Supa på svenska | Fria.Nu

Synpunkten


Mattias Alkberg
Fria Tidningen

Supa på svenska

Anette Kullenberg skrev nyligen en text i Expressen som i stora drag gick ut på att det är svenskt att supa lite för mycket när man väl super, och hur hon tyckte det var fint. Jag blev glad av den texten för den formulerar, eller i alla snuddar vid, något jag haft på känn. Att det är det som är det rätta sättet att förhålla sig till alkohol.

Om man alltså inte har alkoholproblem och jag vet att det känsligt det här, jag ber om ursäkt om den här texten alienerar läsare som lever med och under den stressen, för det är det ju helt klart, en stress och ett problem och vill genast, i samma mening, understryka att jag självklart tycker det optimala är att inte dricka alls.

Jag har alltid känt att det här ”naturliga”, osvenska, förhållandet till alkohol känns tillgjort. Ett glas vin till maten. En öl efter jobbet. Tack du, men nej tack. Till maten dricker jag helst något neutralt, vatten exempelvis. Efter jobbet vill jag hem och ta det lugnt. Umgås med familjen utan att vara pyttelite dimmig. Aldrig att jag skulle behöva den sortens avslappning eller skjuts som en öl ger för att umgås med dem jag älskar och bryr mig om. Det verkar ju helt stört. Däremot är jag inte det minsta främmande till att emellanåt gå ut bland andra vuxna som dricker och aldrig skulle komma på tanken att ens se åt varandra om dem inte hade detta att enas kring.

För så ser ju överenskommelsen ut. Nio av tio gånger står man inte ut med mänskligheten. Folk som existerar på andra betingelser än ens egna. Politiska, kulturella eller ekonomiska. Men på krogen går det bra.

Det talas ibland om att alkohol skulle vara ett särdeles aggressivt berusningsmedel. Det är mycket möjligt. Men allvarligt, nästan varenda gång jag varit ute har ingen slagits. Det empiriska underlaget här består förstås av mig själv och ingen annan. Men det är samtidigt lite av poängen med alkohol: självupptagenheten, tunnelseendet och självförtroendet.

Helt onaturligt och intellektuellt felaktigt. Men det är vad jag söker. Att inte vara så evinnerligt medveten om vad som pågår omkring mig för några timmar. Sedan vingla hem och må dåligt nästa dag tillsammans med en hel drös andra som man, tack gode gud, inte behöver träffa eller ens ägna en tanke då ens egen ångest är kemisk och fullständig påtaglig och dessutom gemensam med främlingarna man hängde med kvällen innan. Då känns det okej att vilja vara för sig själv. För en annan grej som ingår i överenskommelsen är att vi ångrar allting nästa dag.

Vi har accepterat att somliga har dåligt ölsinne. Till och med att folk påstår att de inte minns. Kanske cyniskt, men det ger oss åtminstone något att prata om. Att det är typiskt den och den att aldrig komma ihåg något dagen efter. Typiskt att den och den alltid börjar gråta på fyllan. Typiskt att han eller hon varenda gång måste försäkra att vi är dennes bästa vän. Och att det lite skönt att få berätta att ”fan vad jag mår dåligt i dag”, och säga ”fan vad jag var full igår!”. Som om det vore någon sorts miserabel merit.

Jag är verksam inom ett ”yrke” där det är mer eller mindre kutym att vara full på jobbet. Kanske sammanlagt en månad om året i 20 år. För så är det med turnélivet, folk som spelar i band förväntas vara lite småpackade när de uppträder. Och efter spelningen är det ”hälja”, som mina värmländska vänner säger, och adrenalinet rusar omkring i kroppen som en löpsk gepard och man dricker lite mer. Och så drar man till nästa stad. Sitter och fnittrar i bussen med sina medmusikanter och ljudtekniker.

Nu turnerar jag mindre och mindre, för i det här fylleriperspektivet hör rocken verkligen de unga till. Jag orkar inte med det längre. Har ingen större lust. Jag är hellre hemma med barnen. Poppar popcorn, blandar saft och laddar videon med tecknat på helgerna. Men aldrig att jag sitter med ett glas vin och kollar tillsammans med dem. Jag föredrar att göra det helskärpt. Jag vill inte missa en sekund av nyanser i deras liv. Eller för den delen mitt eget. Och det är en lika stor del, större till och med, av mitt svenska kulturarv. Det andra överlåter jag åt ungdomarna och de småborgerliga. Gör vad ni vill med era liv men skada inte er själva, framförallt inte andra, och missa inte något för att ni prompt måste bedöva er hela tiden. Heja svenskheten.

Fakta: 

<h2><a href="http://www.fria.nu/byline/mattias-alkberg">Mattias Alkberg</a><br>är artist och&nbsp;<br>fristående&nbsp;<br>krönikör för&nbsp;<br>Fria Tidningar.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Måndag morgon, Stockholm

Ge mig en timme. Jag kan få ihop en text som passar i just det här formatet, nåt man kan läsa på nån minut, på en timme. Till exempel om vädret. Många tycker det är lågt och enkelt kvällstidningsaktigt att prata om vädret, ännu mer så att skriva om det. Lite billigt. Ungefär som att prata om kungahuset, till och med om man har invändningar. Jag tycker ju om att irritera. Lite i största allmänhet, som ett äldre syskon kan göra. Jag är äldsta barnet. Jag är visserligen inget barn längre, jag är 42 år och har barn som är över 20, barn som är över 15. Men ränderna går aldrig ur.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Vägen till ett eget språk

I våras skrev jag två lite längre artiklar i Norrbottens-Kuriren på temat Rocklydirik. Ett ord som inte riktigt finns, men som uppfanns av Christer Sandelin och som för mig betyder Licensia Poetica, alltså konstnärlig frihet, ”Poetens tillstånd" att frisera sanningen för konstens skull. Textförfattarens privilegium att behandla språket, orden som sjungs, hur som helst . I ett specifikt populärmusikaliskt sammanhang.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Road Movie

Vad pratar vi om? Vi pratar om vad som egentligen hände när Damon Suzuki hoppade av Can, skivorna efter Future Days. Vi pratar om olika. Självbild till exempel. En av oss kan läsa av folks mellanhavanden innan de själva kan det. Den och den kommer att bli ihop fastän de inte ens gillar, knappt ens känner, varandra ännu. Men kan man placera in sig själv i det? Kan man se hur man själv kommer att reagera innan man hamnar i ett läge, oavsett vilket, men vi menar inte rena krislägen som våld mot den egna personen, dödsfall i familjen. Vi menar vid förälskelse. Svek. Vardagliga situationer.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Samtidigt, vid sidan av

Märkligt hur sommaren kan få mig att hamna ur fas med samtiden. Inte för att samtiden har särskilt mycket att erbjuda. Mer än den i min omedelbara närhet; skolavslutningar, frågor som rör hur vi ska sy ihop den yngstes allra sista dagar på dagis.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Slutspel

När detta skrivs är vi i slutspelstider. Jag menar basketen, basketligan. All annan sport skiter jag mer eller mindre i. I bemärkelsen att jag låter det styra min vardag i alla fall.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu