Väljarna fokuserar på sakfrågor och medierna på partiledare
Valet närmar sig, och för varje dag syns partiledarna allt mer i medierna. Kritikerna talar om en ensidig fokusering på några få tongivande politiker. Men vad är det egentligen som döljer sig bakom denna personifiering av politiken?
Göran Persson lutar sig framåt i tevesoffan. Lägger huvudet på sned, och säger något om att han har bestämt sig. Han stannar en mandatperiod till.
Det finns en avgörande skillnad i Göran Perssons sätt att tala jämfört med tidigare socialdemokratiska partiledare. Där Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson talade om vi, om partiet och om rörelsen, talar Göran Persson om sig själv. Det är han som har bestämt sig. Det är 'jag' och inte 'vi'.
Det går nästan inte en dag utan att Göran Persson är på nyheterna. Han uttalar sig om det mesta. Lägger huvudet på sned och säger sin mening.
Han är inte ensam. Medierna fokuserar mer och mer på en liten grupp toppolitiker, allt medan det stora flertalet förtroendevalda lämnas utanför rampljuset.
Denna ensidiga fokusering har gett oss en diskussion där många debattörer hävdar att medborgarna i dag röstar på enskilda personer och inte på partier. Att svenskarnas politiska preferenser styrs av förtroendet för partiledaren och inte av intresset för sakfrågorna. Att detta förklarar varför så många byter parti mellan valen, eller har svårt för att bestämma sig.
Men går man till forskningen är det helt andra mönster som kommer fram.
Henrik Oscarsson är statsvetare vid Göteborgs universitet och han har studerat väljarbeteende under många år.
- Det är tydligt att media fokuserar på enskilda politiker och på deras person, men det verkar inte som att detta påverkar valet av parti. Istället pekar många av våra undersökningar i rakt motsatt riktning. Väljarna är i dag mer intresserade av de enskilda sakfrågorna än tidigare, säger han och fortsätter:
- Den stora skillnaden mot för några decennier sedan är att allt färre väljare vill köpa ett helt åsiktspaket. Väljarna skulle helst vilja plocka ihop sitt eget parti.
Adrienne Sörbom, sociolog vid Stockholms universitet, är inne på samma spår. Hon har bland annat undersökt hur olika generationer tänker och agerar politiskt, och i sin avhandling Vart tog politiken vägen? (2002) beskriver hon hur en kollektiv syn på politik bytts ut mot en individualistisk.
Tidigare röstade man på ett parti för att man tillhörde en speciell grupp i samhället. Man var arbetare, tjänsteman eller kanske arbetsgivare. För de allra flesta var politik inte mer än så. Man var inte särskilt insatt eller engagerad, men man var medlem och gick på möten för att hålla sig informerad.
- Sedan dess har hela samhället individualiserats. Och därför har politik blivit något annat. I dag är politik något mycket mer personligt. Något som de flesta reflekterar över i sin vardag, säger Adrienne Sörbom.
Hennes forskning visar att politik blivit något mycket allvarligt i många människors liv.
Samtidigt är det tydligt att det traditionella politiska engagemanget minskar. De politiska partierna förlorar medlemmar och får allt svårare att fylla sin platser i nämnder och styrelser.
Henrik Oscarsson säger att det finns något motsägelsefullt över utvecklingen. Å ena sidan är väljarna mer intresserade och mer insatta än tidigare, å andra sidan blir de folkvalda allt mer okända. I dag är det till exempel bara ett fåtal som kan nämna några riksdagsledamöter från den egna valkretsen.
Med andra ord: för många är politik viktigare i dag än tidigare, men partierna har förlorat sin attraktionskraft.
Kanske är det därför som Göran Persson säger 'jag' istället för 'vi'. Kanske handlar det om bristen på en rörelse, ett massparti, att luta sig tillbaka på, och inte på en personifiering av politiken.