Musik i avskalad kraft
Emma Nordenstam är inte bara en i raden av svenska singer-songwriter-tjejer som ältar hjärta och smärta. Inte heller är hon 'bara' Stina Nordenstams lillasyster. Nej, snarare är hon Sveriges kanske mest personliga och intressanta sångerska med det fragila, det bräckliga som hårtslående vapen.
Emma Nordenstams debut-cd, Sånger mellan 18-22 (Vesper) är en samling högst personliga sånger och visor som ibland känns sköra som kristallglas. Men de spricker liksom aldrig. De hålls ihop av Nordenstams nakna röst som blir ett perfekt sammanvävande uttryck för alla de olika känslor hon ventilerar.
- Vemodigt och sorgligt är det ju, förklarar Emma Nordenstam. Men man ska tänka på att mycket av det här materialet härstammar ända från gymnasietiden.
- Det nya materialet jag håller på med är mycket argare. Men vemodet finns ändå kvar. Hur det blir bygger väl på den känsla man har just då. Det man ska skriva om måste liksom vara på riktigt, men man befinner sig ju inte i samma känsloläge hela tiden, förklarar hon.
Sedan två år tillbaka arbetar Nordenstam tillsammans med Jonas Jonasson från Bob hund. Hon beskriver deras musik som poppig, gitarrbaserad och med 'en hel del flippade ljud'. Ett album kommer att släppas 2005 och hon tycks medveten om att jämförelser med framgångsrika storasyster Stina kommer att göras.
- Det är klart att Stina har varit mycket nära, så det är väl oundvikligt att man påverkas, medger Nordenstam. Det är svårt med syskon. Dels kan man ju bli inspirerad men dels kan det ju också bli så att man ska göra tvärtemot vad den andra gör. Jag skriver ju till exempel aldrig på engelska. Jag måste hitta mitt eget sätt.
- Det har alltid funnits musik kring oss i familjen, berättar hon vidare. Pappa spelade alltid något. Piano, gitarr, saxofon och nu har han börjat spela dragspel också. Och syrran är ju som bekant musiker... Jag gick på Adolf Fredriks musikskola men jag vill inte påstå att skolan gav mig så mycket. Men det bästa var att jag hade så många kompisar där som också sjöng. Vi sjöng verkligen hela tiden.
Sånger mellan 18-22 är en oerhört avskalad skiva, både i materialets enkelhet och i produktionen. Inte helt förvånande har popgeniet Oscar Danielson haft ett finger med i det minimalistiska spelet.
- Vi har känt varandra länge, berättar Nordenstam. Våra låtar från den tiden var ganska lika, ett slags släktskap fanns där. Vi hade till och med ett band tillsammans som hette Emma & Oscar United. Vi har också gjort teatermusik ihop. Så det var bara naturligt att han var med och producerade den här skivan.
Det spröda elementet i materialet på skivan kontrasteras med en bitsk ton i texterna som gör att man nästan hoppar till ibland. Låten Bryggan handlar till exempel om hur känslor av hat kan ta överhanden när ett kärleksförhållande tagit slut. Och hur det hatet skulle kunna ta sig uttryck...
- Jag förstod tidigt att den kontrasten påverkar folk, skrattar Nordenstam. Folk tycker det är häftigt att en liten, söt tjej sjunger så vackert fast med en massa svordomar och snuskiga ord. Det blir en spännande kontrast.
- Jag tror aldrig jag kommer kunna leva upp till att bli en robotartist, avslutar hon. Jag vill bara att nästa skiva alltid ska bli helt, helt annorlunda, kanske på engelska eller kanske bara med barnlåtar... Vem vet? Jag vet inte alls än vad det kommer att bli av det hela, men jag vet att det kommer bli kul!