Hon vågar tala om kvinnors rättigheter
Redan som 14-åring sattes Mahabad Qaradaghi i irakiskt fängelse på grund av sina dikter. Som kvinna, kurd och aktiv kritiker av regimen tvingades hon sedan som 27-åring att fly irakiska Kurdistan. I Sverige har hon fortsatt sitt arbete för mänskliga rättigheter och kvinnorättsfrågor, bland annat i den internationella organisationen Kurdish women"s project. Men i sommar flyttar hon tillbaka till Kurdistan för att arbeta som rådgivare åt Nechirvan Barzani, premiärminister i Kurdistan Regional Government, KRG.
Mahabad Qaradaghi är stressad. Hon har ringar under ögonen och stänger av mobiltelefonen, som hela tiden ringer. Hon verkar rätt nervös över konferensen med Kurdish Womens Project, som ska hållas helgen efter vi träffas. Men när hon berättar om sitt nya jobb sprider sig ett leende över det annars allvarliga ansiktet.
- Den nya premiärministern läste mina böcker om kvinnofrågan. Jag ska försöka överföra erfarenheter kring jämställdhetsarbete i Sverige till Kurdistan, säger hon.
Mahabad Qaradaghi är journalist, författare och har under hela sitt liv skrivit om förtrycket mot det kurdiska folket och kvinnans utsatthet. Den kurdiska politiken är fortfarande starkt kvinnoförtryckande, menar hon. Sedan det nya styret infördes 1991 har mycket hänt, men många patriarkala lagar grundade på religion gäller fortfarande. Kvinnor betraktas fortfarande som halvmänniskor. Till exempel räknas två kvinnor som en man i vittnesmål i domstolarna.
I KGRs plan för jämställdhet, som presenterades i år på internationella kvinnodagen, kräver Mahabad Qaradaghi bland annat samma förutsättningar för kvinnor som för män, samma rättigheter och skyldigheter enligt lagen, och främjande av positiv särbehandling av kvinnor. Hon föreslår också att man inför dagisverksamhet och nio års obligatorisk grundskola i Kurdistan.
Kommer arbetet att löna sig? Qaradaghi tror på sig själv och på KGR. Den nya premiärministern Nechirvan Barzani är en ung man med moderna åsikter, och med det nya styret i ryggen har man stor chans att stifta nya lagar som kan gynna Kurdistans kvinnor, tror hon.
- Det ska bli spännande. Vi ska helt och hållet ändra metod inom till exempel utbildningssystemet. Som det ser ut nu har vi skolböcker med patriarkala idéer. Jag har jobbat för mänskliga rättigheter hela mitt liv, nu har jag chansen att verkligen påverka regeringen, säger hon och ansiktet spricker åter upp i det där blyga men stolta leendet.
Qaradaghi har en imponerande meritlista. På kurdiska har hon utgivit 23 böcker, givetvis studier i samhälls- och kvinnofrågor men också flera romaner och diktsamlingar.
På svenska bibliotek finns de flesta av hennes böcker ännu bara på kurdiska, undantaget diktsamlingen Snöfåglar, som finns översatt till svenska. Just nu arbetar Qaradaghi med sin självbiografi Ett år i helvetet, som kommer ut i år. I den berättar hon om sina erfarenheter som 14-årig poet och fånge i irakiskt fängelse.
- Jag började skriva dikter som tolvåring. Jag skrev om det kurdiska folkets frigörelse från det irakiska förtrycket. För det fängslades jag och satt ett år i fängelse.
Qaradaghi tystnar och tittar bort. I fängelset hotade man att klippa av hennes tunga om hon avslöjade vad hon varit med om. Ändå har hon vägrat att vara tyst. Hon kommer från en politiskt aktiv familj där man alltid har sagt vad man tycker.
- Jag blev fängslad som 14-åring. Jag vill inte att andra ska behöva uppleva detsamma. Kvinnor är förtryckta i Mellanöstern, säger hon och kritiserar svenska organisationer och den svenska regeringen för deras tystnad.
- Sverige kan hjälpa Kurdistans regering . Vi behöver hjälp att påverka och påskynda jämställdhetsarbetet.
Qaradaghi reser sig och slår på telefonen igen. Den börjar genast pipa. Den senaste veckan har hon arbetat mellan 18 och 20 timmar varje dygn. Till den internationella konferensen i helgen efter vårt möte kommer flera kurdiska kvinnorättskämpar. Ämnet för konferensen är kvinnors situation i södra Kurdistan och etableringen av ett civilt samhälle. Förhoppningsvis kommer också premiärminister Barzani att närvara, men än vid intervjutillfället var inget säkert.
Efter konferensen ska hon bara sova, och arbeta på sin biografi. I juni bär det av, med man och barn, hem till Kurdistan igen.
Framtiden är kanske inte helt klar, men Mahabad Qaradaghi är positiv. En sak är i alla fall säker. Hon kommer aldrig tystna.