Fördjupning


Andreas Karlsson
Fria.Nu

Barn - ett privilegium

De är små och snoriga. De är högljudda, mjuka och charmiga. De är den nya tidens lyx - ett privilegium. Vi kallar dem barn.

Johan är fem år, rågblond och stolt storebror till två systrar. Han har jeansjacka och tycker själv att han är tuffast på dagis. När han blir stor skall han bli polis.

Förra året tjänade Johans mamma drygt 270 000 kronor före skatt. Hon är personalchef på ett företag i läkemedelsbranschen. Johans pappa tjänade drygt 300 000. För två år sedan köpte familjen hus i Kungsbacka. Så Johan är nöjd. Han har fått en stor gräsmatta att spela fotboll på.

- Det är väl helt naturligt att man vill det bästa för sina barn. Att man vill investera i en bra uppväxt för dem, säger hans mamma.

Det är förstås svårt att säga emot.

Samtidigt kan man konstatera att något har hänt. Gå tillbaka ett halvt sekel och de stora barnkullarna fanns inte i välansade villaområden, på lämpligt bilavstånd från stan; Tätast mellan bollsparkande lintottar var det i arbetarklassens kvarter. Tiderna förändras, som det brukar heta.

Eva är undersköterska på ett sjukhus i Göteborg. Där träffade hon för tre år sedan Johnny och i dag är de gifta. De bor i en tvåa i Biskopsgården. Barn? Nej, det är inte aktuellt.

- Det känns tråkigt att behöva tänka så krasst, men vi skulle faktiskt inte ha råd med barn i dag. I alla fall inte om vi skall ge det en sådan uppväxt som vi skulle vilja, säger Eva.

Hon är inte bitter. Säger att det inte ligger för henne. Hon konstaterar bara att om hon skall bli mamma så vill hon kunna ge sitt barn en trygg hemmamiljö, där man inte varje dag måste vända på slantarna för att det skall gå ihop. Hon vill inte bli beroende av bidrag för att ta hand om sitt barn. Det handlar om något slags stolthet, säger hon.

Förra året föddes alldeles för få barn i Sverige. Det fattas i runda slängar 200 000 barn för att vi skall kunna räkna med en konstant befolkningsmängd framöver. I alla fall om vi för enkelhetens skull räknar bort in- och utflyttning i landet. Trenden är densamma i samtliga västländer, med USA som enda undantag.

Politiker och samhällsekonomer har bestämt att en minskad befolkning inte är bra. Därför gäller det att stimulera barnafödandet. Varje kvinna behöver föda minst två barn, för att ersätta sig själv och barnets far. Det gör inte dagens svenska kvinnor.

Statsminister Göran Persson lät sig för ett par år sedan fotograferas med ett nyfött barn på Södersjukhusets förlossningsavdelning. Budskapet: "Barn är viktiga, vi måste skaffa fler". Själv har Göran Persson två barn.

På lokal nivå har kommuner med vikande befolkningstal på olika sätt försökt stimulera barnafödandet. I småländska Emmaboda har man gjort det till en tävlingsgren: Det barn som föds så nära den 14 februari (Alla hjärtans dag) som möjligt får gratis barnomsorg i ett år. Priset är värt ungefär 8 000 kronor. Rapporterna talar om god uppslutning.

Fler barn tryggar alltså framtiden. För få barn skapar problem - det kommer stå klart inom det närmaste decenniet:

Barnen som föddes i efterkrigstidens Sverige, fyrtiotalisterna, är en del av en av de största barnkullarna i modern tid. Senare generationer har levt i deras skugga, haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och har talat om "Jätteproppen Orvar" som korkat igen hela systemet.

Snart går korken i pension och ekonomer och politiker fruktar för välfärden (som dessutom fört det med sig att vi lever allt längre - hemska tanke).

Johans mamma funderar.

- Det är väl ett vansinnigt sätt att resonera egentligen. Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer bli ekonomiskt beroende av mina barn, men man vet ju aldrig.

Förra året tjänade hon alltså 270 000 kronor.

Men om samhället nu längtar så efter nya bollsparkare och på sikt skattebetalare, borde det inte synas i politiken?

En del skulle säga att det gör det och bland annat peka på barnbidragshöjningen för två år sedan. 950 kronor i månaden är det senaste budet.

Eva suckar:

- Det räcker förstås inte på långa vägar. Jag förstår att samhällsekonomin är ansträngd, men vill man att människor skall skaffa barn så måste man ge unga föräldrar den ekonomiska möjligheten. Inte minst måste man satsa mer på kvinnorna än man gör. Man måste faktiskt ha några kronor över efter skatt, mat och hyra om man skall kunna uppfostra ett barn. Det är tråkigt, men sant.

Det finns alltså ett samband mellan ekonomi och barn?

Johans mamma tvekar först.

- Jag vet inte. Det känns ju som om jag skulle ha velat ha mina tre barn även om jag hade mycket mindre pengar. Men det är förstås lätt att säga när jag sitter här och familjen har det bra. Det är en svår fråga.

Onekligen.

Låt oss räkna på saken: 656 000 av knappt nio miljoner svenska invånare är mellan noll och sex år. Vi kallar dessa för barn.

Listar man med den definitionen de barntätaste respektive -fattigaste kommunerna i Sverige framstår det ekonomiska sambandet som ganska tydligt.

Med invånarnas medelinkomst som mått på välstånd, visar det sig att de 25 barntätaste kommunerna har en medelinkomst på 225 337 kronor per person och år. På listan finns Danderyd - den i särklass rikaste kommunen i landet. Här finns bland annat också Västsveriges tre rikaste kommuner: Kungsbacka, Härryda och Lerum.

Medelinkomsten i hela riket är 185 443 kronor. De 25 barnfattigaste kommunerna har en medelinkomst på 162 835 kronor. Här hamnar ett antal norrlandskommuner som också hör till landets fattigaste - fortfarande räknat på invånarnas medelinkomst.

Allra barntätast i landet är Värmdö. Knappt 10,5 procent av invånarna är mellan noll och sex år. I botten hamnar Överkalix med mindre än fem procent barn.

Några siffror till: I en studie vid en abortmottagning i Örebro uppgav 32 procent av kvinnorna dålig ekonomi som det viktigaste skälet till abort. Det kan jämföras med tolv procent tio år tidigare.

Vare sig i hyrestvåan i Biskopsgården eller villan i Kungsbacka höjer man på ögonbrynen åt den siffran. Någonting har hänt, det är de alla överens om.

- Unga människor har väl delvis andra prioriteringar i dag, men de har ju framförallt en mer otrygg tillvaro också. Arbetsmarknaden är ju inte så rolig. Jag inser att jag har mycket att vara lycklig över, säger Johans mamma.

Och framtiden?

Johan börjar skolan om ett år. Han har redan börjat prata om allt nytt han skall lära sig, om den fina väskan han vill ha och om nya kompisar. De flesta av hans blivande klasskompisar är liksom han barn till höginkomsttagare. Det är ett faktum som väcker funderingar om morgondagens skola.

Till hösten börjar Evas Johnny en datakurs och om ett år hoppas han ha ett annat och bättre betalt jobb. De svarar inte på frågan om vad som då står högst på önskelistan. Men det glimmar till i ögonen när de ser på varandra.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Tio år efter kriget försöker Sarajevo glömma

De kallas Sarajevos rosor. Blomformade försänkningar i trottoarer och vägbeläggningar, som har fyllts med rött gummi. De finns överallt i staden, en del har hunnit få en lite rödbrun ton, andra är klarröda - som blod. Och det är på sätt och vis vad det är. 'Rosorna' markerar granatnedslag som dödat Sarajevobor under den nästan fyra år långa belägringen som staden uthärdade mellan 1992 och 1995. Serbisk artillerield vällde in över staden och krypskyttar övade sin träffsäkerhet på de Sarajevobor som vågade sig ut. Stadens enda förbindelse med omvärlden var en kilometerlång tunnel som grävts under flygplatsen.

Möte med Slobodan Milosevics försvarare

Den brittiske toppjuristen Steven Kay är mest känd som Slobodan Milosevics försvarsadvokat. Han är en veteran i rättsprocesser som handlar om krigsbrott, folkmord och brott mot mänskligheten. Vi träffar honom i hans hem utanför London för att prata om vart den internationella rättvisan är på väg.

15 år efter revolutionen i Rumänien

I julhelgen är det 15 år sedan Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu störtades och landets demokratiska historia inleddes. Mycket har hänt, men mycket har också förblivit som tidigare. GFT har under hösten besökt Rumänien och ska i en serie reportage ge en bild av det Rumänien som idag står på tröskeln till ett EU-medlemskap. Del ett är en tillbakablick på diktaturens fall för 15 år sedan. (Del två och tre handlar om romerna respektive barnhemsbarnen).

Tynnered - på jakt efter 'den goda staden'

När naturliga träffpunkter försvinner, hotas gemenskapen i samhället. Då går känslan av trygghet förlorad. Frågan är om fler lampor och färre mörka buskage är receptet?

© 2024 Fria.Nu