Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Lagar och regler räcker inte

År 1993 antog FNs generalförsamling en deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor. Där konstateras bland annat att våld mot kvinnor är ett strukturellt förtryck, "ett uttryck för historiskt ojämlika maktrelationer mellan män och kvinnor". Samma år höll FN en världskonferens om mänskliga rättigheter där det fastslogs att frågan om våld mot kvinnor är en viktig del av de mänskliga rättigheterna. 1994 utsågs Rhadika Chomaraswamy till FNs specialrapportör om våld mot kvinnor och året efter hölls den stora kvinnokonferensen i Beijing där man underströk att "våld mot kvinnor är en manifestation av maktförhållanden mellan kvinnor och män".

Dessa internationella överenskommelser är viktiga redskap i kampen för kvinnors rättigheter över hela världen. Enligt folkrätten har alla stater ett ansvar att bekämpa våld mot kvinnor oavsett om det sker i eller utanför hemmet. Folkrätten kräver att varje stat ska respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter. Och om man ser till lagstiftningen har Sverige en relativt progressiv jämställdhetspolitik. Staten har under de senaste åren genomfört flera reformer för att minska förtrycket och diskrimineringen av kvinnor.

Det råder oftast politisk konsensus om att våld mot kvinnor är förkastligt och måste bekämpas och det är väl därför som lagstiftningen varit relativt lätt att få igenom. Men verkligheten är fortfarande horribel. FN uppskattar att så många som fyra miljoner kvinnor och barn är offer för människohandel varje år och att majoriteten av dem kommer att utnyttjas sexuellt och prostitueras. Många unga flickor tvingas till Sverige för att säljas till män av andra män. Den rapport om våld mot kvinnor som regeringen presenterade för några år sedan visar skrämmande siffror om hur utbrett våld och trakasserier mot kvinnor är här i Sverige.

Det är viktigt att juridiken är fullständigt klar när det gäller statusen för brott mot kvinnor. Men för att bryta ner sega strukturer räcker inte lagar och regler. Det räcker inte att starta nya formella forum för jämställdhetsarbete eller att stifta lagar som ger kvinnor och män samma formella rättigheter. Det finns många historiska exempel på lagar som ingen brytt sig särskilt mycket om, liksom det finns fall där människors beteenden etablerat en praxis innan lagstiftningen följt efter.

Kampen mot det systematiska förtrycket av kvinnor måste fortgå varje dag, överallt. Endast genom att många människor dagligen trotsar och protesterar mot de rådande normer som möjliggör att kvinnor behandlas som mindre värda än män kan vi få strukturerna att långsamt vittra sönder.

Internationella kvinnodagen är en politiskt viktig dag som sätter kvinnors verkligheter i fokus och ger oss kraft att kämpa vidare årets övriga 364 dagar. Den 8 mars har vi möjlighet att högljutt kräva förändringar i Sverige och samtidigt visa solidaritet med alla som demonstrerar för kvinnors rättigheter runt om i världen, ibland med livet som insats. Till exempel planeras en 8 marsdemonstration i Bagdad som behöver omvärldens stöd och uppmärksamhet.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu