Elin Schwartz

Fördjupning


Elin Schwartz
Göteborgs Fria

”Vi gör en annan bibeltolkning – vi tycker att kärlek är viktigast”

Om hbt-personer ska få ingå äktenskap har debatterats i samband med en statliga utredning, moderaternas framröstade ja och ”Bevara äktenskapets” motkampanjer. Desirée Sandström är vice ordförande i EKHO Göteborg, ekumeniska grupperna för kristna hbt-personer. Hon menar att sexualiteten är en gåva från Gud och att kärleken är det viktigaste i alla relationer.

Utanför kaféfönstret tornar Oskar Fredriks kyrkas höga snirkliga byggnad upp sig. Inne på kaféet sitter Desirée Sandström, vice ordförande i EKHO Göteborg, och dricker en kopp mjölkchoklad. Det är i Oskar Fredriks kyrka som EKHO brukar ha sina mässor på fredagar. Mässorna är i stort som vanliga söndagsmässor med predikan, psalmer och nattvard, förutom på en punkt: alla är välkomna oavsett sexuell läggning och sexuell identitet.

– På EKHO:s mässor behöver man inte tvivla på att man får vara som man är. Alla känner sig inte hemma i kyrkan i övrigt eftersom vissa tolkar ställen i Bibeln som att det är fel med homosexuella relationer. Vi gör en annan bibeltolkning, då vi tycker att kärlek är viktigast. Vi tror att Gud skapade oss som homo-, bi och transsexuella för att det är hans mening. Vår kärlek ska tas till vara.

EKHO startade i Stockholm 1976, och kom till Göteborg 1981. Föreningen har medlemmar från flera olika samfund som Svenska kyrkan, Missionskyrkan, Pingstkyrkan, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Frälsningsarmén. Målet är bland annat att hejda förtryck av hbt-personer och att alla ska ”acceptera, respektera och glädja sig åt sin sexualitet och uppleva att den är en gåva från Gud”.

Enligt Desirée består EKHO:s verksamhet av flera olika delar.

– Dels stöttar vi kristna som vill komma ut genom en jourtelefon, programträffar och genom att visa att det finns alternativa bibeltolkningar, dels för vi samtal med kyrkor och dels har vi utåtriktad verksamhet och syns i debatter.

Och det har varit en hel del debatt om hbt-personer och kristendom det senaste, speciellt i samband med den statliga utredningen om ”äktenskap för par med samma kön”. Samtidigt som moderaterna röstade ja i frågan gjorde kampanjen ”Bevara äktenskapet”; reklam för kärnfamiljen i Stockholms tunnelbana. Bakom kampanjen står bland annat personer från Svenska Evangeliska Alliansen, Katolska kyrkan och Pingströrelsen, samfund som även har medlemmar i EKHO.

Hur ser EKHO på den här reklamen?

– Jag tycker inte om den, jag menar vad är en kärnfamilj? Vi har haft en babyboom inom EKHO och det är olika hur familjerna har sett ut. En del familjer består av två mammor och en del av två pappor. En sådan familj är för oss lika mycket värd som en så kallad kärnfamilj. Om man tittar på hur samhället ser ut så kan ju en familj se ut på så många olika sätt. Många är ensamstående och den här reklamen slår ju mot dem också. Hur familjer ser ut är inte viktigast utan att relationerna är kärleksfulla och att barnen är älskade.

Det har även diskuterats om präster ska tvingas viga samkönade par eller om kyrkan ska avsäga sig vigselrätten helt och hållet. Desirée håller inte med om någotdera.

– Kyrkan ska behålla vigselrätten, vi vill ju gifta oss i kyrkan. Men vi vill inte att prästerna ska tvingas viga någon mot sin vilja, jag vill ju inte bli vigd av någon som inte accepterar mig för den jag är.

Hur kommer det sig att det är först nu som frågan om könsneutrala äktenskap blivit aktuell, trots att EKHO har funnits i 31 år?

– Det går inte snabbt inom kyrkan. Det finns många olika viljor och det ska tas beslut hit och dit. Men det har hänt mycket sedan lagen om partnerskap kom 1995. Samhället har blivit mer öppet och väldigt många kända personer kommer ut. Ju fler som syns desto fler vågar komma ut. Det blir en snöbollseffekt.

För Desirées del började engagemanget i EKHO år 2000.

– Jag hade sett en annons i QX om ett ungdomsläger för kristna hbt-personer som EKHO anordnade, och tänkte wow, jag är ju kristen och bisexuell så det här måste jag åka på.

Desirée växte upp inom Svenska kyrkan med, som hon beskriver det, ”barntimmar, barnkör och konfirmation”.

– För mig har det aldrig funnits någon motsats mellan kristendom och homosexualitet, men jag hade heller inte träffat många likasinnade. Bussresan från hemmet i Skara och lägret i Lilla Edet blev väldigt nervös, minns hon.

– Jag hade ju nästan inte haft någon kontakt med gayvärlden, förutom att jag gått till RFSL några gånger, så det här var början av min komma ut-process. Det var så häftigt att inse att det fanns fler som mig, att det funkar att vara kristen och homo-, bi eller transsexuell, att det handlar om hur man tolkar Bibeln. Jag hade känt mig så ensam innan.

Att det skulle finnas en motsättning mellan kristendom och homo-, bi-, och transexualitet är dock inte bara något som hörts från kristna samfund, utan även från icke-kristna hbt-personer.

– Det kan vara svårt att vara kristen i gayvärlden. Folk menar att ”du kan ju inte vara kristen, vet du vad de säger om oss?” – då gäller det att berätta hur man kan tolka Bibeln, att det är viktigt att inte ta lösryckta citat utan att se texterna i sina sammanhang. Man måste fråga sig: handlar det här verkligen om homosexualitet? Och så måste man tänka på när texterna skrevs, varför och vilka de riktar sig till.

För att sprida detta till andra har EKHO deltagit på Stockholm Pride under flera år. I somras deltog även Svenska kyrkan i Pride-paraden för första gången.

– Det var häftigt! Jag blev väldigt glad! Det är härligt att kyrkan tar tydlig ställning.

Det är viktigt, enligt Desirée, eftersom EKHO:s mål inte är att skapa någon ”gaykyrka” för hbt-personer utan att alla ska vara välkomna i alla kyrkor.

– En gaykyrka är ett eget fristående samfund, sådana finns i USA, men det är inte det vi strävar efter. Vi vill att alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet ska vara välkomna i sin egen kyrka, att man ska kunna gå dit med sin partner. Vi vill att kyrkorna ska sluta fördöma oss och att de vågar ta upp homo-, bi- och transexualism i positiva ord. Målet är att vi ska kunna lägga ner vår förening.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Jag vill bara ha ett normalt liv”

Livet som EU-migrant i Sverige var tuffare än Elena Taché anat. Hon berättar om sin resa från Rumänien, via jobbet som kock i Spanien till att plocka burkar i Sverige. Och hur hon nu fått jobb hos Frälsningsarmén.

Göteborgs Fria

Hon önskar ett gemensamt språk

Hon samlar burkar och ber om pengar vid en affär. Men Violetas förhoppning är att snart få ett jobb via Arbetsförmedlingen.

Göteborgs Fria

”Släpp macho-attityderna”

Hållbar aktivism

Långa perioder av stress som resulterar i utbrändhet. Det är det vanligaste problemet som Fara aktivist support mött i sina workshops för aktivister.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu