'Jag kan sprida kunskap' | Fria.Nu
Fria.Nu

'Jag kan sprida kunskap'

Som barn blev hon omskuren. När hon var tonåring hotade hennes bror att mörda henne. I dag är Sara Mohammad ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Hon kämpar för andra kvinnor som lever med hot och våld.

Jag träffar Sara på McDonalds vid Slussen i Stockholm. Sara beställer kaffe med mycket socker och en äppelpaj.

- Jag säger alltid i mitt jobb att det är dåligt med socker. Kolla på mig nu, säger hon och ler.

Hon jobbar på ett apotek. Hon beskriver sig själv så här:

- Jag är tuff, modig och envis. Jag har upplevt många svåra saker. Jag har klarat mig bra och ska fortsätta med det.

Hon kom till Sverige 1993 som politisk flykting. Då var hon 26 år gammal.

I dag bor hon i Stockholm med sina två barn, en flicka och en pojke. Barnens pappa är Saras före detta man. Han kommer från Iran.

När Sara är ledig kämpar hon för kvinnors rätt.

- I början försökte jag hjälpa kvinnor i andra länder. Men sedan såg jag att många kvinnor behöver hjälp i Sverige. Jag bestämde mig för att mest försöka hjälpa kvinnor här.

Sara är ordförande för Glöm aldrig Pela och Fadime. Hon var med och startade föreningen år 2001. Föreningen hjälper invandrade flickor och kvinnor som har problem med sina familjer.

Sara startade föreningen efter mordet på Pela. Föreningen har en anställd och en praktikant i Stockholm. Föreningen finns också i Göteborg, Uppsala, och Malmö.

Sara gör också radioprogram. Hon sänder kurdisk lokalradio på lördagar. Och hon har ansvar för kvinnoprogrammet på radiostationen.

Hon föreläser ofta. Hon vill berätta om vad hon har upplevt. Hon har gjort två filmer om hur kvinnor lever i Irak.

- Det här är väldigt känsligt för mig. Men i filmerna kan jag berätta för andra om mina erfarenheter. Och jag kan sprida kunskap.

Sara får höra många sorgliga historier. Hon känner att hon måste hjälpa kvinnor som har det svårt.

- Verkligheten ser inte ut som vi tror att den gör i Sverige. Jag vill kämpa för mänskliga rättigheter i hela världen. Religion eller kultur ska inte spela någon roll.

Sara är liten till växten, men hennes passion är stor. Man kan känna den när man talar med henne. Det som Sara har upplevt skulle de flesta inte klara.

- Men jag är tuff, säger Sara.

Det har hon alltid varit.

- Jag var en uppkäftig liten tjej redan som barn.

Sara föddes 1967 i Solemanya i den kurdiska delen av Irak. Som barn frågade hon ofta varför man behandlade pojkar och flickor så olika.

- Jag fick aldrig följa med mina släktingar. Jag tjatade och tjatade. Varför fick mina bröder gå men inte jag?

En dag, när Sara var sex år, fick hon följa med sin mamma. De skulle gå hem till en vän till Sara.

- Jag var så glad. Äntligen skulle jag få följa med.

Men hon var inte glad länge. Hemma hos sin vän blev hon omskuren. En kvinna skar sönder hennes underliv.

- Jag kommer aldrig att glömma det. Men jag hatar inte kvinnan längre. Jag tycker synd om henne. Om hon hade vetat mer, skulle hon inte ha gjort så, säger Sara och rycker på axlarna.

När Sara var 16 år ville hennes bror att hon skulle gifta sig. Han hade bestämt vem hon skulle gifta sig med.

Sara hörde sin bror och sin far tala om det.

- Min bror ville gifta sig med en kvinna. Han ville byta mig mot henne. Han sa till min far att det var en bra man. Han bad fem gånger om dagen. Han hade pengar, hans familj hade ett bra rykte. Men han var gammal, han hade bara ett öga och han hade inte gått i skolan.

