Arbetsrelaterad värk är en klassfråga
Arbetarklassen har sämst arbetsmiljö. Det visar LO:s nya arbetsmiljörapport som kom i början av december. Bland annat visar den att över hälften av de kvinnliga industriarbetarna har ont i kroppen varje vecka.
Framför allt är det kvinnor som har fått det sämre. De enda som det har gått bättre för, under de tolv år undersökningen gäller, är kvinnliga tjänstemän.
Ulla Lindqvist är andre vice ordförande för LO. Hon drar slutsatsen att rationaliseringar och minskning av personal har gett resultat för hur anställda mår.
- Arbetsgivarna har inte tagit problemen på allvar. Det märks att det är en fråga om klass och kön. Till exempel möjligheten att ta en kort paus för att prata handlar mer om kön än om klass eftersom kvinnor får de jobb som är hårdast styrda. Inom industrin får kvinnor ofta till exempel monotona jobb.
Björn Hammar är ansvarig för arbetsmiljö och arbetsgivarfrågor på bransch- och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen.
Han tror att anledningarna till att kvinnor får monotona jobb bland annat beror på arbetsgivares snedrekrytering och hur kvinnor ansöker och rekryteras till vissa typer av jobb.
- Här finns säkert ett kulturellt beteende. Män satsar på karriär och jobb, kvinnor tar ett större socialt ansvar för exempelvis familj, säger Björn Hammar. Han vill se den utvecklingen brytas.
- Genom avlastning i hemmet, genom ökade möjligheter att köpa hushållsnära tjänster, ökad jämställdhet i hemarbetet och en översyn av hur industrin rekryterar till olika jobb.
Han tror inte att lösningen på problemet med hög belastning är att anställa mer personal, på grund av konkurrensen från låglöneländer. Det kostar företagarna för mycket att nyanställa.
Ulla Lindqvist på LO är av en annan åsikt. Hon vill att man ställer hårdare krav på arbetsgivarna.
- Men det viktigaste är att ha en tillräcklig bemanning. Nog har man möjlighet att anställa fler. De tänker kortsiktigt ekonomiskt. För långsiktigt ekonomiskt är det mer lönsamt att ha folk som inte blir utslitna. Det skapar bättre konkurrenskraft.
LO:s arbetsmiljöundersökning
Andelen kvinnliga arbetare som har ont i axlar och armar har ökat från 38 till 46 procent mellan åren 1991-2003. Bland kvinnliga industriarbetare har 58 procent ont varje vecka.
Andel kvinnor i industrin som kunde bestämma sin arbetstakt: 1991: 58 procent, 2003: 37 procent. Bland män är motsvarande siffror högre och skillnaden mellan könen har ökat.
Möjligheten att utvecklas i arbetet: 39 procent av de kvinnliga arbetarna, men 80 procent av de manliga tjänstemännen, uppgav 2003 att de har möjlighet att lära sig nya saker på jobbet.
Andel som uppgav att de kunde ta korta pauser för att prata 2003:
offentlig sektor: kvinnor: 32 procent / män: 48,2 procent
industrin: kvinnor: 40 procent / män: 52 procent
Källa: lo:s rapport: Arbetsmiljö 1991-2003: Klass och kön