På torsdag ska Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd pröva om Smittskyddsinstitutet (SMI) ska få utföra försök på apor. Igen. Det är SMI:s 22:a och 23:e ansökan sedan 2003. Denna gång vill de utnyttja 310 apor i försök gällande påverkan av sprängningsbuller respektive hiv/siv-studier (siv är ett hiv-liknande virus som förekommer hos afrikanska apor utan att orsaka sjukdom, red:s anm.).

SMI håller själva inte räkning på hur många apor de utnyttjat i försök genom åren, men det står klart att det är tusentals apor som det handlar om. Enbart inom hiv/siv-försöket har SMI sedan 1990-talets början ansökt om utnyttjande av mer än 1 500 apor. Försöken har så här långt varit resultatlösa, och inte heller på annat håll i världen har man lyckats ta fram ett fungerande vaccin.

Misslyckandena har varit många. De vaccinkandidater som provats fram på apa har inte visat sig ha någon effekt hos människa. Anledningen är bland annat att aporna inte blir sjuka av hiv på samma sätt som människor, samt att hiv-viruset ständigt muterar. Därför finns anledning att fråga sig om till synes ändlösa försök på apor är det mest effektiva sättet för att försöka frambringa den nödvändiga hjälpen för människor som riskerar att drabbas av aids.

För att försöken ska kunna ha någon som helst tillförlitlighet krävs dessutom stabila förhållanden, att aporna inte påverkas av yttre faktorer som gör dem oroliga och rädda.

När Banverket har provsprängt för den nya Citytunneln, som ska passera 20 meter från djurhuset där aporna hålls, har det visat sig att aporna blivit mycket rädda. För att försöken ska kunna fortgå som vanligt under de år som Banverket kommer att spränga vill SMI nu utföra en förberedande studie där man ska simulera ljudet från sprängningarna (100 dB i högtalare). Dock är det troligt att det som främst skrämmer aporna är markvibrationer, något som SMI inte kan simulera. Försöket riskerar därmed att utföras i onödan, och aporna får utstå ännu mer skrämmande buller än vad Banverket orsakar.

I den rådande situationen borde SMI överväga att antingen evakuera aporna eller göra uppehåll i de försök som planeras under tiden för sprängningarna (eftersom resultaten från försöken under denna tid kan förväntas bli än mer otillförlitliga än vad de redan är).

Den djurförsöksetiska nämnd som ska granska SMI:s ansökningar har aldrig avslagit en ansökan att få utföra försök på apor. De problem som döljer sig bakom utnyttjandet har man inte velat diskutera. Så här långt har man nöjt sig med att krasst konstatera att den potentiella nyttan för människor av försök på apor anses vara större än lidandet för djuren. Det är nu på tiden att nämnden tar de problem som finns kring utnyttjandet av aporna på allvar och ser till att försöken stoppas.

Försöken är dessutom förknippade med ytterligare problem.

Vid de anläggningar i Kina som SMI köper apor från hålls djuren i kala burar och kommer sällan i kontakt med människor, och när de ändå gör det så är det genom brysk hantering av outbildad personal, till exempel vid infångande med nät eller gripklo för att provtagningar ska kunna utföras. I Kina finns inte heller någon fungerande djurskyddslag och möjligheten till insyn i anläggningarnas verksamhet är minimal. Även transporten av aporna, samt själva hållningen av dem hos SMI, är förknippade med många problem. Under de långa transporterna hålls aporna i minimala burar som lastas på och av lastbilar och flygplan många gånger om. Senast under förra året upptäcktes också att fyra apor dött under transport till SMI. Därutöver har flera apor dött på plats vid SMI av orsaker som inte relaterar till själva försöken.

Att aporna skulle hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt, så som djurskyddslagen kräver, fungerar inte i praktiken. Förutom alla kringliggande problem som omgärdar hanteringen och försöken på aporna finns det heller inga möjligheter för dessa aktiva och sociala apor att vid SMI:s försöksdjursanläggning kunna leva på ett sätt som ens uppfyller de mest grundläggande kraven på rörelsefrihet och normal interaktion med artfränder.

Försöken på apor vid SMI borde därför avvecklas.