Trubadur på hembesök | Fria.Nu
Fria Tidningen

Trubadur på hembesök

Om människor inte kan ta sig till kulturen – ta kulturen till dem. Det är filosofin som ligger bakom den pågående kulturfestivalen för seniorer i stadsdelen Centrum.

I sitt hemtrevliga vardagsrum med utsikt ner mot Operan bjuder Ingrid Gynäs, 86, på kaffe och fikabröd. Förutom vännerna AnneMarie, Gun och Lars-Erik har hon denna eftermiddag besök av musikern och trubaduren Thomas Andersson. Medan han tuggar på sin bulle spelar han en finstämd akustisk bit, till sällskapets förtjusning.

– Det är inte dåligt att få hem ett proffs, inte, säger Gun och bläddrar i allsångshäftet som Thomas haft med sig.

Ingrid Gynäs, som har svårt att gå sedan hon ramlade och bröt benet, trodde nästan att det var ett skämt när hemtjänsten ringde och frågade om hon ville ha besök av en trubadur i sitt vardagsrum. Men det är just det är som är det ena av festivalens två teman – kultur i vardagsrummen.

– Vi vill att de äldre ska få goa upplevelser, att de ska få tillfälle att beröras, skratta, gråta och fundera, säger Zsolt Zsanto som är festivalarrangör.

I Ingrids vardagsrum är stämningen uppsluppen och skämtsam. Efter Cornelis Wreesvijks Somliga går i trasiga skor och Bengt Sandströms Man ska leva för varandra utbryter spontana applåder. Det är första gången trubaduren Thomas Andersson uppträder hemma hos sin publik och han gillar läget.

– Det blir mer personligt när man uppträder för en liten grupp än när man spelar på en scen för 80 pers. Och det är jättebra att en sådan här sak går att genomföra, säger han.

Det är femte året i rad som stadsdelen Centrum anordnar kulturfestival för seniorer. Många av de 280 programpunkterna hålls på äldreboenden, träffpunkter och anhörigcentrum i stadsdelen. Förutom sång och musik finns bland annat sittyoga, teater, blomsterarrangemang, film och matupplevelser på det späckade schemat.

Festivalens andra tema handlar om att skapa kultur tillsammans - att ge de äldre en möjlighet att vara delaktiga. Personalen på stadsdelens äldreboenden har varit med om att utforma programmen.

– Vi vill motverka bilden av en äldrevård där de boende sitter apatiska. Tanken är också att inspirera personalen till att fortsätta jobba med kultur inom äldreomsorgen, säger Zsolt Zsanto.

En grådaskig tisdag i början av november är det 60-talstema på Örgrytehemmets avdelning Eklanda. I det gemensamma vardagsrummet sitter de boende samlade och pratar minnen.

– Är det där Lill-Babs? undrar en dam och pekar på Monica Westlund, som jobbar på avdelningen.

Dagen till ära har hon och den övriga personalen klätt sig i tidstypiska kläder och fixat de rätta tuperade frisyrerna. Runt om i rummet finns föremål från 1950- och 60-talet, att minnas och prata kring. Kaffet serveras i blomsterkoppar med guldkant och det bjuds på radiokaka, som var i ropet på 60-talet. I bakgrunden gnolar Elvis på sin gamla hit Suspicious minds.

Monica Westlund läser högt ur en tv-tablå från 1963. Damerna skrattar när de minns aprilskämtet som sa att den som drog en nylonstrumpa över tv:n skulle få färg-tv.

– Är det någon som minns vad det kostade att gå på bio på den tiden? frågar Monica.

– 85 öre, minns någon.

– När var du på bio senast? frågar Monica väninnan Agnes Olsson.

Det minns inte Agnes. Men favoritdikten Näcken av Stagnelius kan hon recitera utantill.

I Ingrid Gynäs vardagsrum på Sankt Eriksgatan har det förutom allsång blivit en hel del småprat. Om barn och barnbarn, fotbollshuliganer och minnen. När det är dags för dagens sista bit, Anita Lindblom-dängan Sånt é livet, tar alla i från tårna.

– Sådan här underhållning skulle man ha varje månad, tänk om hemtjänsten kunde ordna det? säger Gun. 

 

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2021 Fria.Nu