Fria Tidningen

Här pågår rättvisekampen varje dag

Det är ingen slump att vi ESF-deltagare äter vegansk brunch på Glassfabriken, visionerar om grönare städer hos Möllevångsgruppen och går på radikala möten på Utkanten. Följ med till lokaler som fungerar som alternativa mötesplatser - året runt.

I det gamla arbetarkvarteret Möllevången, som vissa numera kallar ”centrum för alternativrörelsen”, har ESF sitt kärnområde. Här, i en hörnlokal, har kulturcentret Glassfabrikens sina lokaler, där dörrarna står öppna för forumets deltagare. Glassfabriken är en ideell förening som strävar efter ett demokratiskt, jämställt, ekologiskt och ekonomiskt jämlikt samhälle. Och nu under ESF hålls flera av forumets programpunkter här, till exempel spelar trubaduren Maud Lindström här ikväll och på lördag blir det en föreläsning om anarki och islam.

Johanna Bohlin är volontär på centret, hon kliver in genom dörren till kaféet, som är föreningens främsta verksamhet.

- Här har vi vår speciella ESF-meny, säger hon och pekar på menyn som bland annat innehåller vegansk brunch.

- Det känns självklart för oss att delta under ESF, vi är en naturlig mötesplats för olika politiska grupper och föreningar.

Det är nästan fullt på kaféet, där de udda möblerna trängs böcker, spel och en korg med leksaker.

- Hela idén med kaféet är att det ska finnas ett alternativ i samhället där man kan samlas och diskutera och skapa nya initiativ. Man kanske inte kan betala för en lokal, då kan man vara här och diskutera politik.

Kan man inte diskutera politik på andra kaféer?

- Jo, det är klart. Men på Glassfabriken behöver man inte köpa något för att sitta. Vi vill skapa ett alternativ till det kapitalistiska samhället där mycket handlar om stress och pengar.

Utöver kaféet ordnas det allt från föreläsningar om barnhem i Peru till filmkvällar med fackförbund i lokalen. På väggarna sitter tidningsutklipp och gamla planscher från tidigare år, allt från nyheter med rubriken ”polisen bevakade unga kafégäster” till affischer om barnkafé och konsert med Strula med Siri. Grundidén till Glasshuset uppstod vid millennieskiftet och efter EU-toppmötet i Göteborg bestämde man sig för att göra verklighet av idén. Då bodde Johanna Bohlin i Gävle, men när hon flyttade till Malmö i januari förra året var det självklart att besöka stället.

- Glassfabriken var ett ställe man känner till utanför Malmö, ett ställe att gå till. Vi vill kunna vara en enkel inkörsport till aktivistvärlden, men också att vi som redan är inne ska kunna träffa andra människor med andra erfarenheter.

I närheten av Glassfabriken, precis intill Folket park har Möllevångsgruppen sina lokaler, där det mesta går i grönt. Väggar, filtar på fåtöljer och gardiner. Föreningen kämpar också för en grön stadsdel.

- Vi vill ha fina, trivsamma gårdar, mer grönområden, vi vill kunna påverka lekplatser, att alla som bor här ska delta för att få en trevlig miljö, säger ordförande Annica Eriksson medan hon springer runt i lokalen för att ordna med allt som behövs under ESF.

Här kan man se en utställning om Möllevången under 100 år och visionera över hur man vill ha sin boendemiljö. Det finns bilder från föreningens projekt Gröna Gårdar, där boende i området öppnar upp sina gårdar för tillsammans göra dem grönare och för att minska slutenheten.

- Vårt fokus är ju lokalt, men vi hoppas att deltagarna under ESF kommer använda vårt lokala perspektiv och tänka: hur kan jag göra hos mig?

Per-Jan Pehrsson, också medlem i föreningen, berättar om Möllevångens historia, om hur 1800-talets arbetare, precis som dagens ESF-besökare, kämpade för politiska utrymmen. Det ledde till att arbetarrörelsen år 1891 köpte en hel park som tidigare tillhört fabriksägaren Frans Suell. Det Sveriges första Folkets park. I historiens spår känns det därför helt rätt att ESF till stor del hålls kring Möllevången, menar Per-Jan Pehrsson.

