Alla medelklassens stora städer
I Bor vi i samma stad? Om stadsutveckling, mångfald och rättvisa presenterar ett antal forskare, stadsplanerare och arkitekter sina perspektiv på livet i staden.
Nationalstaten är döende. I vår globaliserade samtid håller staden på att ta över rollen som den viktigaste enheten för ekonomi, politik och kultur.
Nyligen deklarerade Göran Johansson att han sätter Göteborg framför partiet. Och i Malmö har socialdemokraternas frontfigur, Ilmar Reepalu, gett utryck för samma prioritering; staden och regionen istället för partiet och nationen.
Den ständigt upprepade bilden -Göteborg är inget undantag - är att dagens storstäder befinner sig i en järnhård konkurrenssituation. För att överleva gäller det att locka till sig kunskap, kreativitet och kapital; och för att lyckas med detta gäller det att vara attraktiv - särskilt för investerare, högutbildad arbetskraft, innovativa entreprenörer och turister.
Hur blir man då attraktiv för dessa grupper? Svaret är ständigt detsamma: det gäller att skapa trygga och intressanta stadsmiljöer.
Receptet kan tyckas enkelt och tilltalande men bär på flera motsägelser. I antologin Bor vi i samma stad - om stadsutveckling, mångfald och rättvisa problematiserar ett antal forskare, arkitekter och stadsplanerare utvecklingen. Den genomgående tanken är att dagens makthavare fokuserar alltför mycket på några få grupper i samhället och därmed missar stora delar av befolkningen. Staden blir synonymt med en trendkänslig medelklass, medan alla andra grupper i samhället definieras som problematiska. Det är för denna trendkänsliga medelklass man bygger, putsar och satsar på kulturella evenemang.
I sitt bidrag till antologin skriver sociologen Mats Franzén att denna fokusering på medelklassen snabbt får motsatt effekt än vad makthavarna tänkt sig. Dagens stadsutveckling gynnar enbart likriktning; över hela världen kan vi se hur städer utvecklas efter samma mönster, alla försöker locka till sig samma grupper med samma medel. Men likriktning är som bekant ingen bra grund för kreativitet. Att alla västerländska städer snart ser likadana ut är ingen lösning på den globala konkurrensen, utan snarare en del av problemet.
Nästa samtliga författare som deltar i antologin efterlyser en ny typ av stadsplanering och stadsutveckling som gynnar mångfalden, en stadsplanering som inte försöker lägga allt tillrätta, utan istället gynnar stadens motsägelser och det oförutsägbara.
Tyvärr är det få av bidragen i antologin som ger några konkreta svar på hur en sådan stadsplanering och stadsutveckling skall organiseras. Trots det är boken läsvärd. Om inte annat så för att den presenterar en viktig motbild.
Bor vi i samma stad?
Författare: Red. Ola Broms Wessel, Moa Tunström, Karin Bradley
Förlag: Pocky
Bor vi i samma stad?
Författare: Red. Ola Broms Wessel, Moa Tunström, Karin Bradley
Förlag: Pocky