Cashen dom tas – en cykel på köpet? | Fria.Nu

Synpunkten


Maud Lindström • Artist och fristående krönikör för Fria Tidningar
Fria Tidningen

Cashen dom tas – en cykel på köpet?

So, the Pirate Bay were convicted because of… sharing stuff?” Det är Socialistiskt forum i Hallunda Folkets hus, och publiken jublar åt den socialistiske singer-songwritern David Rovics. Sångerna handlar om offren för kriget i Palestina, för översvämningarna i New Orleans, för miljöförstöring och förtryck, och offren för den fällande domen i det uppmärksammade Pirate Bay-målet. Rovics har själv lagt ut sina låtar för fri nedladdning på sin hemsida, för dem som inte har råd eller inte vill betala för en platta. Om man vill kan man skänka ett valfritt belopp i ett virtuellt gitarrfodral.

Idén är sympatisk. Ekonomiska tillgångar ska inte styra möjligheten att lyssna på musik. Men jag kan ändå inte hejda mig från att stilla undra: Varför är människor beredda att lägga tvåhundra spänn på en t-shirt eller öl, men inte på en skiva? Varför ska just musikers arbete vara valfritt att betala för? Och vad kommer detta att få för konsekvenser för det fria kulturlivet i framtiden?

Piraterna menar att skivbolagen är omoderna kolosser från en förgången tid. Artisterna måste börja se inspelningar som promotion, och hitta på andra sätt att tjäna pengar. Så ser det redan ut i realiteten, för någonstans måste man ju få cash från om man nu inte får betalt för sin musik. För bandet Oh Laura (Releeeease me, ni vet) blev Saab-reklamen vägen till framgång. Björn och Benny gör likadant, fast tvärtom, och låtsas släppa en ny singel, som egentligen bara är ett reklamjippo för deras hotell. Den brittiske sångaren Patrick Wolf erbjuder sina fans att köpa aktier i nästa skiva, med aktieutdelning om försäljningen går med vinst. Sämre har det gått för Dogge Doggelito från Latin Kings; en gång superhjälte och talesman för en hel generation kids från förorten, som numera säljer sitt arsle när han rappar om cyklar på köpet i tv-reklamen för Elgiganten.

Det märkliga är att den här marknadsliberala, reklamfinansierade och företagssponsrade utvecklingen av musikkulturen verkar omfamnas av stora delar av vänsterrörelsen. I sin iver att hylla internet som den största kulturfrämjande uppfinningen sedan boktryckarkonsten och utmåla skivbolagen som den moderna tidens största kapitalistsvin, glömmer man en mängd väsentliga saker, åtminstone för en socialist. Solidaritet med andra arbetare, till exempel, främst artister och musiker, men även anställda inom skivbranschen och små skivbolag. Att möjligheten att uppleva livemusik blivit en klassfråga, eftersom priserna på konsertbiljetter höjts för att kompensera inkomstbortfallet från skivförsäljning. Att de som verkligen tjänar på nedladdningen är telekomjättarna, som vet att ta ordentligt betalt för utvecklandet av snabbare och snabbare bredband. Framför allt borde vänsterrörelsen inse att beslutet om att lägga upp sin konst för fri nedladdning måste vara upp till varje konstnär att fatta; inte till fans eller nazisponsrade datahackers.

Det är nämligen varken välgörenhet Pirate Bay ägnar sig åt, eller gratis nedladdning de erbjuder. Cashen dom tas, för att citera Dogge, från skivbolag och artister som investerat i utbildning, inspelning och tid, via reklamen, rakt ner i fickorna på Pirate Bay, som dessutom beskyller sina egna användare för att begå brott. Och reklamen är det, som alltid, vi som betalar för. Visst har piraterna rätt i att Pirate Bay-rättegången är ett spektakel, att information måste vara fri, att IPRED-lagen kränker den personliga integriteten och att skivbolagen varit korkade som satt sin tilltro till förbud istället för att tidigt utveckla betaltjänster för nedladdning av musik. Men är det ett hållbart argument för att inspelad musik ska vara gratis, så länge det kostar att spela in den? Frågan är om inte motvilligheten att betala för musik man vill lyssna på är att underskatta kultur och överskatta pengar.

Annons

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Vem har rätt till staden?

Det är 1 juli och det omdebatterade förbudet mot att spela gatumusik i centrala Göteborg har precis fått laga kraft. Förbudet har sin grund i att Företagarföreningen Avenyn fått klagomål från sina anställda, som störs av den enformiga musiken, och gjort en skrivelse till kommunfullmäktige med förhoppningen om någon form av reglerande åtgärd. Skrivelsen hörsammades och resulterade i ett totalförbud mot gatumusik i hela centrala Göteborg mellan klockan 11–15 och i Nordstan klockan 11–17, med enda undantag för gatumusiker som ansökt om och beviljats tillstånd av polisen att spela. Bryter man mot förbudet väntar förhör, utredning och böter.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Äkta Kärlek och könsneutrala äktenskap

Jag var antagligen inte den enda relationsanarkistiska queerfeministiska vänsteraktivisten som överraskande fann mig ha samma åsikt som Göran Hägglund när KD i höstas kom med sitt förslag om att kyrkan skulle avstå från vigselrätten. Han har i och för sig haft det svettigt ett tag, Göran. Efter tolv år av fruktlösa sossestyrda utredningar har tre fjärdedelar av allianspartierna slutligen insett vilka viktiga populistiska poäng som går att plocka genom driva igenom lagen om könsneutrala äktenskap och bli historieböckernas homohjältar, trots KD:s enträgna förhalande av frågan.

© 2017 Fria.Nu