Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Bosättningarna i Gaza blir för dyra för Israel

Det palestinska folket lever inte bara i skräck för de israeliska soldaterna, utan många är livrädda för de beväpnade bosättare på Västbanken som trakasserar och hotar bönder som arbetar på sina marker och barn på väg till skolan. Det finns många vittnesmål om hur bosättare dödat eller begått grova övergrepp mot civila palestinier, men få exempel på att de dömts för dåden. Anledningarna till att människor valt att flytta till ockuperad mark är flera. Somliga har lockats av ekonomiska bidrag och billiga lägenheter, medan andra motiverar sin närvaro med religiösa och ideologiska skäl. Det är den senare gruppen som är hårdföra och militanta. Bosättningarna har alltid varit kärnan i Israels ockupationspolitik och uppmuntrats av staten. Trots att bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt har Israel under alla år kunnat flytta delar av sin befolkning till Västbanken, Gaza och östra Jerusalem utan att omvärlden ingripit. Israel har lyckats med sitt koloniala projekt, sakta men säkert har bosättningarna ätit sig in på palestinskt område och flera av dem har blivit så stora att de felaktigt kommit att kallas för förorter och stadsdelar.

Sju månader efter sexdagarskriget 1967 när Israel ockuperat Västbanken och Gaza etablerades den första bosättningen på Västbanken. Mellan 1967 och 1968 byggdes 30 bosättningar för 5 000 personer. 1980 fanns det 27 500 bosättare och sedan dess har de fortsatt att expandera till de cirka 240 000 som finns i dag. Även under 1990-talets fredsförhandlingar, där ett viktigt krav var ett stopp på bosättaraktiviteten, pågick expansionen.

Det är mycket resurskrävande att vakta bosättningarna. Enligt den israeliska organisationen Peace Now kostar bosättningarna de israeliska skattebetalarna minst 556 miljoner dollar per år, samtidigt som klassklyftorna ökar inne i Israel.

I tisdags röstade det israeliska parlamentet igenom den så kallade

Gazaplanen. Enligt Sharon ska bosättningarna i Gaza utrymmas nästa år, men flera av dem som röstade för planen säger att den inte automatiskt innebär en evakuering av bosättningarna utan att det är något som man ska förhandla om. Inte med palestinierna dock, utan med USA och bosättarna själva. För att planen ska sättas i verket krävs ytterligare ett beslut i Knesset. Omvärldens ledare har gett planen sitt stöd, medan fredsaktivister som jobbar för ett slut på ockupationen förstått att detta inte är ett steg mot fred.

Farhågorna bekräftades när Sharons rådgivare avslöjade att ett syfte är att få bort tankarna på en palestinsk stat från agendan. Sharon själv anger främst ekonomiska skäl till sin plan. Om bosättningarna generellt är dyra och svåra att vakta, är de i Gaza extremt kostsamma. Det är nämligen bara 7 500 personer som har cirka 40 procent av Gazaremsan i besittning. På övriga 60 procent trängs över en miljon palestinier. Att göra Gaza till ett enda stort fängelse för palestinierna är enklare och billigare. Även om bosättningarna utryms kommer Israel att ha fortsatt kontroll över luftrummet, kusten och landgränserna och samtidigt stärka greppet om Västbanken där de flesta bosättarna bor.

Medan vi har kunnat följa diskussionerna om den så kallade Gazareträtten i media har den israeliska armén fortsatt att angripa människor och infrastruktur med stridsflygplan och bulldozrar i Gaza. Medan debatten pågick i Knesset dödades elva palestinier och många skadades svårt. Ändå lyckas Sharon lura världen att Israel gått ett steg närmare fred.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu