Två stater för två folk | Fria.Nu
Fria.Nu

Två stater för två folk

Medan den israeliska vänstern förespråkat en delning av landet och ett erkännande av någon slags palestinskt självstyre, har högern alltid vägrat och svarat med att man inte lämnar en uns av landet. De senaste veckornas totala kollaps av fredsprocessen, med avrättningar av motståndsledare och Bushs erkännande av israeliska bosättningar och förnekande av palestinska flyktingars rätt till återvändande, har lett till att röster för andra lösningar börjar ljuda allt högre.

En av dessa röster tillhör den amerikansk-judiske affärsmannen Michael Wise. För lite drygt ett år sedan initierade han en av israels största reklamkampanjer för att behålla Al Aqsa moskén i Israels händer. Den ledde till att judar fick besöka moskéområdet. Nu pläderar han för en fullständig annexering av Västbanken och ett erkännande av palestiniers medborgerliga rättigheter.

- En tvåstatslösning är vare sig möjlig eller åtråvärd. Knäckfrågorna, Jerusalem, vattnet och gränserna kommer inte att kunna lösas. Palestinierna kommer därför aldrig att vara nöjda med våra erbjudanden och förblir därför fientligt inställda mot Israel förklarar Wise. Dessutom, menar han, är hela landet för viktigt för bägge folk och för litet för att kunna delas.

Utanför fönstret till kaféet på Emek Refaim i Jerusalems överklasskvarter hörs en smäll. Gästerna rycker till. En mopedist blir överkörd och ett kort ögonblick riktas alla gästers uppmärksamhet utåt. När de märker att det inte är det väntade svaret på avrättningen av Hamas ledare, utan bara är ytterligare en av tusentals årliga trafikolyckor, fortgår samtalen.

Wise förklarar att enstatslösningen är den enda som långsiktigt kan garantera Israels och israelernas fortsatta existens. Att göra sig ovän med hela regionen är förödande, förklarar han, samtidigt förtydligas hans högersympatier då han förklarar Israels slakhänthet gentemot palestinierna.

- I vilket annat land som helst hade man jämnat en plats som Gaza med marken, medan vi tolererar att araberna skjuter på våra militärer och försvarar oss med att bygga in oss med meningslösa murar, menar han.

Wises förslag är långt ifrån en humanistisk tanke, den grundar sig på Israels välbefinnande och har därför självklara förbehåll för hur man bör behålla statens judiska karaktär. Bland annat bör man dela in Israel i tolv delstater varav endast fyra får en arabisk majoritet. Med förbehåll för att judar även i fortsättningen behåller rätten att återvända, är landet dock tänkt att bli nästan fullkomligt demokratiskt och dess medborgare ha lika rättigheter.

Wises enstatslösning diskuteras nu för fullt med israeliska och palestinska politiker, ingen vill dock riskera att offentligt uttala sig i frågan. Från palestinska elitens håll finns mycket att vinna på en egen stat, och israeliska politiker har sedan länge avfärdat enstatslösningen som antisemitism. Medan den israeliska vänstern ännu inte samlat sig efter den förödande kollapsen av Osloprocessen, och ännu pläderar för den tvåstatslösning som nu formeras med hjälp av murar, blir andra alternativ alltmer eftersökta särskilt om Sharons reträttplaner inte går igenom i söndagens omröstning.

Det återstår att se om den israeliska antisionistiska radikalvänstern och radikalhögern kan göra gemensam sak med sina palestinska motsvarigheter och erbjuda ett konkret alternativ till den sedan länge kapsejsade fredsprocessen. Alternativt kommer sommarens kommande enstatskonferensen i Lausanne i Schweiz enbart att bli ytterligare ett oförankrat Genèveavtal..

Annons

Rekommenderade artiklar

Den oberoende journalistiken och dess fiender i Israel

Den 10 september 2001 kommer israeliska ambassadens pressansvarige in på TTs redaktion i Stockholm. Han hälsar vänligt och sätter sig med reportrarna för att över en kaffe diskutera Israel och rapporteringen. Han förklarar att de har noggrann koll på all svensk press, och berättar i förtroende att ambassaden för första gången fått i instruktionen från Jerusalem att 'medierna är det viktigaste'. Kort därefter drar kampanjen igång på allvar.

Livet efter Arafat

Det sönderskjutna palestinska högkvarteret är nu återigen belägrat. Med kameror, parabolantenner och skottsäkra bilar är det nu världspressen som intagit sina positioner på de intilliggande hustaken. I över tio dagar har de hållit stånd och rapporterat om den senaste utvecklingen i presidentens dagliga död och återuppståndelse.

Murar kan inte stoppa utvecklingen

Palestinas president fick visa upp sig för folket i nattmössa och pyjamas. Man ville visa att han lever och att han inte är så sjuk. Yassir Arafat har varit inlåst i över två år. Han har blivit hotad och beskjuten. Hans palats är sönderbombat och övergivet. Nu ligger han på ett franskt militärsjukhus, och det ser ut som om livskraften rinner ur honom.

Ramallah tar hysterin med ro

Arafats sönderskjutna högkvarter är nu återigen belägrat. Med kameror, parabolantenner och skottsäkra bilar är det denna gång den otåliga världspressen som tagit sina positioner på de intilliggande hustaken. I över tio dagar har de hållit stånd och rapporterat om den senaste utvecklingen i presidentens dagliga död och återuppståndelse.

Stora val, små skillnader.

En orange massa väller in över centrala Jerusalem. Med facklor och plakat rör den sig mot Ariel Sharons avspärrade bunker. Militär och polis står förbered med en provisorisk järnmur mot de orangebeklädda bosättarna, som alltför väl minns Yitzhak Rabins förräderi och utmäta straff. 'Judar fördriver inte judar' står det att läsa på plakat, 'Sharon splittrar folket' på andra flankerade av sönderslitna blödande Davidstjärnor.

© 2019 Fria.Nu