Militärlagar i stället för barnkonventionen | Fria.Nu
Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Militärlagar i stället för barnkonventionen

Sedan den andra intifadan startade i september år 2000 har 4 127 palestinska hem rivits av den israeliska militären och gjort över

25 000 personer hemlösa. Det visar den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem i en ny rapport. De flesta husrivningarna sker för att rensa områden kring bosättningar och militärposteringar. 628 hus har rivits som hämnd för att någon i familjen eller släkten begått eller misstänks ha begått till exempel en självmordsattack. Trots att den anklagade personen är död eller inte bor i huset så sprängs det alltså i luften. Nästan 4 000 människor har blivit hemlösa efter denna form av kollektiv bestraffning, ett grovt brott enligt Fjärde Genèvekonventionen. Enligt lagtexterna är brotten att betraktas som än allvarligare när barn drabbas.

53 procent av befolkningen på Västbanken och Gaza är under 18 år. Nu har Rädda Barnen tagit fram en rapport där man visar hur barn upp-

lever husrivningarna. Det är frilansjournalisten Mia Gröndahl som varit i Palestina och låtit barn själva berätta om sina upplevelser. Det är skrämmande och mycket sorglig läsning. Gemensamt för barnens berättelser är otryggheten och rädslan som alltid är närvarande. 'Jag saknar vårt hus och min rosa klänning' heter skriften efter ett vittnesmål av Reeham Taleb som är tio år och bor i Jenin på Västbanken.

Hon berättar om hur hon och hennes mamma gick runt bland ruinerna av deras hus som den israeliska militären jämnade med marken under invasionen av flyktinglägret för två år sedan. Allt de hittade var några bestick, en kudde och en madrass. Reeham hittade ingenting av sina egna saker, trots att hon letade länge.

- Jag saknar vårt hus. Och jag saknar min klänning. Den var rosa med en liten hatt och väska. Jag hade bara använt den en gång. Jag tror inte jag kommer att få en så fin klänning en gång till.

Det är svårt att förstå hur såren hos de palestinska barnen ska läka. Hur får man sina barn att tro på fred och försoning, när all trygghet ryckts ifrån dem, när de fått se sina hem sprängas eller rivas och sina tillhörigheter begravas under rasmassorna? Flera barn berättar att de lever med en ständig skräck för att soldaterna ska komma och ta deras hus och i värsta fall arrestera någon av familjemedlemmarna.

- Vi sover alltid med kläderna på. Och familjen har samlat det allra nödvändigaste i en resväska. Den står ständigt packad och klar i hallen. Börjar soldaterna bomba och skjuta mot huset kan vi springa ut med det samma., berättar Ala´a Hamad som är 12 år och bor i Rafah i Gaza.

- När jag hör kulsprutorna smattra blir jag yr och allting börjar snurra runt omkring mig, säger Ala´a. Jag kämpar för att hålla uppe huvudet, det blir så tungt och det känns som jag håller på att svimma.

Varje historia är en tragedi och tillsammans utgör de en katastrof. Israel skrev under Barnkonventionen 1991 och tillämpar den för barn i Israel, men för palestinska barn på Västbanken och Gaza tillämpas i stället särskilda militärlagar. Alla länder som skrivit under Barnkonventionen har förutom en moralisk skyldighet, även en rättslig skyldighet att ingripa mot Israels kränkning av de palestinska barnen. För enligt Barnkonventionen ska barnens rättigheter omfatta alla barn, inte bara dem som lever i de länder som skrivit under konventionen. Nu har Rädda Barnen tagit fram fakta, så nu är det upp till den svenska regeringen att följa sina åtaganden och ställa Israel till svars för sina handlingar.

ANNONS

© 2022 Fria.Nu