Ett annat slags närvaro
Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.
Den handlar om tre kvinnor, spelade av Elmira Arikan, Viktoria Folkesson och Annika Nordin, Zura, Tamara och Olga. De representerar lika många olika grupper som av skilda anledningar befunnit sig på teatern i Moskva under det gisslandrama, som avbröt föreställningen Nordost. Flera hundra människor avled av den gas som ryska säkerhetstjänsten lät släppa in för att oskadliggöra tjetjenska rebeller.
Det verkligt betydelsefulla i denna föreställning är inte bara skådespelarnas förmåga att konstlöst gestalta dessa kvinnors vardag. Dessutom tror jag att det beror på en ovanligt samfälld spelrytm att föreställningen så till den grad lyckas genomsyra sin publik med närhet. Utan vidare kan jag identifiera mig med var och en av dem. Deras förväntan, livfulla vardagsberättelser, förluster och deras rädsla, sorg och förtvivlan, blir lika mycket min.
Birte Niederhaus regi fokuserar på rytm i både repliker och i skådespelarnas fysiskt uttrycksfulla rörelser över scenen. Under ett par ytterligt långa pauser avbryts spelet. Vi ser de tre i olika vilopositioner sittande i publikgradängen belysta av varsin spot. Mina inre bilder av situationen på teatern väller fram och uppfyller salongens totala tystnad med vapenhot och oväsen. Niklas Erikssons musik verkar i samma riktning; klanger och basgångar förstärker dramats allt starkare anspänning.
Jämfört med alla overkliga nyhetsflashar i teverutan, vars traumatiska händelser jag sällan ges en chans att identifiera mig, med framstår detta, blott drygt timslånga dramatiska skeende som en vidöppen port till ett annat slags närvaro. Dramat är på det viset, men ytterst vagt, besläktat med Niklas Rådströms De Onda, som just nu spelas på Stadsteaterns Nya Studion. Styckena har det gemensamt, att de önskar förmå oss att betrakta vår omgivning med klarare blick.
Det stora är, att båda lyckats genomföra vad de föresatt sig.
Nordost
Scen: Folkteatern, Lilla scenen
Av: Torsten Buchsteiner
Översättning: Marc C Mathiesen
Regi: Birte Niederhaus
Scenografi, kostym: Karin Dahlström
Musik: Niklas Eriksson
Ljus: Anna Wemmert Clausen
Mask: Lars Carlsson, Linda Bill
I rollerna: Elmira Arikan, Viktoria Folkesson, Annika Nordin
Nordost
Scen: Folkteatern, Lilla scenen
Av: Torsten Buchsteiner
Översättning: Marc C Mathiesen
Regi: Birte Niederhaus
Scenografi, kostym: Karin Dahlström
Musik: Niklas Eriksson
Ljus: Anna Wemmert Clausen
Mask: Lars Carlsson, Linda Bill
I rollerna: Elmira Arikan, Viktoria Folkesson, Annika Nordin