Andreas Stellan (sång, gitarr) och Martin Fogelström (gitarr) spelade ihop under ett par år och prövade sig fram i den stockholmska musikaliska myllan. Med en sinnesvidgande resonans i 1960- och 1970-talens psykedeliska rock började man fokusera på ett sound, en stil eller, som de själva kallar det - 'ett sväng' - man ville utveckla vidare. Med trummisen Johan Holmegards 1960-talsinspirerade brit-pop-dynamik och Alexis Bensons välljudande orglar slöts så cirkeln. The Works var en livskraftig enhet, redo att ta sig an alla utmaningar på hög volym och med hög attityd. Med ett nysläppt album, The Works, i bagaget, vill bandet nu ut i Sverige och spela live.

- Det är framför allt live vi fått bra respons, berättar Holmegard. Vi är helt enkelt ett bra live-band. Det vill vi visa ännu mer nu när skivan kommer.

- Vi är öppna för allt och för alla slags influenser, fortsätter Fogelström. Vi jammar mycket och älskar att spela live. Det är det som gör oss sammansvetsade. Inspelningarna på skivan är mer som dokumentationer av var vi befann oss just då. Men vi är hela tiden i rörelse.

The Works fantasifulla rock minner om en era av färgglada kläder, långa gitarrsolon och vidgade sinnen. Men att kalla det för retro-flum vore att förenkla. Arrangemangen och spelglädjen är på något sätt tidlösa i The Works tappning.

- Ingen av oss vill göra någon stenhård 'retro-grej', förklarar Fogelström vidare. Inte om vi vill vara sanna mot oss själva. Men vi har helt klart inspirerats mycket av den eran och den musiken, och vi lyssnar mycket på den fortfarande.

- Det finns massor av bra och spännande ny musik som till exempel electronica, menar Stellan. Men det är inget jag lyssnar på. Jag tycker faktiskt det är roligare att själv programmera och göra elektronisk musik än att lyssna på den.

- Jag är oerhört glad för att vi är där vi är, fortsätter han. Vi vill ju bara göra rolig musik som vi själva gillar. Svårare än så är det inte. Hade vi hamnat på ett större bolag hade vi löpt risken att få vänta och vänta och vänta...

- Stora bolag har stora problem, flikar Fogelström in. Många stora skivbolag är helt enkelt för giriga och kortsiktiga.

Nu ligger The Works på Stockholmsbolaget Subliminal Sounds och är därmed stallkamrater med framgångsrika Dungen. Inte helt oväntat visar det sig att banden redan från början var vänner och att de delat replokal och många timmars psykedeliskt jammande.

- Jag tror att vi alla har inspirerats av varandra, menar Fogelström. Vår lokal har varit en väldigt speciell samlingsplats där vi lyssnar på musik, jammar fram ny musik och ibland när det är mycket folk närvarande blir det bara en skön fest av allt.

- Det är så vi vill ha det, förklarar Stellan. Martin eller jag kan komma med en mer eller mindre utvecklad grund till en låt, men det blir liv i den först när den kommer hit till lokalen och ges form och arrangemang. Det känns verkligen som om vi kan ta allt i vilken riktning vi vill. Inga strikta ramar.

- Nyckeln till det hela för oss var insikten om att vi måste ha kul för att det ska fungera, berättar Fogelström. Visst krävs det att det är en bra sammansättning av musiker. Men den har vi ju, även om vi faktiskt aktivt letar efter en basist just nu. Men det släppte på riktigt då vi förstod att vi måste ha kul. Det är väl det vi hoppas kommer fram inte bara live utan på skivan också.

- Ingen kommer bli besviken på vår skiva, hävdar Holmegard. Det är i alla fall vad jag hoppas.

- Jag tror inte att det finns en viss typ av människa som kommer att gilla vårt album, avslutar Fogelström. Är det bara tillräckligt bra, så kommer folk förr eller senare att höras talas om det. Det är bara så det fungerar.