Obehaglig bok om tortyr visar människors ondska | Fria.Nu
  • Soudabeh Ardavan har illustrerat boken med vackra och samtidigt skrämmande bilder från fängelset i Iran.
Stockholms Fria

Obehaglig bok om tortyr visar människors ondska

Det är med tilltagande fasa och vanmakt man vänder blad i den här boken. Aldrig tidigare har jag mött så många vittnesmål från fängelser och redogörelser för lidande och tortyr som här, och aldrig heller så hjärtskärande.

Boken är en antologi med vittnesmål om livet i Irans fängelser. Den har vuxit fram i en studiegrupp på Kris- och traumacenter på Danderyds sjukhus där tortyroffer får behandling. Tiden som boken skildrar är 1980-talet, den period efter revolutionen då landet hamnade i krig med Irak, och då tusentals människor fängslades och avrättades.

Slakten på blommorna är ofta djupt obehaglig läsning, för liksom Brita Hännerstrand säger i bokens förord möter man 'en bild av ondskan som hotar att lamslå oss.' Samtidigt är det av den anledningen vi måste försöka läsa detta och dra lärdom av det; som hon också säger: 'hågkomsten av Förintelsen är meningslös om den inte förenas med ständig vaksamhet för vad som hela tiden sker i världen.'

Så trots vårt naturliga motstånd bör så många som möjligt ta del av den här boken, och försöka ta fasta på de djupt rörande och hoppingivande partier som finns här - redogörelser för den medmänsklighet, den omtanke och det motstånd som fanns även inne i dessa helveteshål till fängelser.

Vill man ha avlastning genom att läsa något annat bredvid kan man passa på att läsa de utmärkta seriealbumen Persepolis, som också skildrar Iran i början av 80-talet, av den i Frankrike boende flyktingen Marjane Satrapi. Av den kombinationen kan jag garantera god behållning.

Fakta: 

LITTERATUR: Slakten på blommorna
Författare: Soudabeh Ardavan, Brita Hänner

strand, Mahmoud Naiemi, Soraya Zangbari.

Cajsa Malmström (red)

Bokförlag: Lindelöws bokförlag

Annons

Rekommenderade artiklar

En makalös debut

Sörjer du liksom jag fortfarande Becks snedsteg ner i överproduktion och glam? Hoppades du också att Mutations skulle följas upp av en Midnite vultures inspelad på rullbandare i garderoben? Eller att det skulle komma någon och göra jobbet åt honom? Då kan du sluta leta nu - Ariel Pink från Los Angeles är vad du behöver. Vad detta enmansband gör låter precis så makalöst hisnande som någonsin Becks vardagsrumsinspelningar med beatbox och leksaksbandspelare.

Stockholms Fria

Gustav skriver gladare musik

Säkraste vägen till publikens hjärta är att överraska när garden är nere. Den som sett Gustaf Kjellvanders nya soloprojekt The Fine Arts Showcase, med förväntan att det ska låta som när han spelade med brodern Christian i Songs of soil, förstår vad jag menar.

Stockholms Fria

Mästerlig melankolisk indiepop från The new year

När Texas-kvintetten Bedhead kastade in handduken för sex år sedan försvann ett av nittiotalets riktigt betydande indieband. Med sin emotionellt laddade men återhållsamt tillbakalutade och melankoliska rock var de, tillsammans med band som Low och Codeine, i hög grad pionjärer för de framväxande genrerna slowcore och sadcore. De sålde inga stora mängder och slog inte hos någon större publikskara. Men de blev kritikerfavoriter och har utövat långtgående påverkan på senare band.

Stockholms Fria

Lugn Hultsfredsfestival med starkare program än någonsin

Efter fyra nätter på en leråker kan det konstateras att årets Hultsfredsfestival var en tämligen lugn tillställning, med lite högre medelålder, få våldsamheter och endast en dags ihållande regn.

Redan när man tittade på affischen kunde man se att något hade hänt. Från att tidigare alltid ha stått i skuggan av Roskildefestivalen, med svagare program och rykte om sig att locka mest gymnasiekids, klarade Hultsfredsfestivalen i år att rycka upp sig avsevärt.

Stockholms Fria

© 2019 Fria.Nu