'Hotbilderna under EU-mötet var helt tagna ur luften' | Fria.Nu
  • Målet att skydda George W Bush från demonstranter och politisk förödmjukelse var överställt alla andra mål.
Göteborgs Fria

'Hotbilderna under EU-mötet var helt tagna ur luften'

"En av de inblandade poliserna berättade för mig att Hvitfeldtska var en fälla. Det handlade om att säkerställa säkerheten för president Bush. Presidenten fick på inga villkor utsättas för politisk förödmjukelse - alla andra frågor och mål var underställda just det. Det visade sig att Rikspolisstyrelsen hade lämnat arenan och att Polismyndigheten i Västra Götaland kunde agera helt självständigt. Inte ens Säpo fick plats i polisens stabsrum. De hade haft eget folk på plats på Hvitfeldtska och tyckte att tillslaget verkade onödigt. Men den amerikanska säkerhetstjänsten tyckte att strategin var fantastisk: att först låna ut skolor och sedan stänga in aktivisterna där. Presidenten tackade Jaldung personligen för en strålande insats. Han hade inte sett till en enda demonstrant."

Orden är Hans Abrahamssons och är en pusselbit i en sanslös härva av misskommunikation, rävspel och informellt beslutsfattande som förestod EU-toppmötet i Göteborg 2001, och som han nu presenterar i sin nya forskning och bok En delad värld - Göteborgshändelserna i backspegeln.

– Göteborgsmodellen offrades helt enkelt på president Bushs säkerhetsaltare, säger han.

Hans Abrahamsson är docent i Freds- och utvecklingsforskning på Göteborgs universitet. Men många känner honom som mannen som i tid och otid dök upp i intervjuer när Göteborg kollapsade under de där oförglömliga dagarna för drygt fem år sedan. Sedan dess har många rapporter gällande händelserna kommit från Abrahamssons tjänsterum. Till slut bestämde han sig dock för att verkligen börja gräva i vad som hade hänt och varför.

– Det tedde sig bara så fullständigt obegripligt att det blev som det blev under toppmötet - det var tvunget att vara ett missförstånd och jag hade ett starkt behov av att reda ut det. Det andra intresset i det är min vilja för att hitta utrymmen för dialog. Hur löser man liknande sociala konflikter med dialog istället för med våldsam konfrontation?

Varför blev det så viktigt för Sverige att Bush skulle komma till Göteborg?

– Vi har sedan Nixonadministrationen försökt få hit en amerikansk president. Under 90-talet när jag hade mycket kontakt med USA insåg jag vilka sanslösa diplomatiska ansträngningar Sverige gör för att lyckas med just detta. Under det kalla kriget kunde vi ha en självständig linje gentemot USA eftersom deras militär var beroende av oss. Palme kunde praktiskt taget kläcka ur sig vad som helst om Vietnam utan att vara särskilt orolig. Nu finns inte den aspekten av vår relation längre vilket gör det väldigt svårt för Göran Persson - därför blev det närmast en kröning för honom när han lyckades få hit Bush.

Vilka är de främsta historiska nycklarna/pusselbitarna som behövs för att förstå det du kommer fram till i din forskning?

– Mycket handlar om svensk neutralitetspolitik. Just det faktum att vi upplevdes neutrala tvingade fram ett informellt nätverksbygge mellan olika krafter i ländernas säkerhetsetablissemang. Detta gäller särskilt inom underrättelseområdet. Det är omöjligt att förstå varför Jaldung gjorde som han gjorde om man inte förstår att det finns ett antal informella nätverk runt honom som gav honom kanaler till information som ingen kände till.

– En annan nyckel är att rättviserörelsen och ett civilt samhälle med stor politisk medvetenhet är ett jättehot för USA.

På vilket sätt blev dessa informella nätverk avgörande för händelserna i Göteborg?

– För att de försåg Jaldung med hotbilder som var helt tagna ur luften. De fick honom att tro att det skulle komma hit några hundra galenpannor från Italien som skulle tränga in på Bushs hotell, vilket ju inte var sant.

– Men de Ya basta-aktivisterna från Italien som Jaldung var rädd för var inte den enda hotbilden han lutade sig mot. Det spreds även rykten om att tre lastbilar med vapen hade körts till Hvitfeldtska, och att det fanns vapen både där och på Schillerska. Aktivister kallades frispråkigt för terrorister vilket hjälpte polisen i deras agerande. Media hjälpte till att sprida bilder på förödelsen. I stort sett ingen ställde frågan om varför det hade blivit som det hade blivit. Ingen hittade någonsin vare sig vapen eller några terrorister. Förstås.

Vem definierade hotbilderna?

– Jag tror att det var den amerikanska militära underrättelsetjänsten som försåg Jaldung direkt med hotbilder. Man visade på tidigare händelser i till exempel Prag och undrade hur Jaldung skulle lösa en liknande situation i Göteborg. Detta blev då Jaldungs enda mål med mötet. Kosta vad det kosta ville.

Polisen framstår i din bok som aningen naiv i sitt agerande - tycker du att de var det?

– Jag tycker att Jaldung gjorde det väldigt lätt för sig. Är man Sveriges bäst utbildade polis borde man kunna förutse vilka effekter polisens agerande skulle få.

– Sen är det svårt att veta om han bara underskattade vreden hos aktivisterna som uppkom i och med Hvitfeldtska eller om det var det som var planen. Att genom detta kunna visa alla vilka sanslösa våldsverkare aktivisterna i själva verket var, för att på det sättet rättfärdiga det omtalade polisvåldet i Malmö några månader tidigare och även här. Att polisen alltid haft rätt. Varför var det till exempel inte en enda polis i sikte när Avenyn vandaliserades? Vem tjänade på att visa på katastrofen på Avenyn? Jaldung är utbildad i USA och under våra samtal har jag slagits av hur lik han låter till exempel Bush i sina strategiska termer gällande säkerhet. Filosofin att "det gäller att behålla initiativet och slå till först, plötsligt och oväntat", var välbekant.

Hur kunde Håkan Jaldung få det mandatet han fick?

– Jag tror att rikspolischefen Sten Hekscher hade uppfattat signaler från regeringskansliet att hålla sina fingrar borta då informationen flöt genom andra kanaler. USA var helt lugna så länge demonstranterna hölls på avstånd. Hur Jaldung bar sig åt bekymrade inte dem ett ögonblick. Och vi får inte glömma hur viktigt det var för regeringen och Göran Persson att få hit president Bush - man var sannolikt relativt villig att låta dem diktera villkoren.

Men vem hade då egentligen det yttersta ansvaret för det som skedde?

– Jaldung har ett juridiskt, professionellt och ett etiskt ansvar för vissa saker, men det yttersta ansvaret kan man inte lägga på den lokale polischefen utan hos regeringen som inte såg till att Rikspolisstyrelsen och Säpo kom in på arenan. Säpo hade full koll på vilka som skulle komma och vilka hotbilder som möjligen skulle kunna uppstå. De skulle lätt ha kunnat berätta för Jaldung att hans hotbilder var helt uppåt väggarna. Jaldung borde ha tvingats att samarbeta med svenska organ, men det blev han inte och anledningen till det är att USA inte ville ha med en massa byråkrater att göra utan ville 'snacka med den lokale sheriffen' som de kunde påverka.

Du har dedikerat boken till en Kurt Olsson - vem är det och vilken roll hade han?

– Efter flera besök i Washington fick den amerikanska säkerhetstjänsten ett ansikte. Den som officiellt hade ansvarat för säkerheten under presidentens besök i Göteborg visade sig vara en amerikan vid namn Kurt Olsson - en sympatisk kille som, visade det sig, var nästan lika frustrerad som jag. Han är amerikan, anställd av State department och var ytterst ansvarig för presidentens säkerhet under hans besök. Han jobbar alltid med Secret service som svarar för närskyddet, medan militären svarar för distansskyddet. Men när han kom hit inför Bushs besök mötte han Håkan Jaldung som vägrade berätta hur han hade tänkt sig lösa presidentens skydd. Kurt blev förvånad och förvirrad och kunde inte sköta sitt jobb. Han var på väg att föreslå att presidentens besök måste ställas in på grund av Jaldungs ovilja att samarbeta. Jaldung höll tyst eftersom han baserade sitt agerande på helt andra källor men det kunde ju inte Kurt Olsson och Secret Service veta.

Hur vågade Jaldung spela ett så högt spel?

– För att han ingick i underrättelsenätverken och för att regeringen i ett regleringsbrev hade givit svenska Militära underrättelsetjänsten, Must, i uppdrag att särskilt beakta de krav som följde på EU-ordförandeskapet. Jaldung tog uppgiften på största allvar. När Kurt Olsson och Secret service så meddelade Pentagon att de skulle ställa in besöket så fick de veta att de inte behövde bekymra sig utan att Pentagon hade kontakt med svensk militär direkt och att allt var under kontroll. Kurt blev naturligtvis jättesur för han hade kontaktat regeringskansliet och sagt att de skulle ta Jaldung i örat för att han inte ville samarbeta. De hade bara ryckt på axlarna och skyllde på att vi inte har något ministerstyre i Sverige och att man måste lita på polisen. Samtidigt visste man om att man givit Must detta uppdrag.

– Problemet är bara att Must i verkligheten ju faktiskt inte har nån koll på hur förhållandena ser ut på lokal nivå. De vet inte vad de letar efter, ställer därför fel frågor och samarbetar alla gånger inte helt lätt med Säpo som de ser som en polisorganisation med skyldighet att rapportera om planerade brott och är därför rädda att de ska röja källor. Och det mest problematiska med regleringsbrevet är att regeringskansliet avstod från att informera kommunledningen i Göteborg om vem det var som egentligen hade ansvaret. Nu trodde vi att det var polisen, men det var det inte och därför gick det som det gick med dialogen.

Har du genom ditt arbete kunnat identifiera några, som du tycker, brister hos den svenska underrättelsetjänsten?

– Under senare år har flera statliga utredningar genomförts som berör vår underrättelsetjänst. Den 11 september-utredningen pekar på att den traditionella arbetsdelningen mellan polis och militär har spelat ut sin roll i det globala nätverksamhället. Det går inte längre att skilja på inre och yttre hot, och dessutom är det den militära underrättelsetjänsten som har tillgång till flest och bäst utländska källor.

– Must ser sig själva som en civil underrättelsetjänst, men så är det inte för de har inte någon som övervakar dem, vilket gör att allt sker hemligt. Säpo menar att det handlar om personliga nätverk och att de inte kan organiseras om just på grund av att de är uppbyggda på personliga kontakter.

– Must och Säpo borde slås ihop och utgöra en underrättelsetjänst som är direkt underställd regeringen.

Vad har hänt med bilden av den globala rättviserörelsen som en potentiell terroristmiljö som målades upp av inte minst medierna efter toppmöte?

– Jag tror att Göteborgskommittén kom till för att det fanns folk inom socialdemokratin som kände att demoniseringen av alla aktivister som målades upp av media och inte minst polisen var grovt felaktig, sett ur ett större perspektiv. Man insåg att dessa grupper jobbar mot terrorism - inte bidrar till den.

– Man började också förstå att man biter sig själv i svansen om man demoniserar och vägrar interagera med det civila samhället i en demokrati. Men, för det finns ett stort men i detta, de lyckades tyvärr åsamka mycket skada på vägen, för rörelsen finns knappt längre. Vi har tappat så fruktansvärt i styrka i den här delen av världen för att folk blev rädda. Man har fått bilden av en rörelse som bara vill bråka, och vill inte ställa upp på det. Som fredsforskare är jag djupt orolig för den utvecklingen.

Är det rädsla eller hopplöshet som gör att rättviserörelsen tappat så många medlemmar i västvärlden sedan händelserna i Göteborg?

– Det är en otroligt viktig fråga som jag inte riktigt kan svara på faktiskt. Men jag kan tänka mig att det är en kombination av de båda. Att man löser sin ångest över världens tillstånd på ett annat sätt än att engagera sig. Jag är extremt oroad för att så många av Sveriges 20-25-åringar går på antidepressiva medel och funderar på att ta livet av sig. Jag möter så många studenter som mår dåligt och som kommer till mig på universitetet och undrar, inte hur de ska göra för att förbättra världen, utan hur de ska leva för att inte göra saker ännu värre. Jag är otroligt bekymrad över detta. Många verkar sakna kanaler.

Många av de som fälldes för oroligheterna under göteborgskravallerna har fått exeptionellt höga straff givet brottet. Hur ska man se på det i ljuset av din forskning?

– Det begicks kriminella handlingar och för det måste folk ta sitt straff men jag tycker också att många blev fällda på fel grunder och att utdömda straffvärden saknar proportion till brotten. Och det är detta som är budskapet med min bok - de blev dömda för att de ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Jag menar, hur konstigt det än kan låta, att deras agerande snarare handlade om att försvara demokratin. De bröt mot lagen för att de blev förbannade och frustrerade över att bli berövade sitt politiska utrymme och sin rätt att utöva demokrati - och det är en jävla skillnad mellan de två sakerna. Jag håller med om det idiotiska i att kasta gatsten och slå sönder skyltfönster på Avenyn men man måste se till orsakerna till varför det blev som det blev. Den aspekten har inte rätten velat/kunna ta in och straffvärdena ter sig ju då än mer absurda.

Finns det något som du skulle kunnat göra annorlunda under EU-toppmötet för att påverka händelseförloppet?

– Jag hade en konstig roll och ju egentligen inget mandat, men ändå känner jag mig arg, ledsen och skyldig. Jag borde ha kunnat förutse mycket mer. Man skulle kunna krävt av någon som mig, som sysslar med internationella relationer, att jag borde förstått att det var något konstigt och dragit i nödbromsen tidigare. USA överlåter aldrig säkerheten för presidenten på en lokal polischef. Jag borde ha pressat polisen till att presentera sina hotbilder och var de kom ifrån, och vi borde organiserat oss så att det fanns en nödplan. Sen är jag ledsen över att det som hände resulterade i att så många människor tappade sin tro och politiska vilja. Det är kanske det som gör mig mest ont.

– Men det som frustrerar mig mest med hela den här historien är att folk inte ger sig tid att försöka förstå och lyssna på varandra. Vi har så mycket förutfattade meningar och det är svårt att ändra de bilderna. Ena sidan fattar inte hur jag orkar lyssna "på de där jävla huliganerna" medan andra inte fattar hur jag kan ta "de där svinen till poliser på allvar". Det är svårt när människor är så långt ifrån varandra.

– Och det är väl där nånstans cirkeln sluts - och nödvändigheten av dialog liksom blir väldigt tydlig.

Fakta: 

Boken En delad värld - Göteborgshändelserna i backspegeln kommer ut i samband med bokmässsan i Göteborg den 21-24 september (Leopard förlag).

Annons

Rekommenderade artiklar

Nej till amnesti för ensamkommande

På onsdagseftermiddagen röstade riksdagen nej till Vänsterpartiets motion om amnesti för ensamkommande. Ett väntat resultat men frågan har fått stor uppmärksamhet och stort stöd från civilsamhället.

Fria Tidningen

”Beslutet får inte bort ungarna från gatan”

Regeringen avsätter 360 miljoner kronor till organisationer som arbetar med hemlösa ungdomar och psykisk ohälsa. Men flera av organisationerna jobbar inte främst med hemlöshet – och de som gör det har inte fått några pengar alls.

Fria Tidningen

S-ledare i Göteborg anmäls för förtal

Debattörerna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil polisanmäler kommunstyrelses ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal efter att hon pekat ut dem som extremister.

Fria Tidningen

Rika misstänks sällan för narkotikabruk

Ungdomar i rika stadsdelar i Stockholm misstänks sällan för narkotikabruk medan de i fattigare misstänks ofta. Rapporteringen kring användningen är den motsatta, visar nya siffror från BRÅ.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu