Fördjupning


Thomas Gustafsson
Fria.Nu

SKB:s metod för slutförvar omstridd bland forskare

Ny forskning har visat att det finns en rad frågetecken kring KBS-3, som är den metod som Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, har som huvudspår för slutförvar av använt kärnbränsle. Karl-Inge Åhäll, professor i berggrundsgeologi, anser att SKB bör undersöka förutsättningarna för ett slutförvar på större djup än 500 meter innan beslut tas om metod och plats. SKB lovar dock att utreda såväl nya forskningsuppgifter rörande KBS-3 som den alternativa metoden djupa borrhål inför den kommande tillståndsansökan.

Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, har sedan länge ett uppdrag från kärnkraftsindustrin att ta fram lämplig metod och plats för slutförvar av Sveriges använda kärnbränsle. I slutet av nästa år kommer SKB att lämna in en ansökan till miljödomstolen om att få bygga ett slutförvar i någon av kommunerna Östhammar eller Oskarshamn.
Ansvariga myndigheter ställer krav på att avfallet ska kunna lagras i minst 100 000 år, vilket innebär att valet kommer att påverka åtskilliga generationer framåt. Men många experter är skeptiska till den metod som SKB valt, som även kallas för KBS-3.
- Om det uppstår ett läckage från ett KBS-förvar på 500 meters djup kan radioaktiva ämnen relativt snabbt nå marknära nivåer via det rörliga grundvattnet som finns på dessa nivåer i berggrunden. Ett KBS-förvar blir därför beroende av konstgjorda barriärer som inte får fallera. Ingenting får bli fel. Alla säkerhetskalkyler måste hålla vad de lovar, vilket innebär oerhörda krav då allt måste bli som förutsett i tusentals år. Vi människor kan inte garantera att det aldrig går fel, säger Karl-Inge Åhäll, professor i berggrundsgeologi vid Karlstads universitet.
Att istället slutförvara kärnavfallet i djupa borrhål på omkring tre till fem kilometers djup i berggrunden är en alternativ metod som borde utredas mer innan Sverige bestämmer sig för metod, anser Karl-Inge Åhäll. Och han är inte ensam forskare om att rikta kritik mot SKB:s valda metod KBS-3.

Leif Bjelm, professor i teknisk geologi vid Lunds universitet, anser att SKB inte beaktat de senaste årens framsteg som gjorts inom borrteknik. Även om ingen ännu har undersökt förutsättningarna för att förvara kärnavfall på sådana djup så finns det ingenting som pekar på att det skulle vara omöjligt i framtiden, menar han.
- Det är inte så svårt att borra till de djup som skulle bli aktuella vid ett slutförvar. Men så länge det inte finns någon beställare kommer industrin inte att utveckla de kapslar som skulle behövas för att lagra kärnbränslet i, säger Leif Bjelm.
SKB har under processens gång avfärdat djupa borrhål som ett huvudspår. Den främsta anledningen är att det råder för stora osäkerheter kring metoden, menar Olle Olsson, chef för kärnbränsleprojektet vid SKB.
- Hantering i djupa borrhål är en riskabel och komplicerad verksamhet och ännu har ingen sänkt ner några kapslar i djupa borrhål, säger han.

Djupförvarsmetoden KBS-3, som bygger på att kärnavfallet kapslas in i olika barriärer och förläggs på omkring 500 meters djup i berggrunden, är en teknik som SKB utrett förutsättningar för i drygt 30 år. SKB:s syn är att det skulle ta minst 30 år att föra upp metoden djupa borrhål på samma kunskapsnivå som KBS-3.
- Och så vitt jag vet finns det bara designförslag på kapslar avsedda för djupa borrhål och som skulle kunna användas för att lägga kärnavfallet i, säger Olle Olsson och framhäver istället säkerhetssystemet i KBS-3 som bygger på att det inkapslade kärnavfallet skyddas av flera barriärer som ska kunna stå emot naturens krafter i över 100 000 år oavsett om berggrunden utsätts för vattenströmningar, landhöjningar, istider eller till och med jordskalv.
- Om det blir fel på en barriär så stöttar deandra varandra. Vi har hela tiden haft som målsättning att ta in den bästa expertisen på varje område när man undersöker hur man ska gå till väga, säger Olle Olsson.
Kopparkapslarna ska även stå emot rostangrepp, men de nya uppgifter om risker för korrosion även i syrefria förhållanden, som bland andra forskarna Peter Szakálos, Gunnar Hultquist och Gunnar Wikmark presenterade i höstas, ska noga utvärderas, lovar Olle Olsson.

SKB har även kritiserats av bland andra tillsynsmyndigheten Statens strålskyddsinstitut, SSI, för att ingen alternativ metod har jämförts med SKB:s huvudspår. Men enligt Olle Olsson kommer SKB att göra en bättre analys av metoden djupa borrhål i den utredningen som ska vara klar till dess att SKB lämnar in en ansökan om att få bygga ett slutförvar. Men Olle Olsson betonar att mycket talar för att KBS-3 uppfyller alla krav som kan ställas på ett framtida slutförvar av Sveriges använda kärnbränsle. Enligt SKB är metoden till och med så framgångsrik att den kan gå på export, senast har Storbritannien visat intresse för metoden.
- En fördel med KBS-3 jämfört med djupa borrhål är att den gör det möjligt att ta upp kapslarna om man skulle upptäcka något fel, säger Olle Olsson.

Framtida generationer har även en möjlighet att utveckla teknik för att ta upp och återanvända det använda kärnbränslet om de så skulle önska, även om detta enligt Olle Olsson inte är en huvudprincip för SKB:s val av metod för slutförvar. Enligt honom finns det heller ingenting som tyder på att en kustnära placering av ett slutförvar skulle ha några nackdelar framför inlandet, trots att många experter inom hydrologi och geologi har pekat på riskerna med större vattenströmningar närmare kusten. Enligt Olle Olsson är bergets egenskaper avgörande för hur starka barriärerna blir och såväl Östhammar som Oskarshamn där platsundersökningar gjorts uppfyller kraven, trots att bägge platserna är kustnära.
- Många tycker nog att vi har gjort några av de mest avancerade modelleringarna för grundvattenströmningar som genomförts, säger Olle Olsson.
Han betonar också att när man jämför KBS-3 med andra metoder så måste man även se på helheten. Systemet måste gå att tillverka och ha en produktion och ett transportsystem som fungerar och är säkert, menar han.

Karl-Inge Åhäll betonar att det finns för- och nackdelar med både KBS-3 och djupa borrhål. Som han ser det innebär djupa borrhål att man kommer ifrån problematiken med vattenströmningar som ställer krav på starka barriärer. När kapslarna kommer ned på mer än två kilometers djup är grundvattnet närmast stillastående, utan kontakt med biosfären, vilket enligt Åhäll väsentligt minskar riskerna för läckage av radioaktiv strålning via grundvattnet. Med slutförvarsmetoden KBS-3 utsätts kapslarna för naturens krafter i betydligt större utsträckning varför man måste bygga oerhört kraftiga barriärer i stabila berg.
- Men i dag har vi ingen existerande teknik för att på ett säkert sätt föra ned kapslarna med radioaktivt avfall i djupa borrhål. Vi måste också kunna försluta hålen utan att rubba den stabila densitetsskiktningen som finns i berggrunden, vilket skulle kunna ske om kapslarna är för varma till exempel. Det behövs mer forskning och teknikutveckling innan man kan säga om djupa borrhål är ett realistiskt alternativ, säger Karl-Inge Åhäll, som själv suttit med i flera större miljöprövningar i Sverige.
Han tror därmed att SKB kommer att få problem i den kommande miljöprövningen som förväntas inledas nästa år, då en av huvudprinciperna i miljölagstiftningen är att den som ansöker om en verksamhet ska lägga fram ett huvudspår och även ett utrett alternativ.
- Om inte kärnkraftbolagen ändrar sig och ser till att ta fram tillräckligt bra basdata även om andra metoder än KBS-metoden, kommer samhällets beslutsfattare inte att kunna göra relevanta jämförelser mellan olika slutförvaringsmetoder, säger Karl-Inge Åhäll.

Problematiken kring val av metod för slutförvar har i åratal diskuterats bland forskare och experter men bland allmänheten är debatten inte lika livlig. I både Östhammars och Oskarshamns kommuner är det SKB som hittills stått för merparten av den riktade informationen till kommuninvånarna genom bland annat tidskriften Lagerbladet som delas ut till varje hushåll. Östhammars kommun har bland annat haft flera seminarier och träffar som syftar till att öka allmänhetens kunskaper i frågan, men intresset har varit högst varierande.
- Ibland kommer det 15 personer till ett möte och ibland ingen, säger Virpi Lindfors, projektchef för slutförvarsprojektet i Östhammars kommun.
Hon menar däremot att bland politiker i kommunen, och i synnerhet hos dem som sitter i beredningsgruppen, är kunskaperna om slutförvarsprocessen goda. Kommunen har dessutom alltid minst en representant på de samråd som pågår mellan SKB och tillsynsmyndigheterna SSI och Statens Kärnkraftinspektion, SKI.
- Vi funderar också på hur vi ska bli bättre på kommunikation, säger Virpi Lindfors som tror att intresset bland allmänheten för frågan väcks på allvar när SKB har pekat ut på vilken plats de vill bygga slutförvaret.
2005 gav kommunen ut en sammanfattande informationsfolder och de följande åren två tidningar på temat slutförvar och kommunal utveckling, som samtliga har delats ut till hushållen. I åtminstone en av tidningarna togs frågan om djupa borrhål upp i en artikel.
- Men visst är SKB tongivande när det gäller information till allmänheten, säger Hans Jivander, sekreterare för slutförvarsprojektet i Östhammars kommun.

Kenneth Gunnarsson i Opinionsgruppen för säker slutförvaring, OSS, tror också att debatten tar fart efter att SKB valt plats. Han anser att upplägget på processen för slutförvaret påminner om det som gäller vid projektering för gruvdrift, där producenten tar allt ansvar för processen utan inblandning från statsmakterna.
- SKB har fått hålla på i nästan 30 år och lagt ned 15 miljarder i projektet utan att politikerna har blandat sig i. Först i slutfasen när SKB har presenterat sitt förslag kommer regeringen att ta ställning, säger Kenneth Gunnarsson.
Han anser att det är uppenbart att regeringen inte kommer att avblåsa projektet. Inte ens om miljödomstolen skulle rikta kritik mot SKB.
- Då görs nog några modifieringar av miljökonsekvensbeskrivningen för att SKB ska få klartecken. Det kommer knappast att spela någon roll att det finns andra metoder som kan vara minst lika intressanta att undersöka, tillägger han.

Fakta: 

För fakta och grafik, se veckans papperstidning.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Östersjötorsken utsatt för flera hot

Fiskeriverket ska undersöka om avfiskning av skarpsill kan underlätta för den närmast utrotningshotade torsken i Östersjön att återhämta sig. Forskarna misstänker nämligen att skarpsillen konkurrerar ut torskens yngel då de lever av samma föda.
Conny Janson, yrkesfiskare från Stora Risten utanför Öregrund, tror däremot att torskens tillbakagång i Östersjön beror på att det fiskas för hårt efter strömming.
- Bort med alla båtar över 20 meter och 500 hästkrafter. De är alldeles för stora för vår lilla pöl, säger han.

© 2024 Fria.Nu