Miljövänlig teater – med förenklande moralism | Fria.Nu
Fria Tidningen

Miljövänlig teater – med förenklande moralism

Ella hör på nyheterna om solförmörkelse och om guldbrytning. En hel skog ska avverkas och de som bodde på marken där guldet ska brytas måste flytta.

– Pappa, vad betyder avverka?

Ella bollar sina frågor mot pappan, som förklarar de svåra orden innan han rusar till jobbet. De är fattiga, Ella och pappan, bor i ett ruckel i skogen – en skog som är snyggt och stilrent gestaltad i Jenny Linharts scenografi – och har bara varandra.

När pappan är borta är Ella ensam med sina vänner i skogen. Den här dagen glömde pappan att ta med en gosedjursvarg med lysande ögon till Myrorna. Ella har hittat den i skogen, och vill bli av med den för att den ser läskigt ut.

Dagen ensam i skogen blir händelserik. En ond människovarg med lysande ögon hittar guld vid deras hus och vill att Ella ska ge pappan ett kontrakt på försäljningen av marken. Ella vill inte att deras hem ska försvinna. Men hon vill ha guldet. Eller?

För att rädda världen (få solen att lysa igen) måste hon, enligt månen, vara nöjd med det hon har och dessutom hitta något som är svagt men ändå starkt. Vad kan det vara? Som vuxen förstår man det rätt snabbt. (Och det är inte, som DN:s recensent tror, en blomma – även om den passerar i pjäsen.)

Robert Jelineks föreställning för barn mellan sex och tio år och föräldrar är idébaserad snarare än känslobaserad, som det ibland kan bli med barnteater. En dimension försvinner ofta i strävan efter att förtydliga och det har det till viss del gjort här. Men fortfarande förmedlas åttaåringens litenhet och mod. Ella gestaltas lyhört och energiskt av Beata Cavallin, även om rollen till viss del saknar uttryck. Alla andra roller görs av Peter Eriksson, som uppvisar en betydlig komisk ådra. Hans älg, asp, varg och uggla sitter fint. Men ofta tar tyvärr det komiska i pjäsen över. Pappan är till exempel bara skissartat gestaltad. Det saknas en nerv, en trygghet i rollerna – men ibland förtätas spelet och publiken får känna på en viss ödesmättad dramatik.

Ellas inre kamp är en av pjäsens svagare sidor. Förutom en klyschighet i relationen mellan pappan och Ella – hon läxar till exempel upp sin virriga pappa om vilka förpackningar man återvinner hur – så finns det en moralism i pjäsen som är förenklande. Rädda världen men bara om du är nöjd med vad du har. Välj guldet och förlora skogen och ditt ruckel utan värme och med utedass – Ellas inre dialog påminner om Kapten Haddocks whiskeyångest, även om det här ska handla om miljöfrågor.

Möjligen kan man köpa sensmoralen i att man ska vara nöjd med vad man har. Det är ju lite fint, på något sätt, att se och uppskatta det man har.

Fakta: 

Teater

Ella räddar världen

I rollerna Beata Cavallin, Peter Eriksson Regi Johan Bössman Musik Joakim Nätterqvist, Jonas Olofsson Scen Scenen Pipersgatan 4, av gruppen Teater De Vill Spelas hösten 2008 och våren 2009

Annons

Rekommenderade artiklar

Med konstfilm som politiskt vapen

Anders Rundberg och Celie Costanza Eklund har tillsammans gjort en intervjufilm med Leila Khaled. Kontakten med Leila Khaled fick de efter att ha filmat under sin tid som aktivister inom ISM på Västbanken. 

Fria Tidningen

'Känner du inte lukten?'

I förra veckan skrev bland andra Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om att de rasistiska Nürnberglagarna tillämpades i Sverige mellan 1935 och 1945. De förbjöd så kallade 'ariska tyskar' att gifta sig med judar. Få känner till att det ironiskt nog råder liknande förhållanden i Israel i dag, där inget giftermål kan äga rum mellan personer av olika trosuppfattning. En israelisk jude får alltså inte gifta sig med en kristen eller muslim.

Här flödar alkoholen

Just när det är som renast hemma rasar allt samman igen. De förlösande fraserna uttalas: 'Det är inte lönt. Det är hopplöst. Det är ingen idé.' Och sedan rullar allt på för mamma och pappa, med spriten, fyllan, bakfyllan, dillet, misshandeln. Deras mellanbarn Leena har för länge sedan lärt sig hur det fungerar.

Stockholms Fria

Riddar-Rakel är sagans vinnare

Riddar-Rakel väjer varken för Ryslige Roland, den elaka Drottning Flora eller att erkänna att hon inte utfört något stordåd än - för en riddare ljuger aldrig.

Bolibompa förstärker förlegade könsroller

Barnprogrammen i SVT1 kryllar av förlegade könsroller. I äldre program som Piff och Puff är det inte konstigt. Men SVT fortsätter att reproducera förlegade ideal även i sitt nyproducerade material.

Stockholms Fria

© 2020 Fria.Nu