Konstnärligt högtflygande mås på Backa Teater | Fria.Nu

Recension


Göteborgs Fria

Konstnärligt högtflygande mås på Backa Teater

Det ska vara Farnaz Arbabi till att hitta en sådan konstnärligt perfekt tonträff som i hennes och Elmira Arikans bearbetning av Tjechovs Måsen.

För ett par år sedan gjorde hon Utvandrarna efter Vilhelm Moberg, en bearbetning som starkt speglade vår tids invandrare i svensk historia. På ett liknande vis lägger hon Tjechovs dialog i nutid, i unga studenters mun. Studenter med en mer eller mindre utsiktslös framtid, unga människor med stark längtan efter något större, efter självförverkligande, eller efter en kärlek som överträffar alla drömmar. Allt detta står där, för en medveten teaterbearbetare, att finna i Tjechovs klassiker.

Visst är Arbabis och Arikans version rejält kortad. Annars hade Backa Teater inte kunnat sälja så många skolföreställningar som nu. Men i väsentliga drag är det Tjechovs intrig, Tjechovs vemodigt klingande tonfall, hela det längtande Rysslands väntan på det gryende nya samhället i närlyssnad rapp nutidsdialog. Bearbetningen ställer sig rakt och starkt på de ungas sida mot en, i stort sett, alltför mossig, hopplöst förlorad, vuxengeneration. Här är alla också, likt Tjechovs Måsen, sanslöst förälskade i fel person. Framtidsångesten vibrerar över scenen.

Omvänt mot de flesta uppsättningar, står pjäsens fyra unga i centrum. I stark relief mot vuxenvärldens konserverade attityder gestaltas klassikern som en spegelbild av sig själv, som vore pjäsens huvudroller specialskrivna för var och en av dessa unga skådespelare. Konstantin, ung författare och son till skådespelaren Arkadina, blir en inåtvänd Majakovskijfigur. Svartsjukt hamnar han i konflikt med moderns älskare, Trigorin, berömd osjälvständig författare, åtrådd av Konstantins flickvän Nina. Masja älskar Konstantin som knappt ser henne. Och så där fortsätter det. Till ett mörkt och tragiskt slut.

Intressant är det att se bearbetningens kluvna förhållningssätt till historien, till dess inneboende rörelse mellan då och nu. Sedd ur de ungas perspektiv blir Arkadinas gamle bror Sorin en ungdomens försvarare. Laurence Plumridge spelar honom så sympatiskt, farande kors och tvärs med sin permobil över scenens modernitet. I en rörande stark scen tar han hand om scenens alla döda måsar som, nyss nedskjutna, dråsat ned överallt. Jenny Kronbergs scenbild förstärker nutidens kalla och hårda samhällsklimat där pjäsens ungdomar fåfängt söker en hållbar identitet.

Spelet ligger genomgående så tätt intill samtidens språk och attityder att salongens elever hela tiden är med på noterna. De snabba publikreaktionerna duggar tätt när konflikterna djupnar, snart sagt i varje dramatiskt laddad vändpunkt. Denna Mås är av ett högtflygande slag som på pjäsbearbetningens starka bärande vingar med stor säkerhet kommer att landa på många av rikets scener.

Fakta: 

Teater

Måsen Scen Backa Teater Av Anton Tjechov Bearbetning Farnaz Arbabi och Elmira Arikan Regi Farnaz Arbabi Scenografi, kostym Jenny Kronberg Dramaturg Lucia Cajchanová I rollerna Peter Eggers, Bahador Foladi, Anna Harling, Maria Hedborg: Rasmus Lindgren, Bahar Pars, Laurence Plumridge

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu