• Filmregissören Johan Lundborg ser film som forskning i livet.
Göteborgs Fria

"Film ska tala till hjärtat - inte hjärnan"

- Konst är forskning i livet, tycker Johan Lundborg.
Han är 26 år och filmregissör. Eller kanske konstnär?
- Film är konst i allra högsta grad, så då är väl jag konstnär.

Han säger det självklart och ser inte ut att tvivla ett dugg.

I hans gröntapetserade enrummare med höga, vita fönster står filmkameran på bordet framför teven. För ett år sedan blev Johan klar med filmregiutbildningen i Göteborg och arbetar just nu hemifrån med manus och klippning. Han har gjort ett antal kortfilmer, bland annat "Sausage eats man". I beskrivningen står "En man ställs inför det faktum att det ligger en korv vid hans högra fot".

- Det låter ju jätteroligt! Har jag skrivit det? utbrister Johan med ett skratt.

Han har också gjort en längre film: "Isolerad" - en psykologisk thriller om en feg mans rädsla. Vad är den gemensamma nämnaren, vad kännetecknar hans filmer? Johan tvekar ett ögonblick och drar i en slinga av det korta, bruna håret.

- Det är rätt tydligt att det ofta är vardagliga situationer som flippar ut på något sätt. Det svåraste är ju att skildra något vanligt. Det är så lätt att gömma sig bakom en fasad av konstnärlighet med en massa svartvitt blurr som ingen egentligen förstår.

Han hoppas att hans filmer väcker känslor.

- Film ska tala till hjärtat och inte till hjärnan. Jag går på känsla när jag gör film. Det finns en fara i att intellektualisera för mycket när man skapar. De med stort analystiskt sinne gör sällan de bästa filmerna.

Han drar upp ena ärmen på den randiga tröjan och tar ett bloss på cigaretten. Själv säger han sig sakna superanalytisk förmåga och kan inte alltid uttrycka i ord det han vill ha fram.

- Jag är filmare, det är där min röst är. Filmerna får uttrycka vad jag vill.

Filmintresset började redan på högstadiet. Klassen gjorde en filmövning i skolan och Johan fick mycket beröm.

- Vad coolt, tänkte jag då. Jag är ju bra på detta. Allt handlar nog egentligen om bekräftelse, att få uppskattning för det man gör.

Så Johan fortsatte med film. Efter gymnasiet i Lund har han bland annat läst ett år på filmskola i Prag. Ett år som är svårslaget, tycker han.

- Där fick jag upp ögonen för film som bildberättande. Det är mycket tystnad i mina filmer, jag förlitar mig på bildens kraft.

Johan kan se ett mönster i filmskapandet i klassen på filmhögskolan. Medelklassbarnen med trygg uppväxt, inklusive honom själv, gjorde fiktiva filmer. Filmer med vanliga människor men i nya världar. Studenter med mer problem i bagaget tenderade att göra realistiska filmer. Skildra den riktiga verkligheten.

- Det är väl mest naturligt att skildra den värld man kan bäst. Vi som inte har upplevt den hårda verkligheten måste hitta på, säger han och ler.

Inspiration kan han hämta i sin erfarenhet från andra länder. När han var tre flyttade familjen till San Diego där de bodde under ett år. Och hans pappa, som är läkare, tog med fru och barn till konferenser runt om i världen under resten av Johans uppväxt. Det har också blivit flera resor på egen hand efter det.

- Resorna har gjort att jag går med rak rygg och hakan högt. Man ser saker från andra perspektiv och tvingas lära sig saker om sig själv. Och resorna har tvingat mig att ta kontakt med massa människor fast jag egentligen är ganska lat. Det är samma grej när man ska ha tag på folk till filmer.

Han pratar och berättar gärna om sina erfarenheter. Dialekten avslöjar inte att han har bott i Skåne en stor del av sitt liv. Vännerna i Göteborg tycker att han är Skånepatriot, och själv säger Johan utan tvekan att Malmö är en miljard gånger trevligare än Göteborg. Han har också en klar inställning till sin roll som filmregissör.

- Som filmregissör har jag en bild av vad jag vill göra, men jag har inte svar på allt från början. Jag tror att man tjänar på att släppa lite på sin prestige och stolthet. Film är som med kärlek, man vet inte att man är kär förrän man är det. Man vet åt vilket håll man ska leta, och sen plötsligt - där är det! säger han och visar med händerna.

Johan har letat sig fram till filmandet som sysselsättning, men det har inte alltid känts som ett självklart val. I en mörk träbokhylla i rummet står skivor på rad. Han har sjungit i kör under hela sin uppväxt, och som vuxen vunnit kör-SM med Svanholm Singers.

Nu hoppas han att det går att försörja sig på film, trots att det är svårt att få stora summor pengar till sina projekt. Det är en fördel att som Johan trivas att jobba i mindre skala, och gärna tajt ihop med de andra i filmteamet.

- Det blir en utmaning att få ihop allt när man inte har pengarna. Arbetet blir kreativt och konkret. Man tvingas hitta lösningar genom att utnyttja tekniken till saker som egentligen inte ska gå att göra.

I framtiden vill han jobba både med dokumentär- och spelfilm. För tillfället håller han på att klippa en dokumentärfilm om sin mormors flytt till ålderdomshemmet. Han visar filmade bilder på en äldre kvinna som demonstrerar danssteg. Hon nynnar för sig själv.

- Här är min mormor i köket.

Utanför väntar bilen och familjen. Kvinnan tar ett sista farväl av träden i trädgården innan Johan trycker på pausknappen.

- Konst är som ett filter du kan sätta upp framför dig och se världen genom, säger han. Du kan se saker som skänker insikt, tröst eller mod. Genom konsten förstår man hur det är att leva.

Annons

Rekommenderade artiklar

Extrem framställning av arbetarklassen

Medias schabloner skymmer de vanliga människorna. Medielogiken gör att det extrema visas före normalitet. Arbetare och invandrare skildras som passiva och udda och överklassen får agera experter.

Göteborgs Fria

Röda Sten får efterlängtat bidrag

Röda Sten har fått 100 000 kronor av Europeiska Socialfonden till nya projekt i vår.

- Det är en kvalitetsstämpel. De ger inte pengar till vad som helst, säger Per Hållén, ordförande i Röda Stens styrelse.

Göteborgs Fria

"Det här är jag och det här är vad jag känner"

Hillevi Nagel har arbetat som frilansande fotograf i många år. Men det är först nu hon vågar kalla sig fotograf på riktigt. På lördag öppnar hennes utställning 'Det finns inte ord' på Röda Sten.

Göteborgs Fria

Sveriges nya kulturkostym

Ungdomar och invandrare bör vara med och sy Sveriges nya kulturkostym. Det tycker hiphoparen Enver Ramirez som rappade vid en debatt om kulturpolitikens nya kläder i Folkets hus förra veckan.

Göteborgs Fria

Karneval som hyllar integrationen

Under hela året har föreningar i Hammarkullen svettats under förberedelser inför årets karneval. Limmat paljetter och putsat fjädrar till kostymer. Finslipat trumvirvlar till karnevalståget och övat danssteg till uppvisning.

Göteborgs Fria

© 2014 Fria.Nu