningar om att domen ska omvandlas till livstids fängelsestraff. Få har däremot kritiserat bristerna i själva rättegången.

Rättegången mot Saddam Hussein har från första stund jämförts med till synes liknande rättegångar mot folkmördare och krigsförbrytare på Balkan eller i Rwanda. Det är en grovt missvisande jämförelse. Vid en närmare granskning framstår nämligen rättsprocessen i Bagdad som designad för att uppnå det som just nu har uppnåtts; en snabb fällande dom på den första åtalspunkt som tas upp, ett utdömt dödsstraff och, inte osannolikt, en verkställd avrättning inom en snar framtid.
Det handlar inte om skuldfrågan, inte om huruvida Saddam Hussein är en skurk eller inte. Det handlar om att rättegången mot Saddam Hussein knappast kan betraktas som rättvis - åtminstone inte enligt internationella straffrätt. Likväl är det i huvudsak under den förespeglingen som rättegången genomförts och bedömts.
Detta är olyckligt, eftersom Saddam Hussein enligt de flesta juridiska bedömmare skulle ha fällts även vid en internationell tribunal som respekterade hans rättigheter och som följt internationella normer för den här typen av rättegångar.

Domstolen har alltså ett allvarligt legitimitetsproblem. Iraks Speciella Tribunal inrättades 2003, medan USA formellt sett var ockupationsmakt. USA har även valt ut domare och åklagare samt sett till att snabbutbilda dem utomlands. Deras oberoende och formella kompetens har på goda grunder ifrågasatts.
Mördade, hotade och avsatta försvarsadvokater och domare skvallrar också om att förutsättningarna för rättegången varit, om inte sämsta tänkbara, så i alla fall grovt undermåliga. Detta, tillsammans med ett antal andra punkter där den åtalades rättigheter inte har respekterats, har lyfts fram av organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International, men har fått liten uppmärksamhet.
Dödsstraffet, som återinfördes i Irak strax innan USA formellt överlämnade Saddam Hussein i den irakiska regeringens händer, strider inte per definition mot internationell humanitär rätt, men anses ändå allmänt vara en påföljd som inte har där att göra.

Hur skulle man då ha hanterat rättegången mot Saddam Hussein? Att ställa honom inför rätta vid den permanenta brottmålsdomstolen i Haag, ICC, vore inte möjligt, eftersom den endast får ta sig an brott begångna efter juni 2002.
Däremot skulle en internationell tribunal under FN-flagg, av samma typ som den för före detta Jugoslavien och för Rwanda åtnjuta en helt annan legitimitet än den nu bristfälliga tribunalen. En möjlighet, som ibland förespråkats, hade varit att utforma en internationell, arabisk tribunal. Kompetenta internationella straffrättsjurister finns i bland annat Egypten, Tunisien och Jordanien. Och kanske borde i så fall en sådan tribunal ha placerats i till exempel Jordaniens huvudstad Amman, där säkerheten för dess personal i högre grad kunnat garanteras.

Det sticker förstås i ögonen på alla offer för Saddam Husseins grymma regim att säga att den åtalade ex-diktatorn inte fått ett tillräckligt försvar och att dödsdomen utfärdats under bristande rättsliga förutsättningar. Det är fullt begripligt att argumenten om vad som är internationell straffrättslig praxis väger ganska lätt mot möjligheten att få se tyrannen hängas.
Men vore det inte för alla dessa offer önskvärt med klarhet i Saddam Husseins alla brott? Om den avkunnade dödsdomen verkställs enligt reglerna kommer några av de andra brott han misstänks för aldrig att utredas. Vi kommer inte få veta vad som hände under den så kallade Anfal-kampanjen, eller vilken ansvar Hussein har för brotten mot kurderna.
Och vore det inte en än kraftfullare upprättelse för Saddam-regimens offer att se honom dömd enligt straffrättsliga principer som ingen kan ifrågasätta? Med det bevisläge som åklagaren trots allt har framför sig skulle det knappast vara några problem.

Fakta: 

Andreas Karlsson är journalist och författare till boken Till Mänsklighetens Försvar - Iakttagelser av krigsbrott, tribunaler och försoning

Annons

Rekommenderade artiklar

En riktig domstol borde ha dömt Saddam Hussein

Folk säger många olika saker om dödsdomen mot Saddam Hussein. En del är glada, andra är kritiska. En del tycker att dödsstraff är fel och att han ska få livstids fängelse istället. Men få har kritiserat bristerna i rättegången.

Analys: Milosevic dog utan dom

Slobodan Milosevic dog förra veckan. Många har undrat vad som hände. Några säger att han blev förgiftad. Det är inte så konstigt, men troligen blev han inte förgiftad. Troligen tjänar ingen på hans död. Tribunalen tjänar inte på den. Han skulle troligen ha blivit fälld i rättegången.

Viktiga lärdomar från Milosevicfallet

I och med Slobodan Milosevics död förblir en av världshistoriens mest uppmärksammade rättegångar oavslutad. Men trots att det i sig är ett stort misslyckande för FN-tribunalen i Haag, så har processen stor betydelse för andra, liknande rättegångar.

Tio år efter Dayton-avtalet

Dayton-avtalet gjorde slut på kriget i Bosnien-Hercegovina för tio år sedan. Militärt har genomförandet varit en framgång, men civilt lämnar resultatet av avtalet fortfarande en hel del i övrigt att önska.

Riskfyllt liv i Bosnien-Hercegovina

Det har gått tio år sedan Dayton-avtalet om fred i Bosnien-Hercegovina undertecknades. Tio år av långsam återhämtning och försoning. Men trots att det inte längre förekommer några stridigheter så är riskerna med att promenera fritt utomhus fortfarande mycket stora på många håll.

© 2019 Fria.Nu