Debatt


Caspar Behrendt
Fria.Nu

Gatufesten återtog ingenting

Det här är en historia om fantasilöshet, om hur en moraklocka tickar på en hel lördagsnatt utan att polisen lär sig, utan att motståndet växer, utan att glädjen tar tillbaka en enda kvadratcentimeter asfalt.

När moraklockan vid väggen i en sal i polishuset slår fem öppnar kommenderingschef Erik Nord en presskonferens. En liten skara journalister är där för att höra hur polisen ska hantera kvällens 'reclaim the streets'-fest.

- Att synas med polis på plats är ett bra grundkoncept, säger Erik Nord.

Och när moraklockan vid väggen visar kvart i sex och presskonferensen är slut har Erik Nord fortfarande inte kommit med några bra idéer. Journalisterna har fått veta att polisen i stort sett ska hålla sig till gammal beprövad taktik. Om något är nytt så är det att polisstyrkan ska vara ovanligt stor.

När moraklockan av torrt trä slår sex börjar festen i Bältesspännarparken. Det är dans och skoj en timme ungefär, till musik från en ljudbil. Glada människor tar tillbaka makten över en liten del av det offentliga rummet.

Men redan när den traditionellt målade moraklockan slår sju börjar festen tappa koncepten. Någon tycker att reclaim the streets betyder att man ska ta tillbaka alla gator på en gång. Ljudbilen börjar rulla och festen rör sig lite oroligt fram och tillbaka över avenyn, sen blir det konfrontation med polisen och så är alla bra idéer slut.

Reclaimfesterna som protestform uppstod när folk kände att det behövdes något nytt och fräscht, något radikalt annorlunda. Vi tänker vara glada, var budskapet. Inget stoppar oss och kärleken, våra gator tillhör inte bilarna och reklamen, de tillhör oss och vi använder dem till att visa vägen till en festligare värld.

På reclaimfester har allt möjligt hänt. Man har planterat träd på en motorled, målat vägarna i glada färger, spelat teater i korsningar, klätt ut sig, jonglerat, gått på styltor. Motståndet har utvecklats, allmänheten har fått se en ny bild av det globala motståndet. En motbild mot den våldsbenägna aktivistfan som medierna ständigt målar på väggen.

När moraklockan slår åtta i den tomma salen finns inget kvar av festen i Bältesspännarparken. Kvar är en ovanligt stor polisstyrka och en samling världsförändrare på var sin sida om en banderoll med texten 'klass mot klass'.

Sedan går allt på rutin. Festen som har blivit en demonstration drar sig västerut, möter en poliskedja, blir stående, blir inringad, blir upphetsad. Ordningsmaktens aggressiva uppförande skapar ett agg mot polisen hos en ny generation världsförbättrare, demonstranternas tråkiga sätt får medelsvensson att skaka på huvudet från sin uteservering på Avenyn.

Moraklockan slår tio, polisen kör bort demonstranter i bussar, reclaimare hoppar i kanalen för att komma undan, hundarna skäller bakom munkorgen.

- Det här är julafton för hundarna, säger en polis.

Sedan upplöser kommenderingschefen inspärrningen, som han kallar för avspärrning.

Och vad händer sedan? Ingenting. Demonstranterna går åt olika håll, några blir trakasserade av civilpoliser som stoppar dem och anklagar dem för stöld, men poliserna öppnar aldrig deras väskor utan vill bara visa vem som bestämmer.

Och när den tråkiga moraklockan slår elva kommer ett pressmeddelande från polisen:

'Polisens kommendering under lördagskvällen har gått bra trots att det ibland uppstått svåra situationer.'

Sedan är allt över. Det är bara GT som fortfarande har ett äss kvar i den sorgesamma leken. På söndagen har de tagit fram penslarna och målat upp aktivistfan igen: 'Polisen vann slaget om Göteborg i går.'

Moraklockan tickar vidare och på Avenyns uteserveringar fortsätter man att skaka på huvudet. Något festande på gatorna blir det inte före Göteborgskalaset. Om reclaimfesten hade ett opinionsbildande syfte så hamnade den lite snett.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu