Bostadslös och icke trovärdig | Fria.Nu
Göteborgs Fria

Bostadslös och icke trovärdig

För två år sedan meddelade regeringen att barn inte ska vräkas. Ändå händer det med oförminskad styrka runt om i Sverige. På tisdag kommer Kronofogden och avhyser Synnöve Sletten och hennes dotter efter en lång kamp som har gått ända upp i hovrätten. En dyr historia som belyser att tappad trovärdighet på bostadsmarknaden svårligen går att få åter.

I torsdags kom Kronofogden för att hämta Synnöve Sletten och hennes dotters tillhörigheter på Tideräkningsgatan i Kortedala för att magasinera dem. Hur länge är det ingen som vet. Allt mellan några veckor och tre månader – sedan säljs de. På tisdag ska lägenheten vara urstädad och redo för nästa hyresgäst. Synnöve och hennes dotter har fått ett litet hotellrum i stan.

Livet har bitvis varit en skumpig färd för Synnöve Sletten, det är inget hon sticker under stol med. Ett ordnat liv med jobb som undersköterska ställdes på ända när hon blev kär i en alkoholiserad man. Några år senare var även hon missbrukare och hon har blivit vräkt för störningar inte mindre än två gånger. Men sedan över tio år tillbaka är Synnöve helt fri från alkoholmissbruk, har aldrig fester och bor sedan 2005 med sin dotter i en trea i Kortedala.

– De där gångerna respekterar jag att jag och min dåvarande man blev vräkta, vi drack båda två och bråkade en hel del, berättar Synnöve. Men så är det inte nu – visst kan jag och min dotter ryka ihop någon gång då och då, men det har lugnat sig med att hon bli äldre, och vem bråkar aldrig med en viljestark tonåring?

Och det är just trean i Kortedala som hela historien med Synnöve och hennes dotter kretsar kring. Efter fyra år hos Altbo och efterföljande två år med ett andrahandskontrakt hos fastighetskontoret, fick Synnöve ett förstahandskontrakt på sin lägenhet för ganska exakt två år sedan. En dröm som gick i uppfyllelse först efter att Sveriges Televisions Upppdrag granskning gick in och granskade de störningar som låg till grund för att Synnöve egentligen skulle vräkas – inte få ett förstahandskontrakt. Uppdrag granskning fick Familjebostäder, som äger lägenheten, att erkänna att de hade gjort fel. Störningarna var inte tillräckliga för att få någon vräkt. Inte en enda konstaterad störning fanns i själva verket hos störningsjouren och avhysningsbeslutet blev istället till ett förstahandskontrakt.

Men under året som följde inkom ytterligare störningsanmälningar till Familjebostäder och efter tre varningsbrev ansåg Familjebostäder i maj 2008 att Synnöve hade förverkat sin rätt till ett hyreskontrakt. Ett år senare har ärendet varit uppe i både hyresnämnden och hovrätten. Synnöve har förlorat i båda instanserna.

– Det känns helt overkligt, jag har in i det sista trott att vi ska kunna lösa detta på något sätt, säger hon.

Men det går inte att lösa. Hovrättens dom står fast och både de och hyresnämnden anser att huvudvittnet mot Synnöve, hennes granne som bor under och som inte vill medverka i denna artikel är trovärdig och därmed att Synnöve inte är det.

– Det som fäller Synnöve är att man i både hyresnämnden och hovrätten väljer att sätta sin tilltro till grannen. Utan hennes vittnesmål är inte detta ens ett fall, menar Conny Borup, chefsjurist på hyresgästföreningen, tillika Synnöve Slettens juridiska ombud.

Borup hänvisar till de två konstaterade störningar som finns dokumenterade hos störningsjouren och fastighetsjouren och som grannen under står för. I hovrättens dom framgår det att Synnöve inte hade med den ena störningen att göra och att den andra störningen utfördes av en oinbjuden bekant till Synnöves dotter. Det var också han som i slutändan fick betala notan.

precis som förra gången när Synnöve var på väg att avhysas så bygger hela ärendet på grannars olika uppfattning om verkligheten. I detta fallet kunde inte verkligheterna vara längre ifrån varandra. Turerna med störningsanmälningar har varit oändliga och på ena sidan står en granne (bovärden uppger i hyresnämnden att han har anmälningar från fler grannar men då de inte framträtt med namn har rätten bortsett från dessa) och på andra sidan, Synnöve, hennes dotter och grannen över dem, Anneli Jacobsson som vittnat i deras favör.

– Jag förstår inte det här och det har jag sagt i mina vittnesmål. Ja, det var lite högljutt när de flyttade in 2005, men efter första klagomålet blev det tyst. Sen dess hör jag Synnöve och hennes dotter betydligt mindre än vissa andra grannar, säger Jacobsson.

– Ibland tänker jag att jag måste ha dålig hörsel som aldrig hör detta ”fruktansvärda oväsen” som det rapporterats om. Eller så har vi helt enkelt lite olika uppfattning om vad ”ett fruktansvärt oväsen” är, säger hon.

I beslutet från hyresnämnden står det att: ”(grannens namn) har på ett nyanserat och trovärdigt sätt berättat att hon under en lång tid störts av högljudda bråk, smäll i dörrar, bankningar och hög musik från Synnöve Slettens lägenhet”.

– Jag har erkänt att vi har bråkat högljutt några gånger, men jag har också bett om ursäkt, bytt rum med min dotter för att hennes musik inte ska höras och jag har tagit kontakt med Familjebostäder för råd om hur jag kan isolera lägenheten från ljud. Vilken annan tonåring frågar om lov klockan tre på eftermiddagen om hon får tvätta håret för att det väsnas? Här är lyhört, menar Synnöve. Jag har också anmält störningar men mina tar de inte emot, berättar hon. Något även Conny Borup har fört upp på bordet under rättsprocessen.

– Ja, vi anförde i hovrätten att Familjebostäder inte tog de störningar som både Synnöve och Annelie Jacobsson rapporterat på allvar, men det hjälpte inte.

Men den kritiken tillbakavisas som felaktig av trygghetskonsulenten på störningsjouren, som arbetar för och på uppdrag av Familjebostäder.

– Alla hyresgäster får anmäla störningar men de störningar hon har anmält har ej konstaterats. Det är vanligt att den som blir anmäld hittar störningar från den anmälande parten. Sådant ser vi igenom, menar trygghetskonsulenten Tommy Berg.

Till sist är den enda konstaterade störningen som Synnöve formellt bär ansvaret för är baserad på att en oinbjuden gäst kom och bråket uppstod när dottern försökte få honom att avlägsna sig från platsen. Resten är vittnesmål som rätten menar är trovärdiga men som inte är konstaterade hos störningsjouren.

Men flera i huset vittnar om att det är väldigt lyhört mellan lägenheterna och att det inte alltid är självklart var ljudet kommer ifrån. Den vittnande grannen under Synnöve har bland annat lämnat in en detaljerad störningsanmälan gällande en julhelg som hon menar att hon har fått förstörd på grund av familjen Sletten. Men Synnöve och hennes dotter var hos släktingar på annan ort över hela julen och hade lämnat nyckeln till lägenheten ifrån sig till en annan granne som tillsammans med släktingar intygar att de inte var hemma.

Ingrid Sahlin är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och har tidigare undersökt trovärdighetsbedömningar i rättsfall, om än inte just i avhysningsfall.

– Rätten avgör ofta mål på trovärdighetsbedömning – det är deras privilegium, och den bedömningen börjar ofta väldigt tidigt i processen i hur man uppfattar personer och hur de uppfattas av andra, säger hon.

– I det här fallet verkar Synnöve Sletten redan ha definierats som icke trovärdig av Familjebostäder och trygghetskonsulenten, som ju inte trodde på hennes egna anmälningar om andras störningar. Den som förnekar att hon gjort sig skyldig till något hon anklagas för misstros ofta, vilket kan göra att trovärdigheten hos vittnen, som antas vara opartiska, blir avgörande, säger Ingrid Sahlin.

Conny Borup anser att det är problematiskt att ens driva den här typen av mål i en rättsinstans.

– Ärenden med på olika sätt utsatta människor borde inte avgöras inom rättväsendet överhuvudtaget, utan inom de sociala myndigheterna. Generellt finns det i stort sett alltid saker som ligger bakom och förklarar olika beteenden som bör få en annan typ av behandling och tidigare, menar han.

Första kvartalet i år vräktes 180 barn i Sverige. Motsvarande siffra för förra året är 149 barn. Statistiken varierar över landet, men som helhet går den alltså inte ner. Detta går tvärsemot den samlade strategi som regeringen presenterade i februari 2007 under rubriken Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar. Det uttalade målet är att barn inte ska vräkas alls. I samband med regeringes uttalade mål kom Socialstyrelsen med en vägledning till kommuner och myndigheter i hur de ska gå tillväga för att försöka förhindra att barnfamiljer vräks.

Socialtjänsten är ytterst ansvarig för att se till att människor i så liten utsträckning som möjligt blir vräkta och i vägledningen läggs stor vikt vid att en vräkning bara ska ske när det verkligen inte finns någon annan lösning. ”I flera kommuner i landet samverkar socialnämnden med hyresvärdar och andra aktörer i syfte att nå hyresgäster redan innan hot om uppsägning kommer in. Ett sådant arbete förutsätter en regelbunden kommunikation mellan de olika aktörerna”, står det att läsa i Socialstyrelsens rapport.

Men också många bostadsbolag driver ett vräkningsförebyggande arbete. Så även Familjebostäder.

– Varje avhysning av en barnfamilj betraktar vi i grunden som ett misslyckande, och grundprincipen hos oss är att hellre fria än fälla, säger Peter Lundstedt, marknadschef på Familjebostäder.

Är det då det man har gjort från Familjebostäders och socialtjänstens sida i Synnöves Slettens fall?

Familjebostäder har tagit emot de störningsanmälningar som inkommit, skickat fallet vidare till störningsjouren och skickat tre brev där man uppmanat Synnöve att bättra sig. I ett fall har ett hembesök ägt rum. I februari 2008 träffade man också socialtjänsten tillsammans med Synnöve för ett möte. På det mötet bad Synnöve om att få flytta, var som helst för att komma ifrån konflikten. Men svaret blev nej.

– Det har hänt att vi har delat på hyresgäster men då har det handlat om att två grannar inte kommit överens. I detta fallet är det inte så, utan det är en person som stör flera andra. Då kan vi inte erbjuda lägenheter till höger och vänster. Vill hon byta lägenhet får hon ställa sig på kö som alla andra, säger Tommy Berg som medverkade på mötet.

Rune Henriksson, distriktschef på Familjebostäder har följt fallet Synnöve Sletten och berättar att han under 2007 försökte få till stånd ett möte mellan Synnöve och grannarna. Synnöve tackade ja, men grannen tackade nej. När Synnöve senare själv föreslog ett möte med alla grannar avrådde Henriksson henne med motiveringen att stämningen var för uppjagad och att han inte trodde att ett sådant möte skulle bli bra.

Annika Remaeus som är utredare på Socialstyrelsen lägger tyngden på att insatser krävs av alla aktörer om statistiken över antal vräkta barnfamiljer ska gå ner. Bostadsbolagen har onekligen stor makt när det gäller sådana här fall, vilket gör socialtjänstens roll och ansvar än större.

– Socialtjänsten bör ha kontinuerlig kontakt med bostadsbolaget, speciellt när det gäller vräkningshotade barnfamiljer, menar Remaeus.

Men socialtjänsten i Kortedala har inte haft kontinuerlig kontakt med Familjebostäder. Ett möte har hållits med representanter från socialtjänsten och bostadsbolaget, och det var på initiativ av dotterns socialsekreterare och Synnöve.

– Ja, jag blev kallad till ett möte med Familjebostäder och det fanns inget förhandlingsutrymme där – Synnöve skulle avhysas. Då fanns det inget jag kunde göra, säger Lena Ahnberg, Synnöves socialsekreterare.

Utöver mötet hon själv blev kallad till har Ahnberg inte agerat i frågan alls. Inte kontaktat Synnöve när varningsbreven kom och inte tagit vidare kontakt med Familjebostäder. Att det föreligger en större konflikt med en granne känner hon vagt igen från att Synnöve nämnt det.

Conny Borup pratar generellt om liknande fall och ser ett mönster.

– Min erfarenhet är att de preventiva insatserna i sådana här fall är bristfälliga. Det är ofta så att ingenting händer förrän hyreskontrakten redan är förverkade och det inte längre finns någon lägenhet att värna om – då sätts åtgärderna in, menar han.

En uppfattning som förs fram av flera hemlöshetsforskare är att man i dag ser en ökad exkludering på bostadsmarknaden och att bostäder blir en vara istället för en trygghet. Allt fler grupper hamnar utanför den ordinarie bostadsmarknaden, och allmännyttans vinstkrav blir ett problem i denna ekvation, menar Catharina Thörn vid Göteborgs universitet som forskat just på hemlöshet och bostadsmarknaden i Göteborg.

– Allmännyttan överlag skyddar sina lägenheter. Det är viktigt för affärerna att upprätthålla ett gott rykte och bevara bilden av allmännyttan som bostäder för alla och inte bara för dem med sociala problem. Har man dessutom en historia av att tidigare varit vräkt och hemlös har man ett väldigt dåligt utgångsläge vid sådana här förhandlingar. Man saknar helt enkelt trovärdighet i bostadsföretagets ögon, säger hon.

Det som väntar nu för Synnöve och hennes dotter är först hotell på obestämd tid, och sedan ett träningsboende någonstans i stan.

– Generellt så beror hur länge man bor i ett träningsboende i hög grad på brukaren och hur snabbt denne tar till sig av det som man behöver lära sig för att klara ett eget boende, berättar Lena Mårtensson på sociala resursförvaltningen inom Göteborgs stad.

Det kallas att göra boendekarriär. Men det är ingen billig karriär. Om vi utgår ifrån att Synnöve gör en snabb karriär så kommer notan landa på mellan 230 000 – 275 000 skattekronor för att Synnöve ska lära sig att bo.

Men vare sig Familjebostäder, socialtjänsten eller någon annan kan riktigt specificera vad det är Synnöve ska lära sig när hon ska lära sig att bo. Hon betalar sin hyra i tid, sköter om sin lägenhet, sitt barn och sig själv och har aldrig några fester. Synnöves dotter går på gymnasiet nu och kommer flytta hemifrån inom några år och då finns inte heller orosmomentet med eventuella gräl dem emellan.

Eftersom Familjebostäder tillhandahåller 130 lägenheter om året till just fastighetskontoret för den här typen av åtgärder så är dessutom risken stor att Synnöve kommer komma tillbaka till Familjebostäder igen.

På frågan om en kvarts miljon plus alla socialtjänstens kostnader och rättskostnader då är rimliga pengar i det här ärendet menar Rune Henriksson att de inte kan tänka så.

– Alla långdragna störningsärenden kostar oerhört mycket pengar på flera håll, men vi måste värna våra hyresgäster och agera när folk anser sig störda. Vi har gjort allt vi kan i detta ärendet, avslutar han.

Men Synnöve själv tycker inte att Familjebostäder och socialtjänsten har gjort vad de kunnat och är förtvivlad.

– Jag är inte någon man lyssnar på, det vet jag. Jag har ibland blivit arg då jag borde hållit käften, men jag blir så fruktansvärt frustrerad av att aldrig bli trodd, och är inte detta ett jävligt högt pris att betala?

Fakta: 

Boendekarriären

Ett träningsboende är ett boende i en insprängd lägenhet i ett vanligt område eller ett blockboende med andra människor med olika former av sociala problem. Sociala resursnämnden försöker anpassa boende efter brukare i möjligaste mån. I träningsboendet får brukaren besök av en boendestödjare som har till uppgift att hjälpa henne/honom att lära sig att klara av ett eget boende igen.

Efter träningsboendet blir det en flytt till ett referensboende som man får ha i max två år som sedan om allt fungerat blir ett kommunalt andra handskontrakt där man hyr av fastighetskontoret. Efter ett och ett halvt års helt prickfritt boende kan man så få ett förstahandskontrakt.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nej till amnesti för ensamkommande

På onsdagseftermiddagen röstade riksdagen nej till Vänsterpartiets motion om amnesti för ensamkommande. Ett väntat resultat men frågan har fått stor uppmärksamhet och stort stöd från civilsamhället.

Fria Tidningen

”Beslutet får inte bort ungarna från gatan”

Regeringen avsätter 360 miljoner kronor till organisationer som arbetar med hemlösa ungdomar och psykisk ohälsa. Men flera av organisationerna jobbar inte främst med hemlöshet – och de som gör det har inte fått några pengar alls.

Fria Tidningen

S-ledare i Göteborg anmäls för förtal

Debattörerna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil polisanmäler kommunstyrelses ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal efter att hon pekat ut dem som extremister.

Fria Tidningen

Rika misstänks sällan för narkotikabruk

Ungdomar i rika stadsdelar i Stockholm misstänks sällan för narkotikabruk medan de i fattigare misstänks ofta. Rapporteringen kring användningen är den motsatta, visar nya siffror från BRÅ.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu