Rupa & The April Fishes – Clandestino
Med sin blandning av zigenarmusik, Tom Waits, fransk chanson och annat är Rupa & the April Fishes ett unikt bidrag till Clandestino-festivalen 2008. Sångerskan Rupa Marya sjunger på romani, spanska, franska och engelska, hon bor i San Fransisco och delar sitt liv mellan musiken och jobbet som läkare. När hon växte upp i en indisk familj bodde de i Sydfrankrike och USA.
- Hur har ditt eget kringflackande liv påverkat vem du är nu?
Jag är mer fördomsfri och känner mig inte som att jag hör hemma. Det har gett mig ett mycket mer kritiskt synsätt på hur saker är, det blir som ett jämförande. När man bor på många platser kan man inte tillhöra dem utan man tillhör alla. Jag har fått en förmåga att se saker med ett annorlunda ifrågasättande.
- Hur uppfattar din publik musiken?
Varmt och passionerat tar min publik emot oss. Det är svårt att hitta ett sätt att marknadsföra musiken, eftersom den innehåller så många stilar och element. Vår publik består av unga och gamla, men också invandrare från olika håll i världen. En del av dem är de människor som själva har lämnat ett land en gång. De är nu de som tillhör världen, eller de tillhör två olika hemländer. Detta gör att de har en mer komplicerad identitet, inget är självklart.
- Hur förändrades din musik efter 11e september-händelsen i USA?
Efter det blev människor fulla av rädsla för det som var utländskt. Då ville jag påminna dem att det kan finnas något vackert i att inte riktigt förstå ett språk eller en sång. Mina sånger på franska, spanska och romani blev ett experiment för mig i att kommunicera. Att få fram något med musiken som inte går att sätta fingret på.