Fria.Nu

Konsten att tugga Fjodor Dostojevskij

Tidigt en augustimorgon 2001 togs jag in på polisstationen i Skövde eftersom jag med Ida-Lovisa och Fredric den natten hade hamrat på slakteriutrustning i Skövde slakteri. Innan jag åkte hemifrån hade jag tagit med mig bok; jag visst ju att vi som en följd av aktionen kunde bli inlåsta en längre tid. Jag packade ner en av de tjockaste böckerna i bokhyllan - Dostojevskijs Brott och straff - enligt principen ju tjockare bok desto längre tar det att läsa ut den. Dessutom hade jag påbörjat den en gång och kommit halvvägs, innan jag lagt den ifrån mig.

Vid intaget blev jag visiterad, boken låstes in. Så vid det första förhöret bad jag att få ta med mig den in i cellen.

Det gick inte. Varför? Vi har ansvar för din säkerhet här, sa polismannen. Du skulle kunna skada dig.

Skada mig? Med en pocketbok, hur då? Jag var genuint intresserad av vad han skulle svara.

- Du kan tugga i dig den!

På det hade jag inget bra svar. Jag förlorade diskussionen och fick lomma tillbaka genom korridoren tomhänt.

Brott och straff står ännu oavslutad i bokhyllan.

Tugga i sig den. Polismannen visste inte hur rätt han hade. Dostojevskij kan vara jobbig att läsa. Det är många personer att hålla reda på, och för den som gillar gestaltande litteratur - beskrivande snarare än förklarande - kan ryssens långa utläggningar i filosofiska och teologiska ämnen kännas malplacerade och tröttande. Men, man tuggar på och hoppas att man ska bli belönad. Fjodor Dostojevskij (1821-1881) och hans författarskap behandlar Jan Erixon, pastor i Svenska Missionskyrkan, i Någon besökte min själ: Dostojevskijs andliga resa . Det är författarens religiösa problematik som Erixon koncentrerar sig på - ett viktigt tema i Dostojevskijs romaner; mot förnuftstro, framstegsoptimism och ateism ställer han kärlek, medlidande och kristen tro i rysk ortodox tappning. Erixon skildrar Dostojevskijs religiösa utveckling och diskuterar andliga teman i hans romaner: den heliga dåren, barnet som bärare av ett ärende, bibelns betydelse, osv.

Är det en läsvärd bok? Det tycker jag. Det är en lättillänglig ingång till en viktig sida hos Dostojevskij, hans andlighet. Erixons prosa flyter lätt och behändigt. Någon besökte min själ är en folkbildande insats. Kunnigt, anspråkslöst och sympatiskt!

En bok som ännu väntar på att skrivas är den om djuretiska teman i österländsk ortodox kristenhet. 'Älska djuren', proklamerar munken Zosima i romanen Bröderna Karmazov, 'dem har Gud skänkt en begynnelse till tanke och en ren och oförstörd glädje. Stör inte den glädjen, plåga dem icke, beröva dem icke deras glädje, sätt er inte upp mot Guds tanke.' Med sin ömhet för djuren ställer sig Zosima i en lång ortodox tradition, som går tillbaka till förgrundsgestalter som Isak Syriern (600-talet), Basilius den Store och Johannes Krysostomos (300-talet). Vad skulle Zosima och hans fromma bröder sagt om vår tids djurförtryck?

Fakta: 

Jan Erixon
Titel: Någon besökte min själ: Dostojevskijs andliga resa
Bokförlag: Cordia

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu