Göteborgs Fria

Social entreprenad i kommunal marinad

Den ideella sektorn ska vara en vagel i ögat på det offentliga, men ofta är det nästan tvärt om. Det har blivit kommuner och landsting som säger åt föreningarna vad de bör göra, menar Staffan Johansson, docent vid Förvaltningshögskolan i Göteborg.

Under en seminariedag om social ekonomi i onsdags föreläste Staffan Johansson om förutsättningarna för de ideella föreningar som deltar i samhällets välfärdsarbete. Han menade att förhållandet mellan föreningarna och det offentliga har blivit mer och mer av ett beställar-/utförarförhållande, där kommuner och landsting köper tjänster, till exempel övernattningsplatser för hemlösa, av föreningarna.

Staffan Johansson anser att den nya relationen skapar flera nya utmaningar. Till exempel tror han att en tät samverkan mellan föreningarna och det offentliga kan leda till likriktning.

- Den kommunala marinaden påverkar starkt. Man börjar använda samma språk och lösa problem på samma sätt, säger han.

När föreningar skriver kontrakt med kommuner eller landsting får de en fast inkomst och en möjlighet att planera sitt arbete långsiktigt. Samtidigt blir de beroende av det offentliga och om de förlorar kontraktet innebär det en stor ekonomisk förlust och kanske till att anställda måste sägas upp.

- Det finns en stor risk med att lämna över för mycket ansvar till ledning och anställda. En utmaning för framtiden är att se hur det egentligen står till med den egna föreningsdemokratin, säger Johansson.

Han tycker också att de ideella föreningarna bör tänka på hur deras ideologi märks i den dagliga verksamheten, för det är lätt att bara bli en del av den kommunala administrationen.

För den offentliga sektorn är motsvarande utmaning att tänka på vad man vill ha föreningarna till. Är det för att öka mångfalden i det sociala arbetet eller är det för att utnyttja ideellt arbete? Många gånger är det senare vad kommuner och landsting är ute efter, men kanske inte vad föreningarna helst vill ge, menar Johansson.

Han menar också att det offentliga måste fundera på hur föreningarna ska stödjas. Är det genom bidrag som kan användas relativt fritt, eller är det genom att tydligt definierade tjänster köps in?

Ingrid Bexell Hultén från Kooperativ konsult tycker att istället för att sörja över förändrade roller för den ideella sektorn bör vi glädjas åt att näringslivet tillförs demokratiska företag som utvecklar vår gemensamma välfärd. Många initiativ som tas av de sociala entreprenörerna hade den offentliga sektorn aldrig kommit på själv, och den ideella sektorn kan vara mycket mer än bara en röst för att driva på den offentliga sektorn, menar hon.

- När 1,4 miljoner människor står utanför systemet så tycker jag personligen att människors egna initativ för att skapa tjänster och företag som bygger på demokrati och lokalt ansvar bör välkomnas, skriver hon i ett e-postbrev.

Hon tycker att om det finns organisationer som har gett upp sina ideal och valt kontraktet med kommunen framför ideologin så borde det inte befläcka de nya entreprenörerna.

- Vi ser tvärtom att dessa verksamheter generellt är mycket mer hänsynstagande och integrerande och också idéburna än motsvarande kommunala verksamheter, skriver hon.

De senaste femton åren har kommunerna köpt allt fler tjänster av den ideella sektorn. För fem år sedan köptes tjänster för drygt sex miljarder kronor, år 2003 hade summan stigit till över nio miljarder kronor. Under samma period låg summan av de kommunala bidragen till ideella organisationer kvar på omkring tre och en halv miljarder kronor.

Seminariedagen med rubriken Social ekonomi - en del av välfärden? arrangerades av Fou i Väst/GR i samarbete med Nese och Vägen ut.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Ledarsidor stöder regeringen med 800 miljoner"

Värdet av den PR som regeringspartierna får på ledarsidor i borgerlig media kan uppskattas till minst 800 miljoner kronor om året, menar Sven Elander som har publicerat en uträkning på sin blogg.

Fria Tidningen

När blev det förbjudet att tänka efter?

”Oskyldig tills motsatsen bevisats”, brukar det heta både inom juridiken och pressetiken. Men när den anklagade är en världskändis gäller tydligen inte det.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu