Somliga hävdar att Palmgren frångår den vanliga tränarmallen. Och kanske är det därför han trivs alldeles utmärkt i de dimhöljda bergens land Rwanda, i huvudstaden Kigali - som förbundskapten för en nation som tidigare kanske mest förknippats med inbördeskrig och folkmord.

- Fotboll är större än allt annat här nere. Ingenting förenar människorna mer än detta. Alla engagerar sig. Presidenten ringer ofta till mig och flera tusen människor besöker varje träningspass, säger Roger.

Och rwandierna trivs uppenbar-

ligen med sin nyvunna väster-

ländske gunstling. Det första halv-

året har nämligen varit lyckat. I de inhemska medierna kallades han hjälte efter VM-kvalpoängen (1-1) mot Algeriet i höstas.

- Vi är fyra i tabellen, men hoppas hamna bland de tre främsta. Då kvalificerar vi oss för Afrikanska mästerskapen. Det känns realistiskt och inte alls orimligt, trots att motståndet är hårt. Nigeria är givetvis gruppens storfavoriter, säger Roger.

Han förfogar över ett dussin

oslipade diamanter, där fyra belg-

iska proffs tillhör den absoluta spetsen. Olivier Karekezi är påtänkt för Helsingborg och blir övergången ett faktum tror Palmgren på en domino- effekt vad gäller rwandier i all-

svenskan.

- Det skulle öppna nya dörrar. Du såg själv hur det blev när George Weah slog igenom, därefter drällde det ju av liberianer i de högsta ligorna.

Palmgren har blivit lovordad av Sven-Göran Eriksson ('det kan bli något stort av honom') och väntar, trots att jobbet i Rwanda är stimulerande och utvecklande, på Den Stora Chansen. Allsvenskan i sig

lockar inte nämnvärt - han tjänar 'betydligt bättre' i Rwanda - men om något 'klassiskt lag' hör av sig blir det till att ta sig en funderare.

- Om exempelvis AIK eller IFK Norrköping erbjuder mig jobbet som tränare skulle jag ta det under starkt övervägande. Men det är inget jag går och tänker på.

I dagsläget är tankarna i stället fastnaglade på nästa VM-kvalmatch, borta mot Algeriet. När jag ber Roger Palmgren förklara sin

tränarfilosofi kommer svaret snabbt:

- Spring fortare, hoppa högre.

Han skrattar, och fortsätter:

- Skämt åsido, jag förordar off- ensiv fotboll med gediget grund-

spel. Alla bör jobba med 'en hjärna'. Man ska veta hur varje spelare fungerar och vad de kan tänkas

hitta på i nästa sekvens på planen.

Han säger sig ha bidragit med nya influenser och har satsat hårt på den fysiska biten.

- Killarna i landslaget är professionella i sina åtaganden, så det är stimulerande att gå till jobbet varje morgon. Vi har precis byggt upp en fotbollsakademi och startat upp ett P15-landslag. Förhoppningsvis är det framtidens spelare.

Roger fyllde nyligen 40 år och har utöver sitt nuvarande yrke varit verksam som teknisk direktör, tränare och förbundskapten i länder som Kongo, Sierra Leone, Senegal, Mauretanien, Italien och Uganda. I Sverige känner vi honom som mannen som lade grunden för Café Operas succésaga (förde laget från division åtta till division fyra) och som assisterande tränare i Degerfors.

Trots det är han relativt okänd för de flesta i Sverige. Men det bekommer inte Roger.

- Jag saknar inte Sverige, framför allt inte nu. Här slipper barnen måndräkterna på vintern; det är bara att sätta på dem en t-shirt och ett par skitiga byxor så är det klart. Vi har det bra i Rwanda - på alla sätt och vis.