Lagar kan inte trolla bort 'samhällsfarliga konflikter' | Fria.Nu

Debatt


Erik Emanuelsson
Fria.Nu

Lagar kan inte trolla bort 'samhällsfarliga konflikter'

De konflikter som Svenskt Näringsliv vill undvika genom att lagstifta bort en stor del av strejkrätten är vårt nuvarande ekonomiska systems naturliga tillstånd, inget som går att förbjuda, skriver Erik Emanuelsson.

Förra våren överraskade Svenskt Näringsliv, SN, genom att i en rapport konstatera att det existerar 'en allt större obalans mellan arbetsmarknadens parter'. 'Staten förhåller sig inte neutral mellan parterna', menade man.
Vad näringslivet beklagade sig över i sin rapport var dock inte löntagarnas maktlöshet på arbetsplatserna. Inte heller den svenska statens tydliga ställningstagande för arbetsgivarna i intressekonflikten mellan arbetsgivare och lönetagare, från Ådalen 1931 och framåt. De ansåg istället att Sveriges fackföreningar har för mycket makt. Och redan 2003 påstod SN:s vice vd Jan-Peter Duker att nya lagar allt oftare stiftas på beställning av facken (Transportarbetaren nr 9/ 2005).
'Arbetsgivare har i praktiken inga möjligheter att vidta egna stridsåtgärder eller stå emot fackliga strejker, blockader eller andra konfliktåtgärder' hävdar SN i rapporten Den svenska modellen har kantrat.
Den socialdemokratiska regeringen måste ha upplevt analysen som en riktig kalldusch. De beslutade nämligen med en gång att Göran Tunhammar, vd för Svenskt Näringsliv från 1990 till 2003, skulle göra en enmansutredning i frågan. En pensionerad slaktare ska med andra ord avgöra om tjuren ska få leva.

De reformer som SN har föreslagit är så extrema, att de inte kan ses som något annat än ett lustmord på strejkrätten.
Förbud mot solidaritetsstrejker och 'samhällsfarliga konflikter' är två förändringar som Svenskt Näringsliv vill se.
En annan intressant förändring är att de vill förbjuda organisationer som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns gällande kollektivavtal. Paragraf 41 i lagen om medbestämmande i arbetslivet innebär att alla som är bundna till kollektivavtal också är bundna till fredsplikt i de frågor som kollektivavtalet berör. Endast LO, som på grund av punkt 41 oftast ändå är förbjudna att strejka, kommer i fortsättningen att ha laglig rätt att strejka, om näringslivets förslag går igenom.
Att en borgerlig regering kommer dansa efter Svenskt Näringslivs pipa kan vi vara säkra på. Hur socialdemokraterna väljer att förhålla sig till deras önskemål får vi besked om den 5 april.

Om vi vinkar adjö till vår strejkrätt kommer det, enligt SN, att leda till fler jobb samt att Sverige blir rikare. SN påstår att det i dag är svårt för Sverige att konkurrera om jobben, för att svenska löntagare är för starka i förhållande till andra länder. Det ger bland annat arbetsgivaren mindre 'flexibilitet'. Det vill säga mindre möjlighet för arbetsgivaren att, närhelst han känner för det, sparka anställda.
I dag tvingar - enligt SN - den här obalansen företag att hitta kortsiktiga 'lösningar som i ett längre perspektiv kanske inte alls är bra för företagets konkurrenskraft'. Dessutom avstår många arbetsgivare från att göra 'viktiga förändringar inför framtiden' av rädsla för att 'få en konflikt om halsen'.
Men de 'samhällsfarliga konflikter' som näringslivet vill få bort, försvinner inte bara för att de förbjuds. Samhällsfaran/krisen är det naturliga tillståndet för det ekonomiska system som SN stödjer sig på. Krisen kan bara lösas genom avskaffandet av den klass som SN arbetar för, eller den totala förslavningen av den alienerade klass som de anser har för mycket makt i dag.
SN:s föreslagna reformer är ett stort steg på vägen mot det sistnämnda alternativet. Ett sjumilakliv mot att svenska löntagare ska bli lika rika och lyckliga som sweatshop-arbetarna i Kina, eller galärslavarna i antika Rom.

Fakta: 

Fotnot:
Citaten i texten är hämtade från rapporten Den svenska modellen har kantrat. Svenskt Näringsliv, april 2005.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2020 Fria.Nu