En kvarts promenad från Möllevången ligger Sorgenfri industriområde. I ett stort rött tegelhus, som till nyligen fungerat som lagerlokal, ryms det sociala centret Utkanten. I utkanten av staden, och i utkanten av ESF. Här hålls de alternativa aktiviteterna, under namnet ESF 2008 Action Network.

David Endre var med och grundade centret i februari i år, han visar runt.

Det första man möts av är ett virrvarr av prylar och väggar täckta med graffiti. Här trängs en morot med texten This is a freegan area med Utkantens budord om självständighet, respekt och samarbete.

- Utkanten ska vara en plats för folk att göra, börjar David Endre och funderar en stund.

- Hur ska man säga det utan att det låter klyschigt, att ha social och politiskt verksamhet, att skapa yta och möjlighet att göra saker som annars inte varit möjliga.

Och yta finns det. Förbi hallen kommer vi in i ett rum fullt med tavlor.

- Det förändras fort här! säger David Endre. Förra gången jag var här var det en myshörna här, nu är det ett galleri.

Vidare fortsätter vi in i ett stort som delats av i flera. På golvet framför scenen där det ofta hålls punkspelningar sitter några tjejer och målar banderoller, vid sidan om finns cykelverkstaden och gymmet och en bit bort hålls ett möte. Bakom scenen, vid lokalens enda fönstersida är kaféet. Här bjuder folkköket Bröd och Frihet på veganmat varje dag under ESF.

Tankarna om att starta Utkanten kom efter att aktivitetshuset som hette just Aktivitetshuset lades ner i maj 2007.

- Det fick stänga på grund av polisen och brandskyddsmyndigheten, säger David Endre och tillägger ironiskt: Lämpligt nog i samband med att Ungdomshuset stängdes ner i Köpenhamn…

Nu har Utkanten ungefär 1 000 medlemmar och då gäller det att vara överens om hur stället ska fungera.

- Vi delar upp och gör som autonoma grupper, alla deltar i beslut om saker man berörs av, alltså utan att inskränka i andras frihet. Vi har även stormöten då alla grupperna samlas och tar de beslut som berör oss alla och berättar för varandra vad vi gör.

Och nu under ESF har ESF 2008 Action Network sin bas här. Det är ett nätverk för dem som vill arbeta med och delta i oberoende aktiviteter under ESF-veckan och basen är Utkanten.

- Action Network är ett alternativ till vanliga ESF som är mer radikalt, en möjlighet för radikalare röster att höras, säger David Endre. Inom vanliga ESF är det lite mer, utan att låta bitter, lite mer slätstrukna åsikter.

Han menar också att ESF har förlorat kontakten med gräsrötterna och är kritisk till att det kostar mellan 100 och 400 kronor att gå på ESF, beroende på vilken biljett man har.

- Det är konstigt att det ska kosta pengar att gå på föredrag om förändring. De som berörs mest har dels inte råd att åka till Sverige och dels inte råd att betala för att gå på föreläsningarna.

På Utkanten är allt gratis, och nätverket ordnar bland annat en demonstration mot Migrationsverket i dag, och både på fredagen och lördagen är det öppna möten kallade Radical Assemblys.

- Min åsikt är att man inte ska tro att man kan diskutera bort kapitalismen, eller rösta bort den. Jag anser att man måste börja leva som man lär, se att systemet är något som man måste gå ifrån, inte som man kan använda sig av. Man kan inte tro att bara för att man åkt till ESF har man gjort jättemycket för förändringen, det kan man bara genom att göra saker i sin närhet, i sin vardag.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Så kan #metoo påverka arbetslivet

MeToo

”Det kommer alltid att finnas en före och efter #metoo” – Fria pratar #metoo och arbetsrätt med två fackliga experter.

Fria Tidningen

Här är alla metoo-upprop

MeToo

49 yrkeskårer och andra grupper vittnar om sexuella trakasserier ­– här är hela listan.

Fria Tidningen

Forskare kräver nytt klimatmål

2 eller 1,5 grader. Det kan låta lika men innebär stora skillnader när det gäller den globala uppvärmningen, visar ny forskning.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu