Ropa gör rum för konst | Fria.Nu
Stockholms Fria

Ropa gör rum för konst

Feministiskt, ickekommersiellt och konstnärsdrivet. Nystartade Ropa vid Telefonplan är ett projektrum där samtidskonsten får vara onödig och onyttig. Och inte till salu.

Nyligen öppnade Ropa är inte ett galleri, det är ett projektrum för samtidskonst. Under de sista hektiska förberedelserna som föregår premiärvernissagen – Emma Lina-Ericsons musikperformance Concordia – förklarar Mikaela Krestesen, Daniela Auerbach och Lovisa Henoch skillnaden.

– Att inte definiera det som ett galleri öppnar upp konsten, säger Mikaela Krestesen. På gallerier finns alltid en kommersiell medvetenhet. Eftersom vi inte vill ha det kan vi visa den typ av konst som inte får rum på gallerier. Performance är exempelvis en stor konstform utan egen plattform.

– Här kommer vi också att jobba med hela processen och ställa ut verk som fortfarande är i produktion. På ett galleri ser du bara slutprodukten, säger Daniela Auerbach.

Ickekommersiella är Ropakollektivet dock bara för egen del. Målet är att ge de konstnärer som medverkar i projektet så hög ersättning som möjligt. Utan att sälja. Den till synes besvärliga ekvationen ska lösas genom att en finansieringsform vars rötter sträcker sig till antiken tas till heders – Ropa söker mecenater. Forna seklers givarstruktur har dock moderniserats och getts en delvis politisk prägel. Om en ensam givare tidigare bistod en utvald konstnär ekonomiskt i utbyte mot status vill Ropa demokratisera mecenatskapets relationer, donationer ska bygga på frivillighet och fördelas jämnt över medverkande konstnärer. Men givetvis skulle en handfull mer benägna givare ge den verksamhet som nu tar sina första steg välbehövlig stadga.

– Drömmen är en gammal bankdirektör som vill dela med sig av bonuspengar, men man kan välja vad man vill ge, ler Mikaela Krestesen.

Samtidigt är idén kring mecenatskapet också ett inlägg i en pågående debatt om konsten egentligen ska finansieras, aktualiserad av såväl en kommande marknadsorienterad kulturproposition som skattebetalarvrede över att statliga resurser går till konstnärer som simulerar psykisk sjukdom.

– På sätt och vis kan man säga att det här är en medelväg när det inte finns pengar till kultur, säger Lovisa Henoch.

Därmed inte sagt att Ropa per definition är emot att söka finansiering från vare sig det offentliga eller det privata.

– Vi har försökt men fått nej, säger Lovisa Henoch. Det här var egentligen plan b, men vårt uppdrag är att få in pengar till konstnärerna.

– Men ideologin kommer av erfarenheten, säger Daniela Auerbach. Nu har vi gjort den här resan och detta är en reaktion på hur det fungerar.

Ropa har också en uttalat feministisk profil. Det ska inte ta sig uttryck enbart i en majoritet kvinnliga utställare, Ropa har också ambitionen att utgöra navet i ett nätverk. Anledningen är gemensamma erfarenheter. De drivande bakom Ropa har läst på Konstfack tillsammans och vet att det kan vara ganska svårt att diskutera en problematik om den rådande uppfattningen är att den inte existerar.

– Det känns som att man på Konstfack tror att man redan kan detta, att man inte behöver jobba mer med jämställdhet. Så är det inte riktigt, säger Lovisa Henoch.

– Men det här är nu, fyller Daniela Auerbach i. Om samhället ser annorlunda ut om fem år kanske vi inte behöver arbeta så här.

Ropa ligger på Pingstvägen 5, T-Telefonplan. Närmast på programmet står teckningar och animationer av Aleksandra Kucharska (från 26/2).

Annons

Rekommenderade artiklar

Suverän Pirinensamling

När Kvarteret Kniven, en samlingsvolym över Joakim Pirinens 1980-tal, kom 1989 utnämndes den av Expressens kulturredaktion till årtiondets bästa svenska bok. När Galago nu, 20 år senare, ger ut en nyutgåva har originalets redan imponerande 256 sidor utökats till 416 för att kunna härbärgera även delar av Pirinens 1990-talsproduktion.

Fria Tidningen

Världspolitiken som tragedi och fars

På världssamfundets politiska arena utspelas en maktkamp mellan hökar och fredsduvor. USA:s president och Storbritanniens premiärminister vill kriga, men måste först besegra motståndet inom de egna administrationerna. Och mitt i denna konflikt hamnar Simon Foster (Tom Hollander), en brittisk biståndsminister som har mycket att lära om mediehantering.

Fria Tidningen

Med litteraturen som livlina och försoning

”En av de verkligt stora grafiska romanerna, jämförbar med Marjane Satrapis Persepolis eller Art Spiegelmans Maus”, skriver förlaget om Alison Bechdels Husfrid, som tre år efter utgivningen i USA nu iklätts svensk språkdräkt. Det är ett minst sagt anspråksfullt påstående, och det gjorde mig redan från början skeptisk.

Uppsala Fria

Bromander låter tuschen styra intensiteten

Henrik Bromander, som för Fria Tidningars räkning nu tecknar serien Kidnappningen, har gjort skönlitterär debut. Och med risk för att låta viktig – något man kanske undantagsvis kan tillåta sig då man följt en upphovsmans produktion (nästan) från början – är Det händer här i stort sett exakt vad jag väntat mig.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu