Goda vibrationer
Stockholmsbaserade konstnären Ingrid Engarås nöjer sig inte med att utforska redan befintliga konstformer eller traditionella musikinstrument. Med sin egen uppfinning Vibradisc har hon hållit bejublade konserter och dessutom gjort en cd som trotsar traditionella musikdefinitioner.
Ingrid Engarås flyttade från Göteborg till Stockholm 1995. Med sig i bagaget hade hon gedigen erfarenhet från Mail Art, performancekonst, installationer och dessutom ett livligt engagemang i Karnevalsföreningens gatufester och i Göteborgs vitala technoscen. Väl installerad i huvudstaden gjorde hon experimentmusikens högborg, Fylkingen, till sitt andra hem.
- Fylkingen har varit en viktig och inspirerande miljö för mig, berättar Engarås. Människorna där har ett genuint intresse för annorlunda saker. Det känns som om man hela tiden vill utforska nya former, oavsett om det handlar om musik, performances eller annat.
Sedan hon varit med på en workshop om 'robotics art' vaknade hennes intresse för motordrivna ljudkällor och de vibrationer som kan lockas fram ur metalliska föremål.
- Jag tycker om konkreta ljud, till exempel motorljud, förklarar hon. Verklighetens ljud, det som folk vanligtvis kallar 'oljud', är det som tilltalar och lockar mig. Upphittade föremål som sätts ihop i ett nytt sammanhang kan verkligen inspirera mig...
Vibradisc, Ingrid Engarås eget instrument, består av stor kopparplatta vars frontyta varsamt bearbetas med en elektrisk apparat. De som bevittnat hennes sinnesvidgande konserter vet att det finns en stark dynamik i de ljud som produceras av denna bisarra kombination, från mjukt smekande till brutalt attackerande.
- Förutom själva kopparskivan, som jag ärvde av min morfar, bygger Vibradisc på en gammal massageapparat från 1950-talet som heter Pifco. Den är primitiv, elektrisk och stark och när man för den över kopparskivan uppstår minst sagt speciella ljud och vibrationer.
- Men själva rummet är minst lika viktigt som instrumentet, berättar Engarås vidare. Likaså publikresponsen. Det är nog de två avgörande faktorerna. Jag känner inte att jag vill spela Vibradisc som ett slags självändamål. Platser som fascinerar mig är det som får styra. Gamla ödsliga lokaler, skyddsrum, kyrkor, grottor, bergväggar, gruvor... Jag vill att varje konsert ska vara speciell för just den platsen. De som är där och lyssnar ska få en sant unik upplevelse.
- Jag fokuserar visserligen inför varje spelning, fortsätter hon. Men när jag väl sätter igång, tar Vibradisc över och blir levande. I ögonblicket blir jag avspänt fokuserad men det känns inte riktigt som om det är jag som styr. Det är därför jag inte spelar så ofta. Att inte ha rutin underlättar för det tillstånd som behövs. Det är enormt viktigt för min inspiration att jag kan släppa kontrollen.
Cd:n, som heter just Vibradisc, kom ut på det orädda skivbolaget Firework Edition Records i slutet av 2003, och är sammansatt av inspelningar från olika konserter. Även om cd:n inte helt kan förmedla upplevelsen av Vibradiscens totala dynamik, bjuder den på stimulerande och stämningsskapande lyssning.
- Jag är helnöjd med skivan, avslutar Ingrid Engarås. Det är fascinerande att tänka på att den nu sprids över hela världen. Det kommer ta sin tid, men förr eller senare kommer den att hitta fram till människor som uppskattar Vibradisc som instrument.