Klockan klämtar för Kirkuk | Fria.Nu

Fördjupning


Erik Paulsson Rönnbäck
Fria Tidningen

Klockan klämtar för Kirkuk

Den 30 juni drogs USA:s trupper ut från Iraks städer. Nu stiger förväntningarna på en kommande fred – men strax väntar orosmoln vid nästa horisont. Varje dag växer irritationen mellan den kurdiska regionen och regeringen i Bagdad – en konflikt som kan leda till inbördeskrig – och där oljefältet i Kirkuk kan bli hindret som gör freden omöjlig.

Ien trappa utanför Kirkuks kommunhus köar Mahmud al-Hamdary under den gassande förmiddagssolen. I handen håller han ett krampaktigt grepp om lagfarten till familjens åkermark.

För åtta år sedan tackade han ja till Ba’athregeringens erbjudande om 45 hektar jord till varje arabisk familj som flyttade till Kirkuk – marken hade konfiskerats från irakiska kurder under 1980-talet. När Mahmud al-Hamdary bestämde sig för att flytta var landet under hårda ekonomiska sanktioner och han hade svårt att försörja sina tre barn i hemstaden Mosul. Nu köar han i väntan på ett motsatt erbjudande: 17 000 US-dollar betalas ut av den kurdiskledda kommunfullmäktige till varje invandrad arabisk familj som flyttar därifrån.

Återvändarprocessen finns nedtecknad i den irakiska konstitutionen från 2005: för varje arabisk familj som återvänder ska en kurdisk familj som fördrivits från Kirkuk flytta in. Men bakom det humanitära syftet finns också rent politiska motiv – fler kurdiska familjer ger den kurdiska regionala regeringen i norr ett ökat inflytande över Kirkuks framtid.

Sedan Gulfkrigets ickeflygzon över norra Irak är tre av landets nordligaste provinser under kurdiskt regionalt styre – i praktiken det självstyre som kurderna länge kämpat för, men samtidigt underordnade den irakiska regeringen. Mellan den kurdiska regionen i norr och huvudstaden Bagdad finns ytterligare tre provinser som kurderna betraktar som sina och därtill vill ansluta till regionen.

Centralt i konflikten är frågan om Kirkuk; en stad med över 620 000 invånare där befolkningen är splittrad i olika läger huruvida Kirkuk ska tillhöra irakiska Kurdistan eller fortsätta tillhöra den irakiska regeringen.

Under de stridandes fötter ligger en oljeskatt som gör Kirkuk till ett av världens mest oljerika områden. Här finns uppskattningsvis 4 procent av världens totala oljetillgångar och nära en femtedel av Iraks BNP. I dagsläget går inkomsterna från Iraks oljeförsäljning oavkortat till ett regeringskonto i Bagdad – pengarna delas sedan ut till de olika provinserna efter folkmängd. Men i en framtid då irakiska Kurdistan utropar självständighet från centralmakten i Bagdad är det av stor betydelse var nationsgränserna går.

Muhammed al-Jubury, partiledare för Arabiska unionspartiet i Kirkuk som ställer sig bakom den irakiska regeringens linje i Kirkukfrågan, förklarar hur Kirkuk spelar en nyckelroll i Iraks framtid som ett enat land.

– Kurderna vill att Kirkuk ska tillhöra den kurdiska regionen för att de ska kunna utropa självständighet från Irak. För att ett nytt land ska bli livskraftigt krävs ekonomisk bärkraft; i det här fallet Kirkuks olja, säger Muhammed al-Jubury, som samtidigt menar att effekterna på Iraks ekonomi skulle bli stora om Bagdad förlorade möjligheterna till oljan.

– Kirkuk är väldigt viktig för Iraks ekonomi, det är den absolut största anledningen till varför Kirkuk även fortsättningsvis borde tillhöra Irak, säger han.

Najad Hassan, Kirkukrepresentant för den kurdiske regionens president Massoud Barzani, avvisar att oljetillgångarna skulle ligga bakom kurdernas vilja till en anslutning av staden.

– Vi har redan tillräckligt med olja i våra egna provinser, säger han.

Dispyten handlar istället om kontroll, menar Najad Hassan.

– Bagdad bryr sig inte heller om oljan, de är bara ute efter makt. De är vana vid att styra hela Irak sedan landet grundades. Konflikten är historisk; Kurdistan är mitt hemland och Kirkuk är en del av det.

Kirkuk har sedan århundraden räknats som kurdiskt – så till den grad att staden faktiskt betraktas som ett kurdiskt Jerusalem av kurderna själva – och det är just Kirkuk som drabbades hårdast av Anfalkampanjen; det irakiska folkmordet mot kurder under 1980-talet. Under tre år avrättades omkring 180 000 människor – hälften från Kirkuk och de omkringliggande städerna.

Just faktumet att så många dödades ger konflikten mellan Erbil och Bagdad en ytterligare dimension: för många kurder värker minnet av de döda som ett öppet sår – någon egentlig tillit mellan befolkningsgrupperna är därför svåruppnådd.

Anfalkampanjen var dock inte enbart det cyniska massmord det beskrivits som i efterhand, utan också det mest omfattande försöket i Iraks historia att förändra landets demografi på djupet. Genom att fördriva och tvångsförflytta stora delar av de kurder som blev kvar efter avrättningarna skulle araber invandra – och på så sätt kväsa den kurdiska självständighetskampen genom att blanda upp de olika befolkningsgrupperna med varandra.

Efter Ba’athpartiets fall 2003 tvingades tiotusentals av dem som tvångsförflyttades under 80-talet att fly en andra gång – nu hade de återigen blivit måltavlor i sina nya städer sedan den amerikanska invasionen utlöst de etniska motsättningar som sedan årtionden puttrat under ytan.

Inuti ett fotbollsstadium i vittrande betong har uppemot 1 000 kurdiska familjer tagit sin tillflykt sedan invasionen. Här bor de hopträngda på ståläktaren under det utskjutande taket från en läktarkant. Vid första anblick liknar det ett gigantiskt cirkelformat radhus: hastigt uppförda betongmurar tjänar som husens ytterväggar; bildäck och bråte bildar staket som skiljer tomterna åt. På arenans utsida trängs de familjer som anlänt sist; avståndet från de murade väggarnas slut till taket på läktaren som skjuter ut är på vissa ställen nära fem meter – många lever således under bar himmel.

Dildar Azis, en tanig man i femtioårsåldern, vandrar fram och tillbaka i sin 10 kvadratmeter stora betongträdgård. På en urkopplad frysbox i ena änden sitter ett av hans fyra barn och svänger med benen. De har bott på arenan i över sex år; under 80-talet blev de tvångsförflyttade till Saddam Husseins hemstad Tikrit; efter invasionen 2003 brändes deras farm upp och de hotades till livet om de inte flyttade därifrån.

Dildar Azis jobbar som säkerhetsvakt i Bagdad, något annat jobb kan han inte få, och för de knappa 3 000 kronor han tjänar i månaden går det mesta till att förse barnen med mat och kläder. Ett riktigt hus kommer han aldrig ha råd med, säger han tyst.

Här finns ingen elektricitet. Vattnet kommer med tankbilar två gånger i veckan. Avlopp och sophantering saknas helt – över stadion ligger en tung stank från hushållsavfall och människoexkrement.

– På vintern måste vi reparera våra tak dagligen för att de förstörs av regnet. På sommaren sover vi utomhus för att det är för varmt, säger Herman Fahrad, en ung man i 20-årsåldern som sitter med en grupp jämnåriga vid sidan av den väldiga grusplanen i mitten.

Vid ändarna gapar två vitmålade fotbollsmål utan nät. Här leker Silwan och Barah, 5 och 3 år gamla.

– Vi brukar spela fotboll, säger de blygt, även om de senare berättar att de inte har någon fotboll att leka med.

– Men vi spelar med tomflaskor. Det finns så många av dem här, säger Silwan.

Herman Fahrad ser missmodigt bort mot en skara barn som leker högt uppe på en av läktarna.

– Jag bryr mig inte om min egen situation, men jag mår verkligen dåligt över hur barnen har det. Jag kräver att regeringen agerar och ger oss bostäder, säger han.

– Ja, alla Kirkuks invånare är irriterade på regeringen, säger Dildar Azis:

– Det finns många arbetslösa men regeringen gör ingenting för att skapa nya jobb. På grund av detta finns det människor som mördar för pengar, enbart för att ha råd med mat.

I Irak är fattigdomen bränsle på den eld som brunnit sedan invasionen – missnöjet över bristen på en fungerande ekonomi gynnar således motståndsrörelsen som lovar bättring efter att inkräktaren kastats ut. Kirkuk är inget undantag – arbetslösheten skjuter i höjden samtidigt som många av stadens invånare blickar avundsjukt mot den kurdiska regionala huvudstaden Erbil. I jämförelse med övriga Irak har irakiska Kurdistan åtnjutit en förvånansvärd stabilitet sedan 2003, något som möjliggjort ekonomiska investeringar och återuppbyggnad av regionens infrastruktur.

– Vi vill att Kirkuks ekonomi ska utvecklas likt den kurdiska regionen, säger Najad Hassan som representerar den kurdiska regionala regeringen.

– Regeringen i Bagdad bryr sig inte om Kirkuk, särskilt inte när det kommer till att avsätta en tillräckligt stor del av landets budget till staden.

Samtidigt regeras Kirkuk av kurdiska partier sedan valet 2005, något som förklaras med att befolkningen är till hälften kurdisk – och samma partier som är i regeringsställning i den kurdiska regionen befinner sig i majoritet i Kirkuks kommunfullmäktige.

Muhammed al-Jubury från Arabiska unionspartiet som befinner sig i opposition, tror därför inte att ett kurdiskt styre skulle förbättra situationen i Kirkuk.

– Nästan alla partier i den styrande koalitionen i Kirkuk är kurdiska och tillhör den kurdiska regionen. Varför har då inte säkerheten i Kirkuk blivit bättre och varför utvecklas inte ekonomin? Det får oss att tro att det bästa vore om vi även fortsättningsvis tillhörde den irakiska regeringen, säger Muhammed al-Jubury.

Muhammed al-Jubury och Najad Hassan representerar två sidor som i dagsläget står för vitt skilda uppfattningar. Är de beredda att kompromissa med motståndaren för att frågan ska nå en lösning? ”Ja”, säger Muhammed al-Jubury från Arabiska unionspartiet. ”Nej”, svarar Najad Hassan med eftertryck.

Till kurdernas fördel finns paragraf 140 i den irakiska konstitutionen från 2005 som uttryckligen slår fast att en lokal folkomröstning om Kirkuks framtid ska hållas – i teorin ett kurdiskt triumfkort då kurderna befinner sig i majoritet, men i praktiken är en folkomröstning ännu långt borta.

– Nej, det går inte att kompromissa med den irakiska konstitutionen. Om de inte tillämpar paragraf 140 kommer situationen att förändras till det värre. Vi har rätt att försvara oss: att försvara demokratin, konstitutionen och vårt land, säger Najad Hassan.

På många sätt är Kirkuks införlivande i den kurdiska regionen en principfråga som kurdiska politiker inte kan kohandla med utan att begå politiskt självmord hos hemmaopinionen – samtidigt ser den arabiska sidan det omöjliga i att en så stor grupp av de egna ska tillhöra en kurdisk region – särskilt med tanke på den konfliktfyllda historien.

Men kanske finns ändå en ljusning i det dödläge som uppstått: Den turkmenska minoriteten i Kirkuk, ett turkiskttalande folk med rötter från det osmanska riket, har vid sidan av de två parterna lanserat ett tredje förslag – att utropa Kirkuk till en självständig region precis som den kurdiska i norr – utan att vare sig tillhöra irakiska Kurdistan eller den irakiska regeringen.

– Människorna i Kirkuk borde styra staden tillsammans, säger Tahsin Kahya, ledare för det turkmenska partiet IUIT.

Både Najad Hassan och Muhammed al-Jubury ställer sig dock skeptiska till det turkmenska förslaget.

– Det vore ingen skillnad om Kirkuk tillhörde Kurdistan eller blev en egen region, tycker Muhammed al-Jubury.

– Det finns inte tillräckligt starka skäl till att göra Kirkuk autonomt, turkmenerna är inte tillräckligt många, säger Najad Hassan.

Bakom turkmenernas förslag om ett självständigt Kirkuk finns också kurdiska misstankar om att ärkefienden Turkiet stödjer den turkmenska sidan i smyg för att sabotera den kurdiska regionens utsikter till självständighet.

Turkiet har den största kurdiska befolkningen i världen, som likt kurderna i Irak strävar efter ett hemland i östra Turkiet. Turkiet har också hotat med att invadera irakiska Kurdistan vid ett eventuellt kurdiskt maktövertagande för att ”garanterna säkerheten” för den turkmenska befolkningen.

– Om Kirkuk tillhörde den kurdiska regionen skulle irakiska Kurdistan bli större rent geografiskt. Det är en ideologisk fråga som är sammanflätad med den inhemska politiken i Turkiet, säger Najad Hassan.

– Våra kontakter med Turkiet sker genom den irakiska regeringen, kontrar Tahsin Kahya och förnekar på samma gång ryktena om en turkisk-turkmensk konspiration.

– Vi har rätt till självständighet och att tillgodogöra oss vår olja. Med hjälp av våra naturresurser kan vi bygga upp Kirkuk bättre än de två regeringarna i Erbil och Bagdad. Om vi inte kan enas själva måste vi vända oss till FN:s säkerhetsråd. Alla sidor måste kunna kompromissa om Kirkuk – det finns inga vinnare i ett inbördeskrig.

Under våren och sommaren har både USA och FN uppmanat parterna till att nå en lösning, där den kurdiska regionala regeringen upprepade gånger varnats för konsekvenserna av en förvärrad konflikt. Utöver det politiska nederlag ett inbördeskrig skulle innebära, har USA även intressen i att freden mellan de två lägren bibehålls – motsatsen skulle slå hårt mot oljepriset då nära hälften av Iraks olja exporteras via Kirkuk. Samtidigt ligger amerikanska energibolag i startgroparna för att investera i Iraks olje- och gastillgångar.

I takt med att USA gör sig redo att lämna landet 2012 har spänningarna mellan Erbil och Bagdad stigit markant. I dagsläget finns drygt 12 000 irakiska soldater och 8 000 kurdiska säkerhetstrupper i staden. Oron är stor för att endera sidan ska utnyttja det plötsliga maktvakuum som riskerar att uppstå efter att de amerikanska soldaterna dragits tillbaka till baserna.

– Det finns politiska motiv bakom en stor irakisk truppnärvaro i Kirkuk, säger en anonym kurdisk överste inom den irakiska armén.

Men på Kirkuks gator syns lite av den upptrappade konflikten mellan regeringarna. Ary Sharafaddin, en kurdisk ingenjör vid det statliga oljebolaget North Oil, har just slutat för dagen och läppjar sakta på eftermiddagsteet hos en av hans grannar.

– Den amerikanska invasionen löste inga problem. Om vi vill att omvärlden ska uppfatta Irak som ett land med en framtid, krävs det att vi löser Kirkukfrågan själva. De flesta här har vänner som är både kurder, araber och turkmener. Vi har det eftersom vi lever och arbetar tillsammans. Motsättningarna finns egentligen bara på det politiska planet, inte mellan vanliga människor.

Fakta: 

Kirkuk

• Irakisk stad omkring 25 mil norr om Bagdad med 620000 invånare, varav största befolkningsgrupp är kurder, följt av araber och turkmener.

• Regeras av en koalition av kurdiska partier med KDP som största parti. I oppositionen finns arabiska och turkmenska partier.

• Staden är belägen ovanpå ett oljefält med 10 miljarder fat olja, värt ungefär 4800 miljarder kronor på dagens råvarumarknad. Nära hälften av Iraks totala oljeexport härstammar från Kirkuks olja.

Annons

Rekommenderade artiklar

Blackwaters legosoldater rör sig i mörka vatten

Privata säkerhetsföretag har gjort dödandet och osäkerheten i Irak till en affärsidé och gör miljardvinster på mänskligt lidande. Ett av företagen är amerikanska Blackwater. Både amerikanska och irakiska polisutredningar har nyligen konstaterat att Blackwaters vakter orsakat minst 14 civilpersoners död vid en skottlossning i Bagdad den 16 september. Men det är oklart om de någonsin kommer att kunna ställas till svars för sina brott. Säkerhetsföretagen har tillåtits verka i en juridisk gråzon som förvandlat denna del av Mellanöstern till ett vilda västern. 

Fria Tidningen

Journalister måste våga berätta sanningen

"Regeringar i väst spelar på rädsla, ljuger och låter oss inte tänka klart om Mellanöstern".
Det säger Robert Fisk, en av Storbritanniens mest kända utrikeskorrespondenter. Fria Tidningar har träffat Robert Fisk i Beirut – och han visar sig vara pessimistisk om framtiden. Så länge det finns folk som ockuperar andra folks länder kommer det inte att bli fred, menar han.

Fria Tidningen

Irakiska ögonvittnen mötte svensk tystnad

Två irakiska ögonvittnen – en läkare och en människorättsaktivist – besökte i början av april Sverige för att berätta om den svåra situationen i sitt hemland. Det var föreningen Iraksolidaritet som bjudit in dem, i ett försök att väcka debatt kring USA:s "massförstörelse av Iraks städer" och kring den svenska regeringens tystnad kring brott mot folkrätten. De svenska medierna visade dock inte något större intresse för de tillresta irakiernas vittnesmål.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu