Det är bra för miljön att bygga tätt | Fria.Nu

Debatt


Anders Gardebring • Nätverket Yimby
Stockholms Fria

Det är bra för miljön att bygga tätt

Varför kritiserar miljöpartiet förtätningar? Den som vill skydda naturen borde inse att vi behöver täta städer. Det är bättre för miljön att bygga tätt och då kan vi också bevara den äkta naturen, skriver Anders Gardebring, Yimby, i ett svar till Cecilia Obermüller och Mats EP Lindqvist.

I ett debattinlägg den 10 januari skriver miljöpartisterna Cecilia Obermüller och Mats EP Lindqvist om vikten av storstadsnära natur i Stockholm. Vi instämmer. För att få attraktiv natur med biologisk mångfald är det viktigt att natur får vara natur. Men det förutsätter även att stad får vara stad, vilket krävs för att skydda den äkta naturen. Det innebär att vi främst bygger på oanvänd mark i redan urbaniserade områden.

Allt fler vädjar om att bygga täta städer. Bland dem finns Nobels fredspristagare Al Gore, USA:s största miljöorganisation Sierra Club liksom Naturskyddsföreningen och Länsstyrelsens miljödirektör Lars Nyberg. Ju tätare vi bor desto mer plats får naturen. Täta städer minskar energiåtgången för uppvärmning. Om vi blandar bostäder med arbetsplatser och affärer, samtidigt som vi effektivt förtätar och binder samman stadsdelar, kan vi promenera och cykla oftare. Det minskar energi- och transportbehoven, vilket är bra för miljön.

Skribenterna tar upp exempel där man i Paris och Berlin skapat nya grönområden och frågar varför Stockholm inte följer deras exempel. Men här handlar det om städer som inte är jämförbara då de består av mycket stad, men lite natur. I Stockholm gäller det omvända. Vi har lite stad men mycket natur. Samt en stor del förorter som är varken eller, någonting som gör Stockholm internationellt unik – resultatet av en starkt styrd ideologi och ett starkt planmonopol. Det har lett till bilberoende, segregation och en innerstad som blir alltmer exklusiv, samt ett kulturliv som har svårt att hitta lokaler. Stockholm behöver förtätas och byggas samman, för att spara den äkta och orörda naturen.

Skribenterna menar att det inte finns någon byggbar mark kvar och att Stockholm och grannkommunerna växt samman. Men en flygbild visar att det finns mycket mark kvar. Det handlar istället om att insikten nåtts att det är ohållbart att låta staden breda ut sig över orörd natur som tidigare. Samma flygbild visar också att vi är isolerade från varandra. För att uppleva Stockholm och dess grannkommuner som ”sammanvuxna” måste man åka bil. Den som vill promenera, cykla eller åka kollektivt får problem.

Den utspridda staden är ett resultat av massbilismen och massbilismen krävs för att upprätthålla den. Det låter motsägelsefullt, men en miljövänlig promenadstad kräver att vi ibland bygger på vad som i dag är grönytor. Samtidigt finns det inget som hindrar en tätare stadsbyggnad som på sikt gör att vi kan lämna tillbaka i dag exploaterade ytor till naturen.

Vi delar synen att olika intressen måste vägas i stadsutvecklingen. Det är därför glädjande att man rör sig i en sådan riktning. Tidigare har staden setts som ett nödvändigt ont, en plats för människor som egentligen nog vill bo på landet. Men många vill inte vill bo i tysta sovstäder. Vi är många som vill kunna promenera till kaféer, restauranger, parker och affärer.

I artikeln kan vi läsa att ”Bara i Stockholm kan man påstå att grönområden utgör barriärer mellan stadsdelar”. Tyvärr kan skribenterna inte sin historia. Att grönytor kallas för barriärer beror på att de är aktivt planerade att vara just sådana. I Generalplan 1952 presenterades ”grannskapsplaneringen”. Där förordades en ”cellvis uppbyggnad” med grönstruktur som ”delar upp stadsbyggnaden”. Denna ideologi har satt djupa spår och finns med i planeringen till denna dag.

I artikeln konstateras att det i dag byggs tätare, men fristående, utan inbördes sammanhang. Här håller vi med. Det byggs fortfarande många isolerade bostadsområden i Stockholm, men få områden med tät blandstad.

Frågan blir då varför miljöpartiet kritiserar förtätningen. Är det inte utspridningen som är problemet? När vi tar del av uttalanden från miljöpartiet är kritiken hård när det byggs stad. Husen står för tätt och de är för höga. Kvarteren ska brytas sönder så att mer grönska ”får plats”. Byggnation på impedimentmark - det vill säga oanvända restytor – nära tunnelbanestationer kritiseras.

Här finns skäl till oro för miljövänner. Yimby har visat miljöpartiet relationen mellan täta och glesa stadsmiljöer och grönytorna som blir kvar. Av svaren har vi förstått att man även här ser förtätningen som ett problem då det blir mindre yta natur per person i närområdet. Men miljövänlighet handlar inte om att ha en folktom skogsdunge utanför fönstret. En sann miljövän förstår det.

Alexander Ståhle visar i avhandlingen Compact sprawl att den upplevda tillgången till grönytor inte minskar med tät stadsbyggnad. Tvärtom ökar den. Boende på Östermalm anser sig ha närmare till grönytor än boende vid Järvafältet.

Vi vet genom diskussion, samtal och mejl att det finns många miljöpartister som inte delar den officiella linjen. Det finns miljöpartister bland Yimbys medlemmar. Yimby och miljöpartiet borde kunna enas kring grundreglerna för hur staden ska byggas – miljövänligt och tätt.

Vi hoppas att miljöpartiet framöver gör oss sällskap som förespråkare av den miljövänliga staden.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2021 Fria.Nu