Svensk vapenexport | Fria.Nu

Debatt


Ludvig Lindström
Stockholms Fria

Svensk vapenexport

En av de grundläggande förutsättningarna för vapenexport i Sverige är sedan 1971 års riksdagsbeslut att mottagarländerna ska respektera de mänskliga rättigheterna, skriver Ludvig Lindström. Trots det tillåts export till en rad länder som bryter mot dem.

När det gäller humanitära insatser i världen slår Sveriges politiker sig gärna för bröstet. Och visst ska vi vara nöjda med de insatser vi gör för krigsdrabbade, svältande eller sjukdomsdrabbade människor runt om i världen. Som den rika nation vi är har vi naturligtvis också ett moraliskt ansvar att hjälpa människor som råkat födas i mindre välmående nationer. Det är dock inte alltid som vi tar vårt moraliska ansvar på allvar. Det finns en annan mindre smickrande sida som många svenska politiker ogärna talar öppet om och som väldigt få av oss medborgare därför känner till.

För hur många vet egentligen att Sverige är en av de största vapenexportörerna i världen? Och hur många känner till de förödande konsekvenser som denna export medför? Svenska vapen bidrar till att göda krig och konflikter. De bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna. De bidrar till fattigdom och de bidrar till att stärka diktaturer. Sverige exporterar i dag mer vapen än någonsin tidigare. Vapenexporten har faktiskt tredubblats under 2000-talet. Förra året exporterade vi näst mest vapen i hela världen räknat per invånare.

Trots att demokrati är en huvudlinje i svensk utrikespolitik säljer Sverige vapen för miljontals kronor till en rad diktaturer, däribland Pakistan, Saudiarabien och Tunisien. Om vi tar demokratibegreppet på allvar borde det vara en självklarhet att inte tillåta export till (eller import från) länder där medborgarna inte har inflytande över importen eller till och med riskerar att fängslas om de protesterar mot den. Krigsmaterielexport till diktaturer legitimerar diktaturen och motverkar möjligheterna till en demokratisk utveckling. En av de grundläggande förutsättningarna för vapenexport i Sverige är sedan 1971 års riksdagsbeslut också att mottagarländerna ska respektera de mänskliga rättigheterna. Trots det tillåts export till en rad länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Svenska vapen säljs även till länder med stor fattigdom, där vapenköpen direkt motverkar arbetet mot fattigdom. Det är ett grundläggande problem att världen väljer att prioritera militära satsningar istället för att lösa problemen med fattigdom. För varje krona som läggs på bistånd i världen läggs över 10 kronor på militära rustningar. Att utrota fattigdomen i världen är en av mänsklighetens största moraliska, politiska och ekonomiska utmaningar och en förutsättning för fred, stabilitet och hållbar utveckling.

Det svenska folket har mer eller mindre förts bakom ljuset av sina politiker. Utåt sett vill politikerna framställa det som att Sverige har en restriktiv vapenexportpolitik. Men verkligheten är någonting helt annat.

Artillerigranaten excalibur från Bofors fick för någon månad sedan motta utmärkelsen ”Top 10 Inventions of 2007”, som delas ut av den amerikanska armén. Granaten är inte ens färdig för serieproduktion än, men ett hundratal har ändå redan sålts till USA som använt dessa i Afghanistan och Irak. Granatgeväret Carl Gustaf av Saab Bofors Dynamics har sålts till över 40 länder. Det har använts i en mängd krig, bland annat i Burma.

Istället för att exportera vapen till diktaturer och länder i krig bör Sverige verka för en svensk och global nedrustning, och för att resurser som i dag förslösas på militär rustning omfördelas till insatser som kan förebygga krig och konflikter.

Men framtiden pekar dessvärre i en annan riktning. Sveriges största vapenexportkunder de närmsta åren ser bland annat ut att vara Pakistan, Sydafrika och Thailand. Det är i diktaturer och fattiga länder som Sverige ökar sina marknadsandelar, helt i strid med Sveriges utrikespolitiska mål.

Under tiden växer motståndet allt mer och nya organisationer och nätverk poppar upp i kampen mot vapenindustrin. Ett av dessa är det svenska nätverket Ofog som på senare tid genomfört en rad aktioner i syfte att få stopp på den omoraliska svenska vapenexporten. Men det behövs fler som står upp mot de svenska dödsredskapen och som sätter press på regering och riksdag. Jag både tror och hoppas att så också kommer att ske.

Sveriges riksdag måste förr eller senare ställa sig frågan om man menar allvar med att bidra till en fredligare värld eller om man vill fortsätta den dubbelmoral där blod, lidande och mänskliga rättigheter kan offras för mer pengar.

ordförande Charity International

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Också djuren kommer att drabbas av Sverigedemokraternas framgång

Bestörtningen har varit stor efter att Sverigedemokraterna gjorde ett mycket bra val och gick starkt framåt i nästan hela landet. Vad konsekvenserna kommer att bli vet vi ännu inte, men risken finns att det kommer att drabba alla som borde inkluderas i vår omsorgscirkel. Det förutspår Ludvig Lindström, ordförande i Charity International och aktiv inom både djur- och människorättsrörelsen.

Fria Tidningen
Debatt
:

Lycka är viktigt i politiken

Vad är egentligen målet med politiken? Är det en ständig jakt på ekonomisk tillväxt?
Är det att jämna ut klassklyftorna så mycket som möjligt? En aktuell undersökning visar att lyckan är det högsta målet, skriver Ludvig Lindström, ordförande i den utilitaristiska organisationen Charity International, som genomfört undersökningen.

Debatt
:

Djur är varken mat eller kläder

Ludvig Lindström, ordförande för den utilitaristiska organisationen Charity international, vill få oss att förstå att djur varken är mat eller kläder utan kännande individer precis som du och jag. I vår diskriminering av djuren är vi inte bättre än rasister. Varför skulle vi ha rätt att misshandla djur bara för att vi har makt att göra det? undrar han.

© 2019 Fria.Nu