Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Bushs 'fredsmöte' långt från Palestina

Annapolismötet om Mellanöstern var som mina palestinska vänner beskrivit det innan det ens ägt rum: förutsägbart och meningslöst, skriver Anna Wester.

Samtidigt som det så kallade fredsmötet om Mellanöstern hölls i Annapolis i USA, befann jag mig tillsammans med palestinska vänner på Västbanken. Och det var märkligt hur långt borta detta möte kändes. Till skillnad från när jag besökt Palestina tidigare stod inga tv-apparater med nyheter på och inte ens de mest politiskt intresserade tycktes orka analysera mötets betydelse.
I några städer förekom dock demonstrationer mot att mötet inte ämnade behandla de viktigaste frågorna och mot att inga representanter från Hamas eller det civila samhället var inbjudna att delta, utan endast företrädare för Fatah. Protesterna slogs ner av palestinsk polis efter att president Abbas förbjudit alla demonstrationer mot mötet. Jag frågade några gånger om folk hade sett något från konferensen och vad de hade för förväntningar på den och alla jag frågade svarade samma sak: 'but I can tell you what is coming out of this meeting, nothing!' Och så blev det.

Jag funderade på hur det hade varit om mötet hållits där i Palestina, om delegaterna fått passera vägspärrarna, köra omvägar på flera kilometer för att ta sig runt murar, bosättningar och vägar - om människorna det handlade om hade fått komma till tals. Kanske hade omvärlden då förstått att det inte är två parter som behöver sätta sig ner och förhandla, utan att Israel behöver pressas så att ockupationen hävs och landet implementerar de många FN-resolutioner som antagits rörande konflikten.
På kvällen när mötet var över surfade jag in på Aftonbladets hemsida och såg en stor bild av de tre männen det handlade om, Abbas, Olmert och Bush och utan att öppna artikeln stängde jag av datorn. Jag visste redan vad som skulle komma att stå och jag kände att det inte betydde någonting. Det var också så mina palestinska vänner beskrev mötet innan det ens ägt rum, förutsägbart och meningslöst.

Ammar Makboul från Palestinska föreningen i Stockholm sammanfattade syftet med Annapolismötet på ett bra sätt: 'Man skulle kunna säga att "fredskonferensen" har kommit till för att kompensera för makthavarnas legitimitetskris. Abbas behöver visa upp något för hemmaopinionen och få loss biståndspengar efter det palestinska ledarskapets största kris någonsin - det har aldrig varit så försvagat som i dag, därav Abbas ryggradslöshet. Israel är visserligen starkt, men Ehud Olmerts position har försvagats efter det förödmjukande nederlaget i Libanon. Och USA har tappat kontrollen över situationen i Irak och tappar samtidigt opinionsstöd inför stundande val.' (Flamman 6/12.)
I skuggan av de stora rubrikerna kring Annapolismötet kunde vi läsa att Israel samtidigt dödat nio personer under flygräder i det nu totalisolerade Gaza, arresterat palestinier på Västbanken och bara några dagar senare proklamerade Israel att man ska bygga 300 nya lägenheter i den stora olagliga bosättningen Har Hooma, tidigare känd som den palestinska nationalparken Abu Ghunaim. Detta trots att ett stopp på utbyggnaden av bosättningar nästan är det enda kravet på Israel i Färdplanen för fred.
Det behövs inga fler medieshower och utspel, inga förhandlingar eller kompromisser, bara att omvärlden respekterar internationella lagar, FN-konventioner och resolutioner och ger palestinierna möjlighet att etablera en självständig stat på 22 procent av det historiska Palestina. Den rätten går inte att förhandla om.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu