I juli i år var Henry Engler och hans forskarteam inbjudna att hålla ett föredrag på världskonferensen för forskning i Philadelphia i USA. Henry Engler var dock inte på plats. På grund av personliga erfarenheter av tortyr och förnedring under sin tid i fängelse i Uruguay valde Henry Engler att inte åka till USA.

- När jag såg bilderna där amerikanska fångvaktare utsatte irakiska fångar för exakt samma sak som jag har varit med om, kände jag att jag inte kunde åka. Det var ingen bojkott mot konferensen i sig. Situationen är inte politisk, utan det är ett etiskt dilemma. Vetenskap utan etik är ett elände, och det kan inte få finnas.

Henry Engler skrev ett brev till konferensens styrelse där han förklarade situationen och sitt dilemma. Men brevet skickades aldrig iväg.

- Mina kollegor bad mig att inte sända det eftersom det skulle kunna komma att få vissa konsekvenser. Det finns till exempel en risk att vi inte skulle bli bjudna igen.

Teamet åkte alltså på konferensen utan Engler.

- Mina medforskare har respekterat mitt beslut och de förstår. Och än så länge har jag inte märkt av några negativa effekter av det jag valde att göra.

Även om Henry Englers brev aldrig skickades har det spridits som en löpeld på internet.

- Alla i Uruguay som har fått reda på vad jag har gjort har varit positiva. Det händer inte så mycket där, politiskt sett, och därför blir de glada över att någon står på sig.

Henry Engler föddes i Uruguay i slutet av 1940-talet. Han började redan som ung att kämpa mot de orättvisor han såg.

- Det fanns mycket oro och fattigdom i Uruguay och en enorm korruption hos polisen, berättar han.

Henry Engler började studera till läkare, men hann aldrig slutföra utbildningen i hemlandet. Som 25-åring fängslades han av militären i Uruguay som en av ledarna i stadsgerillan Tupamaros.

Under de tretton år han satt fängslad spenderade han elva år i isolering. När Henry Engler släpptes ur fängelset 1985 stannade han kvar i Uruguay i nio månader. Under tiden arbetade han som musiker tillsammans med grundaren av Tupamaros, Raul Sendic.

- Vi turnerade i hela landet med våra sånger och gav pengarna vi tjänade till de fattiga.

1986 fick Henry Engler ett erbjudande om att få komma till Sverige på grund av situationen i hemlandet.

- Sen träffade jag min fru och kom inte tillbaka mer, säger Henry Engler med ett leende.

I Sverige fortsatte han med musiken. Den här gången samarbetade han med Mikael Wiehe och Björn Afzelius.

- Jag översatte deras texter och sjöng dem själv när vi turnerade, bland annat på Kuba. Men vi uppträdde även i Sverige.

Vid 40 års ålder var Henry Engler utbildad läkare. Eftersom det var svårt att få de elva terminer på läkarutbildningen som redan avverkats i Uruguay tillgodoräknade, började han om från början.

- Jag blev klar väldigt sent. Jag var 40 eller 42 år när jag började arbeta som läkare, minns han.

Sedan sju år tillbaka arbetar han på PET-centrum på Uppsala Sjukhus. Hans forskning om sjukdomen alzheimer, som han bedriver tillsammans med sina arbetskamrater, har uppmärksammats internationellt.

Borde fler göra som du, till vardags?

- Det är en personlig fråga och jag dömer inte andra om de har en annan ståndpunkt. Men när folk inte reagerar, så fortsätter orättvisorna. Jag önskar att det var fler som sa emot. Ju fler som säger emot, desto mer händer. Det handlar om människors integritet och det finns mycket att förlora.

Henry Engler säger att han fortfarande är Tupamaros i hjärtat.

- Att vara Tupamaros betyder att man måste reagera mot orättvisor i varje del av världen. Vi är inte grodor, utan människor. Vi har fått lagar som har kostat mycket blod att uppnå. Då har vi en skyldighet att reagera när lagarna bryts.

- Det som har hänt i Irak är totalt oacceptabelt, tillägger han.

Kommer du någonsin att åka till USA?

- Jag vet inte. Det beror helt på, och man ska aldrig säga aldrig. Det handlar om att man som människa måste säga vad man tycker, att klart uttrycka sig mot det som har hänt.

I framtiden vill Henry Engler fortsätta sin kamp mot sjukdomar och fattigdom.

- Det finns ett samband mellan fattigdom och sjukdom. Vissa sjukdomar som finns i dag borde inte finnas. Sådana som det finns behandling för, men som det saknas pengar för. Fattigdom måste utrotas från jorden. Resurser som läggs på att bomba civila kan utrota fattigdom i flera länder. Man måste ju drömma högt och efterstäva något stort.

Beslutet att inte åka på konferensen var helt och hållet hans eget och har ingenting med kollegorna att göra. Det är han noga med att poängtera.

- Alla åsikter är mina egna och involverar inte företaget jag arbetar på eller mina medarbetare.