Saras far ville att hans döttrar skulle få det bra. Han ville inte att Sara skulle gifta sig med mannen. Saras bror blev mycket arg. Han drog in Sara i ett rum och satte ett gevär mot hennes huvud.

- Jag fick välja mellan att gifta mig med den äldre mannen eller dö.

Sara försökte tala med sin bror. Men han slog henne tills hon förlorade medvetandet. När hon vaknade till liv frågade hennes bror igen.

- Min bror sa till mig att hans kompis just hade mördat sin syster och sin mamma. Han sa att han kunde mörda mig hur lätt som helst.

Sara fick höra rykten om att man planerade att hon skulle gifta sig med den äldre mannen. Hon blev förtvivlad. Hon satte på sig en chador, en hel slöja, och började gå hemifrån.

- Jag trodde att jag skulle bli upptäckt och dödad. Vilken sekund som helst kunde någon i familjen se mig. Men jag kom längre och längre bort. Så kom jag att tänka på min kusin. Hon arbetade med kvinnofrågor. Jag började gå mot platsen där hon arbetade.

- Jag lovade mig själv att hjälpa andra kvinnor om jag klarade mig.

Sara och jag träffas igen, på kvällen samma dag. Vi träffas på ett möte med Shirin Ebadi. Shirin Ebadi fick fredspriset förra året. Hon arbetar för mänskliga rättigheter i Iran. Amnesty har ordnat mötet. Endast 40 personer är inbjudna. Längst bak i rummet sätter sig Sara Mohammad.

Shirin Ebadi berättar om kvinnornas situation i Iran. Hela tiden antecknar Sara. Ibland skakar hon på huvudet.

Efter föredraget får vi ställa frågor till Shirin Ebadi. Sist av alla är Sara. Hon säger:

- Du säger att hedersmord inte är lagligt i Iran. Du säger att det bara händer i byar. Du säger att våldet mot kvinnorna inte har med islam att göra. Jag tycker att du har fel.

Några i publiken verkar inte tycka om att Sara säger så. De skruvar sig besvärat på stolarna. Sara är den enda som säger något kritiskt till nobelpristagaren.

Efter föreläsningen bjuder Amnesty på middag i lokalen. Då kommer flera kvinnor fram till Sara. De säger att de tycker som Sara. Men ingen säger det i närheten av Shirin Ebadi.

När alla ska ta på sig ytterkläderna, börjar Sara prata. Hon har med sig papper och namnlistor. Hon berättar om den 13-åriga flickan Jiila i Iran. Jiila ska stenas till döds för att hon har blivit gravid. Hennes storebror är far till barnet. Två personer på Amnesty lovar till slut att undersöka fallet.

Innan Sara berättade om Jiila på föreläsningen, kände nästan ingen i Sverige till henne. Några dagar efteråt kan man läsa i kvällstidningarna om Jiilas fall.

Fakta: 

Fotnot:
Sara har ett annat namn i verkligheten.

Annons

Rekommenderade artiklar

Djurskyddsmyndigheten kartlägger sex med djur

Med hjälp av en enkätundersökning ska Djurskyddsmyndigheten kartlägga det sexuella utnyttjandet av djur i Sverige. Undersökningen kan komma att lägga grund till en ny lagstiftning som kriminaliserar tidelag.

Jämställdhetsarbete på dagis får mer pengar

Nu får förskolorna i Sverige mer pengar till jämställdhetsarbete.

- 2,5 miljoner kronor kommer att delas ut, säger Elisabet Wahl från Delegationen för jämställdhet i förskolan.

Delegationen för jämställdhet i förskolan ska återigen dela ut pengar till projekt som arbetar med jämställdhet i förskolor.

Första omgången delegationen delade ut pengar var i maj 2004. Även då delades 2,5 miljoner kronor ut, till 18 olika projekt inom landet.

'Om jag överlevde skulle jag bli kvinnokämpe'

Som barn omskars hon. Som tonåring mordhotades hon av sin egen bror. I dag är Sara Mohammad ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Hon kämpar för andra kvinnor som lever i liknande situationer.

© 2019 Fria.Nu