Kameraövervakningen har ökat markant i Göteborg sedan 1995 | Fria.Nu
Göteborgs Fria

Kameraövervakningen har ökat markant i Göteborg sedan 1995

Kurvan för anmälningar och tillstånd för kameraövervakning i Göteborg går stadigt uppåt. 2005 godkändes 137 tillstånd och anmälningar, jämfört med 20 tillstånd tio år tidigare - en ökning på 585 procent. Det framgår av en ny undersökning som GFT har gjort. Men forskning visar att det är rädslan hos oss som ökar och inte brottsligheten.

Den 1 juli 1998 trädde en ny svensk lag i kraft; lagen om allmän kameraövervakning. Den innebär att intresset av att förebygga och utreda brott ska spela en mer framträdande roll i förhållande till integritetsintresset än tidigare. Kameraövervakning på platser dit allmänheten har tillträde kräver som regel tillstånd hos länsstyrelsen. Undantaget är bland annat övervakning i post- och bankkontor och i butiker, där det räcker med en anmälan. Denna uppdelning gör att det är svårt att ta fram exakta siffror över en tioårsperiod men de siffror som finns talar ändå sitt tydliga språk. Kameraövervakningen i Göteborg ökar markant varje år.

Mellan år 1995 och 2005 tog länsstyrelsen i Västra Götaland emot och godkände 768 anmälningar och tillstånd för bara Göteborgs kommun. Från 20 tillstånd år 1995 till 137 tillstånd och anmälningar år 2005. Och på varje tillstånd går det i de flesta fall flertalet kameror. På de 350 tillstånd som söktes från det att nya lagen trädde i kraft fick endast 12 stycken avslag från länsstyrelsen.

- Man söker ju inte tillstånd om kameraövervakning om man inte har ett reellt behov det, svarar Annbritt Hoog-Johansson, handläggare för kameraövervakningsärenden på länsstyrelsen i Västra Götaland på frågan vad det kommer sig.

Men vem som egentligen har ett reellt behov av kameraövervakning är en fråga som debatterats flitigt. Brotssförebyggande rådet, BRÅ, har i många år försökt hitta nyckeln till att en ökad kameraövervakning medför tydliga förändringar i brottsstatistiken. BRÅ:s studier visar att kameraövervakning har störst möjlighet att bidra till substantiella brottsminskningar på platser där brottsligheten sedan innan är hög. 'Att ta till kameraövervakning för att minska brottsligheten eller öka tryggheten där situationen är förhållandevis god ger begränsade effekter, om än några' står det att läsa i rapporten.

Men detta är inget länsstyrelsen tar med i sina tillståndsutredningar, vilket Magnus Hörnqvist, kriminolog vid Stockholms universitet, tycker är märkligt.

- Effekterna borde ju rimligen vägas in i beslutsfattandet och på sikt i lagstiftningen. Har man en lag som beviljar kameraövervakning i onödan så bör man ändra den. Detta är ändå en lag som innebär en viss integritetskränkning, menar han.

- Alltså generella studier som görs om var det är effektivt att ha kameraövervakning eller inte påverkar inte länsstyrelsens bedömning. Vi beslutar efter den lagstiftning och praxis som finns på området, menar Annbritt Hoog-Johansson.

- Då kan man ju verkligen ifrågasätta deras arbete, tycker Hörnqvist. Det är ju precis det som är deras arbete. Det är ju därför vi har en myndighet som ska utreda alla tillstånd. Om de inte vill ta det ansvaret borde kanske det ligga någon annanstans, påpekar han.

Debatten om övervakning i Sverige var högljudd i slutet på 1990-talet. Men vår acceptans för att bli övervakade verkar ha ökat med åren och antalet kameror, och den tidigare så angelägna diskussionen om kränkande av integritet har hamnat allt längre ner i prioriteringen. När alla spårvagnar fick övervakningskameror i september år 2000 blossade en mild debatt upp, men när bussarna hakade på 2004 uteblev den helt.

- Det handlar om tillvänjning. Lägger du en groda i kokhett vatten hoppar den ur, men lägger du den i ljummet vatten och sakta höjer värmen dör den, säger Pär Ström, it-strateg och författare.

Storbritannien är världens mest kameraövervakade land och genomsnittsbritten filmas av cirka 300 kameror per dag, enligt en uppskattning från Sheffield University. Ett nytt system som ska tas i bruk 1 juli i år gör att landets cirka 4 miljoner kameror ska spela in varenda registreringsskylt som åker förbi och att minsta knapp på rockslaget går att identifiera. Men trots att inrikesministeriet har lagt 75 procent av sin brottsförebyggande budget, 2,5 miljarder kronor, på kameror så har brottsligheten i stort inte minskat. Detta är en tendens Magnus Hörnqvist känner igen.

- Generellt ökar inte brottsligheten i Sverige, och vi ska komma i håg att ganska lite av detta har med brottslighet att göra. Det är andra aktörer som spelar in här. De främsta tre är media som målar upp bilden, politikerna som bara sväljer medias och polisens bild samt allmänheten som regarerar på alltihop. En fjärde kan även vara den privata säkerhetsindustrin som tjänar pengar på ökad rädsla och behov av trygghet.

Men BRÅ har även, genom opinionsundersökningar, visat att så många som åtta av tio svenskar faktiskt verkar positiva till kameraövervakning och i Storbritannien visar undersökningar att 90 procent är positiva, och att så mycket som 75 procent vill ha området kring sitt hem övervakat.

- Det finns två intressanta aspekter av detta. Den första är inverkan på brottsligheten och den andra är inverkan på tryggheten. Forskning visar att det inte har någon egentlig effekt på brottsligheten, och vad gäller tryggheten så finns det studier som visar att de människor som generellt känner sig ganska trygga i samhället känner sig ännu tryggare av kameror, medan de som generellt känner sig otrygga i samhället känner sig ännu otryggare, säger Magnus Hörnqvist.

Pär Ström erkänner att många är positiva till en ökad kameraövervakning, men menar att man inte får glömma att det finns en annan sida även av det myntet.

- Media älskar att frossa i våld och målar upp skräckbilder som skrämmer livet ur folk. Då vill man ha trygghet, och övervakning ger en upplevd trygghet. Men man måste skilja på upplevd och faktisk trygghet, det är inte sällan helt olika saker. Vi är på väg mot ett storebrorssamhälle och till slut landar det i en filosofisk fråga om vilket samhälle man vill leva i, menar han.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nej till amnesti för ensamkommande

På onsdagseftermiddagen röstade riksdagen nej till Vänsterpartiets motion om amnesti för ensamkommande. Ett väntat resultat men frågan har fått stor uppmärksamhet och stort stöd från civilsamhället.

Fria Tidningen

”Beslutet får inte bort ungarna från gatan”

Regeringen avsätter 360 miljoner kronor till organisationer som arbetar med hemlösa ungdomar och psykisk ohälsa. Men flera av organisationerna jobbar inte främst med hemlöshet – och de som gör det har inte fått några pengar alls.

Fria Tidningen

S-ledare i Göteborg anmäls för förtal

Debattörerna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil polisanmäler kommunstyrelses ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal efter att hon pekat ut dem som extremister.

Fria Tidningen

Rika misstänks sällan för narkotikabruk

Ungdomar i rika stadsdelar i Stockholm misstänks sällan för narkotikabruk medan de i fattigare misstänks ofta. Rapporteringen kring användningen är den motsatta, visar nya siffror från BRÅ.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu