Unga studenter mellan ångest och dekadens | Fria.Nu
  • Dokumentären har visat sig vara en av de stora vinnarna i och med den allt billigare film- och videotekniken. Vid sidan av teves ständigt nya genrer o
Stockholms Fria

Unga studenter mellan ångest och dekadens

Dokumentären har visat sig vara en av de stora vinnarna i och med den allt billigare film- och videotekniken. Vid sidan av teves ständigt nya genrer och program inom dokufacket visar också biosalongerna fler och fler filmer gjorda med korta produktionsled och i sammanhanget modesta budgetar.

Alla bara försvinner är en långfilmsdokumentär om vad det innebär att ta studenten. Handhållna kameror följer fem ungdomar i 24 timmar under deras examensdygn.

Castingen, som vanligt nästan en del av regin i sammanhang som detta, har samlat fem ungdomar som tillsammans får representera medelstudenten.

Viss tonvikt läggs på förhållandet till ungdomarnas föräldrar med eventuella krav och förväntningar. Scenerna inom familjen är varma och ofta roliga och det dokumentära draget leder till både igenkänning och eftertanke. Påfallande här är också hur filmen är till bredden fylld av engagerande mödrar, medan fäderna är märkligt (och okommenterat) frånvarande.

I övrigt är de sociala aktiviteterna mest i fokus. De vitklädda huliganerna genomgår programenligt ritualer som champagnefrukost, mösskrivning, betygs- och framtidsångest och nattlig dekadens för att ta steget in i vuxenlivet. Allt skildrat tydligt och klart men samtidigt utan större överraskningar. Mest intryck gör Sofia från Stockholm som delar med sig av de vardagsfilosofiska tankar som kommer till den som sätter perspektiv på situationen. Varför ska man passa tider? Var kommer all glädje ifrån? Dramaturgiskt blir hon en liten men lysande kontrast till det till synes oantastliga lyckoruset, och för filmen innebär det korta spjutspetsar av djup.

Linus Sandgrens foto ger plats för detaljer i allt virrvarr och Kajsa Grandells klippning piskar upp ett furiöst tempo. Sekundlånga associationsbilder tillåts bryta in tvärt över både musik och andra historier. Inledningsvis är det stundtals svårt att skilja filmens fem olika delar från varandra men när presentationerna väl är gjorda passar också rytmen bättre.

Kanske finns här för mycket att berätta och sannolikt har huvudregissören Kicki Kjellin (med teveserien Spung på meritlistan) haft ett digert bildmaterial att välja bland. Trots det förväntade resultatet känns Alla bara försvinner som ett ärligare och mindre konstlat lillasyskon till Fyra nyanser av brunt. Dessutom lyckas den något bättre än sin högbudgeterade föregångare med att sammanställa någon sorts svensk nationssjäl.

Ibland känns det synd att det inte är mer ställningstagande, därmed inte sagt att filmen väjer helt för konflikter. Både klass- och könsfrågor finns med, men utan större markeringar.

Musiken känns genomtänkt och kommer bland annat från Radio Dept, Laakso och Marit Bergmans för ämnet perfekta Tomorrow is today.

Det är föredömligt kort speltid men ändå hinns mycket med och det är underhållande, vare sig du redan tagit studenten eller ej.

Fakta: 

Film: Alla bara försvinner
Huvudregi: Kicki Kjellin

Co-regi: Kajsa Blomgren Eldin, Molly Hartleb, Pil

Maria Gunnarsson, Othman Karim, Ted Kjellson,

John och Kalle Lindgren

Medverkande: Sofia Kuajara, Tobias 'Bissa' Jo

hansson, Samuel Hedlund, Stina Norrman, Robert

Rich

Distributör: SF

Annons

Rekommenderade artiklar

Napp i den elektroniska fiskdammen

"Jag minns Lena Svedberg" ekar Carl Johan De Geers välkända berättarröst ur datorn. Adressen är www.glimz.net och här samlas sedan starten förra året "smalare film till en bredare publik". De flesta filmer är under tio minuter och kostar fem kronor att se, medan somliga är upp till en halvtimme långa och några kronor dyrare. Allt streamas i fullskärmsstorlek via bredband och layouten är pedagogiskt avskalad och enkel att följa.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu