Kan uppfinnarna stoppa övergreppen? | Fria.Nu

Inledare


Jessica Mann
Fria.Nu

Kan uppfinnarna stoppa övergreppen?

Några månader in i 2008 och helt nya ord tar sig in i språket. Förra året låg klimatångest på var och varannans tunga, klimatras kanske är nästa stora ord i samma genre. Inte bara orden förändras. Snart kommer varenda vegan käka kött och resa kan du göra utan att lämna soffan.

Det artificiella köttet odlas fram i laboratorier. Jag är, som jag tidigare skrivit, försiktigt positiv med en lätt äckelkänsla. Positiv till fenomenet: äta kött utan att skada vare sig djur eller klimatet, försiktig för att det verkar så... konstigt. Äcklad därför att jag inte ätit kött på femton år och inte hade planer på att göra det igen. Och resa i soffan - det har vi naturligtvis kunnat göra sedan Gutenberg. Ja, ännu tidigare; så länge det funnits språk. Men nu kan man resa hemma så mycket trovärdigare för en själv, med datorers hjälp. Jag ser fram emot den dagen det känns som på riktigt, på riktigt.

Härom veckan hittade jag på ett alldeles eget ord: upplevelseångest. Jag fick höra att jag hade prestationsångest när jag klagade över allt jag inte hinner göra. Som att rädda världen och läsa alla fantastiska romaner och träffa alla människor och utvecklas på alla sätt jag ens inte planerar in, och knappt fantiserar om...

Men det är ju inte prestationen i sig att ha hunnit läsa etthundra romaner på ett år - det är upplevelsen av att ha gjort det jag vill åt. Vissa saker skulle jag, på artificiell väg, vilja kunna säga till hjärnan att jag har gjort. Till exempel läst alla romaner: jag vill ha minnet av själva läsandet jämte minnet av bokens språk och innehåll. Inte bara det där att jag ska veta vad den handlar om alltså. Och på samma sätt skulle jag vilja minnas min resa till Marrakesh eller Goa, utan att behöva åka dit. Sparar tid, sparar pengar och sparar klimatet. Tänk så praktiskt - och lämnar plats för sådant som jag vill göra på riktigt, som att rädda världen, lite grann.

Jo, världen går... kanske inte framåt, så långt vill jag inte sträcka mig, men den går i alla fall i en tydlig rörelse åt något håll. Och grejer händer. Jag hoppas att det mesta är bra; jag hoppas att jag ska kunna flyga - jo, ändå på riktigt - med gott samvete i framtiden, eller ha det så varmt och ljust som jag vill hemma. Jag hoppas att människors hjärtan förändras, lite grann.

Och then again: vissa saker verkar aldrig ändra sig. Varje år runt påsk tänker jag att nu har de väl ändå tröttnat på att plåga hönsen, i år kommer väl ändå alla välja bort äggen? Och varje år spår branschen att det kommer ätas ännu fler ägg än förra året. På påskafton kommer vi äta 6 miljoner ägg. I timmen.

På Svenska ägg hyllar de ägget som ett mångkulturellt kitt om påsken. Jag önskar att både högtiden och alla produkter ägget används i hittade ett nytt, bättre, bindemedel.

För trots att det varje år kommer rapporter om hur djur har det verkar vissa saker stå pall för tidens tand, men jag hoppas att de där i laboratorierna inte bara odlar fram salami och skinka utan också ägg. Livet skulle bli enklare då. Speciellt för hönsen.

ANNONS

© 2021 Fria.Nu