Mikael Mildén

Fördjupning


Mikael Mildén
Stockholms Fria

Varje ny vegetarian är en vinst

När medvetehenten om animalieindustrins miljöeffekter växer öppnas nya möjligheter för att få människor att gå över till vegetarisk kost. Men är det något som djurrättsrörelsen bör utnyttja? Mikael Mildén diskuterade strategier med Caroline Berggren, som skapat klimathotet.net och Alexandra Leijonhufvud, som är nybliven ordförande för Djurens rätt.

Argument | Djurrätt och miljö

På klimathotet.net hittar man alla upptänkliga perspektiv på köttindustrins miljöfarlighet. Det är effekterna på regnskogen, vattenförsörjningen, klimatet och den biologiska mångfalden. Sidan är en självklar referenspunkt för den som vill samla argument och lära sig mera, speciellt genom sina länkar och referenser som gör att det är lätt att hitta vidare.
Caroline Berggren, som skapat klimathotet.net, har varit djurrättsaktivist i många år och för henne är det helt okontroversiellt att använda klimathotet för att få människor att ifrågasätta sitt köttätande. Hon menar tvärtom att miljöfrågorna inte bara är bra ur taktisk synvinkel, utan att de också kan leda djurrättsrörelsen till en större del- aktighet med andra solidaritetsrörelser.

Hur har reaktionerna på klimathotet.net sett ut?
- Jag har fått jättefin respons. På vegomässan kom folk som läst på hemsidan fram och peppade mig. Jag har skrivit kortfattat och det måste man göra för människors tid är dyrbar i dag. Ofta ger man sig själv bara några sekunder till att söka information.

Varför skapade du den här sidan?
- För att vi inom djurrättsrörelsen har känt till köttindustrins miljöproblem i många år men inte fört fram det så stort. Tvärtom har vi mestadels framhållit djurens lidande och enbart vänt oss till människors medkänsla. Det räcker inte, köttkonsumtionen ökar trots våra ansträngningar. Vi måste föra fram vårt budskap på flera plan.

Ger miljöfrågan alltså en möjlighet att föra en bredare kamp?
- Jag vill gärna se att djurrättsrörelsen står för andra värderingar än bara de som nu råder i samhället. Jag kan inte se mig själv i en djurrättsrörelse som inte ser till människorna också. En bättre värld är till för oss alla - om vi vill kämpa för respekt och liv och mot förtryck så måste det gälla alla.

Tror du att djurrättsrörelsen är rädd att bli en del av något större?
- Både ja och nej. Kanske håller vi oss för oss själva för att vi inte ser våra frågor tas upp och då går vi inte in i andra sammanhang. Det kan bero på att vi inte är så många och vi har fullt sjå med att driva våra egna frågor.
- Stundtals har rörelsen velat tycka och tänka på ett visst sätt i alla frågor. Vi bör öppna upp för att människor är engagerade i olika frågor och kan göra stor nytta för djuren trots att de inte har köpt hela konceptet. Vi ska inte stänga dessa människor ute.

Finns det några faror i att använda miljöargumentation?
- Nej, absolut inte! Det är bra med mångfald. Jag tror på idén att också kunna vända mig till människors självbevarelsedrift. Jag tror dessutom att många därute är intresserade av vegokost. Vi måste nå dem. Här är det viktigt att inte vända sig till deras dåliga samvete och sådant som kan väcka deras försvar, utan att istället väcka deras nyfikenhet.

Varför tror du att miljörörelsen inte tar upp köttfrågan mer?
- I miljörörelsen äter också många kött och de kan inte riktigt ta till sig de fakta som finns. Det blir ett angrepp på mäniskans privata sfär. När det gäller glödlampor eller villavärme går det lätt att byta, men att byta ut det vi äter är heligt på något sätt.

Med sina 35 000 medlemmar och stora resurser kommer Djurens rätt att spela en huvudroll i djurrättsrörelsens strategival för framtiden. Alexandra Leijonhufvud är sedan ett par månader ordförande i förbundet - hon har med andra ord inte själv hunnit sätta så stora avtryck i strategiarbetet än. Såvitt hon vet har man inte heller tidigare tagit några beslut om hur miljöargumenten ska användas. Däremot planerar hon nu att starta diskussioner om ideologi och strategi med den nya förbundsstyrelsen. Här berättar hon hur hon själv ser på saken.

Vad tycker du om att använda miljöfrågor i djurrättsarbetet?
- Det måste bli en avvägning, men jag tycker att det är synd att lämna miljöfrågan bara för att vi skulle vara tvungna att helt fokusera på djurrätten. Vi får ju en gratischans här.
- I slutändan handlar det om att kunna nå fler människor med vårt budskap. För vissa passar det bättre att ha en miljövinkling, det kanske är lättare för dem att förstå, medan andra är öppna för ett etiskt tänkande direkt.

Ser du några risker med att använda miljöargumenten?
- Problemet är att vi kan få tillbaka detta om miljöfrågan vänder igen. Det vore också olyckligt om industrin till exempel lyckas sälja in idén om att kyckling är ett bra miljöalternativ bara för att det är en resurssnål produktion. Det skulle ju ge ännu mer lidande. Men samtidigt tycker jag att man nog måste våga ta risken och så får man tampas med det problemet om det kommer.

Vilken miljöfråga tycker du är viktigast att lyfta fram?
- Det är nog att köttet är en större klimatbov än transportnäringen. Dessutom tycker jag att vi borde lägga ett konsumentperspektiv på miljöfrågor och kött.

Hur menar du då?
- Det är ju många som gärna skulle vilja vara medvetna konsumenter, men tycker att det är så förbaskat svårt eftersom det kan vara knepigt att få tag på bra alternativ till kött i dag. Ett konsumentperspektiv innebär att man hjälper människor att få tillgång till billiga och bra miljö- och djurvänliga varor.

Betyder det att kampanjer mot EU:s köttsubventioner är en möjlig väg att driva frågor ur både ett djurrätts- och miljöperspektiv?
- Ja, köttsubventionerna sätter ju marknadsekonomin ur spel, vilket blir ett problem för konsumentmakten. I dag är det vi som är tänkande konsumenter som får betala priset för köttätarnas miljöförstöring. Det måste vi ändra på. Varje ny vegetarian ska ju vara en vinst för både miljön och för djuren.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Internet nära oss

Det ter sig svindlande, ändå helt naturligt. Vi kopplar in en sladd i väggen och på några sekunder hämtar vi en hemsida från en serverhall i USA, inleder en chattkonversation med vän i Australien och beställer en t-shirt från en butik i Tokyo. Vi hinner inte dricka första koppen kaffe på morgonen innan datorn har skickat små meddelanden ett par varv runt jordklotet utan att vi har behövt röra oss längre än ett par meter i lägenheten. Men sällan ställer vi oss frågan hur denna blixtsnabba infrastruktur egentligen fungerar, inte heller på vems villkor den tar oss till näts med en svindlande hastighet. Vem är det egentligen som bestämmer över en infrastruktur som utan att blinka hoppar mellan länder; ja till och med mellan kontinenter och ibland upp genom en satellit i rymden och ned igen?

Fria Tidningen

Freedom box

Freedom box-projektets mål är att låta användare återta kontrollen över internet från stater, företag och leverantörer. Genom att samla existerande teknik i ett lättanvänt och billigt format ska detta bli verklighet.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu