Religionen är en privatsak | Fria.Nu

Debatt


Maria Hagberg
Göteborgs Fria

Religionen är en privatsak

DO stämde Arbetsförmedlingen och kräver att en man med muslimsk bakgrund ska få skadestånd. Eftersom mannen på arbetsintervju på ett företag vägrade ta en kvinnlig chef från företaget i handen uteblev ersättning. Därför påstås arbetsförmedlingen ha handlat på ”ett diskriminerande sätt”, skriver Maria Hagberg.

Arbetsförmedlingen påstås alltså ha ”kränkt” mannen som vägrat ta kvinnor i hand på grund av sin religiösa övertygelse. En kvinna som har mens anses, av vissa uttolkare av Koranen, som smutsig och eftersom man inte kan veta om en främmande kvinna har mens ska man enligt dessa inte ta en kvinna i hand. Huruvida kvinnan på företaget kände sig kränkt verkar DO däremot inte bry sig om.

Det är inte första gången DO hamnar snett. Förra gången gällde det beslöjade kvinnor som nekades tillträde på en simhall i Göteborg, då de vägrade inrätta sig i de lokala föreskrifterna om hygienisk klädsel. Göteborgs Stad stämdes på skadestånd men har nu lyckligtvis fört fallet vidare. Vad gör att DO Katri Linna upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter? Sverige anses av många länder som ett av de mest jämställda och sekulära länderna i världen. Religionen är en privatsak och stat och kyrka ska vara åtskilda. Ska allmänheten tolka det som om DO ansluter sig till det förhållningssätt som går ut på att olika förtryckarordningar samverkar? Det innebär att religionsförtryck likställs med, eller som i det aktuella fallet med mannen som vägrar ta kvinnor i hand, överordnas kvinnoförtrycket. Jag har tidigare påpekat att detta förhållningssätt är katastrofalt, det åsidosätter kvinnors mänskliga rättigheter och osynliggör och förminskar omfattningen av kvinnoförtrycket.

Genom sitt agerande utsätter hon hela den svenska kvinnokampens sköra framgångar för en stor risk. Det tål att upprepas att hedersrelaterat våld utmärks genom att vara kvinnofientligt, homofobiskt och rasistiskt. Huvudsyftet med våldsutövandet och förtrycket är att kontrollera kvinnans sexualitet. Kyrkans frammarsch i Polen har där fått ödesdigra konsekvenser. Abortförbud råder, de som en gång ledde den svenska kvinnorörelsen till framsteg i denna oerhört viktiga rättighet för kvinnors reproduktiva hälsa, världen över. I andra länder, Turkiet till exempel, tvingas kvinnor föda barnen efter våldtäkt och välja att ta hand om dem eller skänka dem till staten. I andra, som Irak, händer det att kvinnan tvingas gifta sig med våldtäktsmannen.

I Sverige har det politiska etablissemanget avvisat och förnekat våldets samröre med religion och tradition, inte minst bland vissa etablerade feminister och delar av vänstern, samtidigt som många flyktingar som kommer från religiösa diktaturer påpekar sambandet.

Mannen som nekades ersättning av arbetsförmedlingen borde i stället anmälts av arbetsförmedlingen till DO för diskriminering! Hans agerande, religiös fundamentalism är ett allvarligt hot mot kvinnors mänskliga rättigheter och en grov kränkning mot de sekulära muslimer som lever i Sverige. I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten. Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Att sharialagar får tillämpas i Sverige, att kvinnan måste ha dubbelt så många vittnen i en rättegång för att anses trovärdig (enlig vissa religiösa uttolkare så är kvinnan bara hälften värd)? Ska unga kvinnor bestraffas om de har sex innan äktenskap? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.

I flera länder där Koranen utgör lagstiftningen, är religiösa texter överordnade mänskliga rättigheter. Det finns sedlighetspolis som arresterar, åsiktsregistrerar och misshandlar. Kvinnor fängslas för att de inte följer regelsystem om klädsel. I Iran utövas en öppen könsapartheid där kvinnor får gå på bak i bussen och har särskild ingång på universitetet. Vi lider av en oerhörd naivitet i det svenska samhället, när vi inte ser den religiösa fundamentalismens kopplingar till fascismen. Genom att blunda för detta gör vi både religiösa extremister och högerextremister en björntjänst. De har nämligen samma agenda.

När det gäller mannens kvinnosyn, mannen som vägrat ta en kvinna i hand vid arbetsintervjun, vore det utmärkt att här tydligt markera avståndstagande och definitivt inte uppmuntra att mannen driver ärendet vidare. Katri Linna gör gemensam sak med dogmatiska feminister och delar av vänstern som förnekar förekomst av hedersvåld, hon lierar sig med patriarkatet. Det ska inte gå att gömma sig bakom religiös övertygelse för att fritt kunna diskriminera kvinnor.

Ordförare Nätverket mot hedersrelaterat våld

Två muslimska kvinnor kände sig diskriminerade när de inte fick vistas vid bassängen i Kärra simhall. Göteborgs Stad stämdes på skadestånd men friades. Houda Morabet är inte nöjd med domen.

Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Att göra politik av andligheten

Den debatt som förekommer om religionen i dag gör det viktigt att lyfta fram och visa på religionens inflytande i det politiska livet. Skenbart har vi en föreställning om att vi lever i ett sekulärt samhälle. Vi är inte medvetna om den religiösa indoktrinering som sker, skriver Maria Hagberg, fil mag i socialt arbete.

Debatt
:

Tack för försvaret av den fria forskningen!

Leif Pagrotsky och alla de som lyckades få igenom
stamcellsforskningens betydelse och berättigande ska ha all heder av era framgångar på EU nivå. Vi vet att motståndet var starkt.
Sveriges framgångar i EU var till förtret för dem som motarbetar stamcellsforskning, skriver Maria Hagberg.

Debatt
:

Kvinnor som organiserar sig osynliggörs

I dag, lördag, får Robert D Putnam Johan Skyttepriset i statsvetenskap för sina forskningsinsatser. Men han har i sina slutsatser, liksom flera av dem som analyserat dem, missat ett par avgörande faktorer: kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta och organisera sig, skriver Maria Hagberg, Fi.

Debatt
:

Statliga institutioner som demokratibärare

Framträdande statsvetare, oftast män, reflekterar över valrörelsen och den jämna ställningen mellan blocken och om riskerna med småpartierna som vägdelare. Det är också uppenbart att kvinnor som organiserar sig antingen osynligggörs eller förlöjligas, skriver Maria Hagberg, styrelseledamot Feministiskt Initiativ.

© 2019 Fria.Nu